Väderbyte?

Vi har haft en ovanligt blåsig period ett tag nu. Väldigt mycket blås. Nu har det lugnat ner sig. En blåsig period brukar ofta innebära att det blir ett väderbyte. Nu har det slutat blåsa, och jag hade någon förhoppning om att det skulle leda till lite varmare väder. Det gjorde det inte. Istället blev det en kallare period. Och jag är både positiv och negativ till detta. Negativ därför att det behövs lite värme för att få igång växandet där ute. Positiv därför att det är skönt att promenera i det här vädret.  Inte ens om solen skiner blir det för varmt för vare sig mig eller Iggy.

Men jag längtar efter att få se våra syrener blomma. Jag längtar inte längre efter häggens blommor eftersom den firma som beskar vår fina hägg fullkomligt förstörde den. Mest är jag inne på att hugga ner den helt och hållet. Det är makalöst hur man kan älska ett träd. Maken förstår det inte, men den där häggen betydde otroligt mycket för mig. Lika mycket som en av våra hundar på ett sätt. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tittar på den. Försöker att inte titta åt det hållet. Som tur är står den i kanten av trädgården så det går relativt bra än så länge. Sedan jag var liten och har häggen varit en viktig växt för mig. Vår skola låg nära en hembygspark, i den parken fanns en väldigt vacker hägg och varje vår var jag min bästis och jag alltid i parken och beundrade häggen. När jag växte upp och gick ut med vår schäfer fanns det en jättelik hägg bredvid ån där vi gick ibland. Och på våren gick vi definitivt där. När jag bodde i Lund bodde jag på ett stundentboende som då låg i utkanten och jag hade landet bara några  minuter bort. Även där växte hägg. Osv, osv. Jag blev så glad när jag upptäckte att det stod en hägg i trädgården på det hus vi hade köpt. Den har glatt mig så otroligt varje vår och väckt, kanske löjliga sådana, men dock, minnen. Och nu blir jag bara ledsen när jag tänker på att den ska blomma. Det får vara hur löjligt det vill, men så är det i alla fall.

Förresten, på tal om blåsten. I söndags var maken och jag på familjeklippning. Vi kallar det så eftersom vi båda går till frissan samtidigt och när hon satt färg i mitt hår så klipper hon maken. Hon gillar att jobba söndagar och tar hellre ledigt någon dag i veckan, vilket passar oss väldigt bra. I alla fall, jag cyklade till frissan och fick färg och blev klippt. Maken cyklade hem, men jag hade bestämt mig för att åka iväg till ICA Maxi för att köpa den müsli jag gillar som bara finns där och på Stora Coop. Hade ingen aning om vad jag gav mig in på.

Tog cykeln och cyklade iväg mot Ica. Höll på att blåsa omkull mer än en gång. Och inte bara så som du brukar säga, utan verkligen höll på att blåsa omkull. Cykeln flyttade sig sidledes mer än en gång. Men jag tog mig till affären, köpte vad jag skulle ha och köpte också något tungt för att hålla påsarna nere. Utanför åkte folks vagnar lite hit och dit. Jag lyckades även ta mig hem, men jag ska ärligen säga att bitvis var jag rädd. Och när jag kollade i SMHI:s app så såg jag att det var upp emot 21 m/s i byvindarna. Usch säger jag bara. Om jag hade vetat att det blåste SÅ mycket så hade jag inte gett mig iväg. Men jag klarade det och jag överlevde. Vid ett tillfälle fick jag medvind i en uppförsbacke. Jag behövde inte ens trampa. Bara åkte upp för backen….

En del saker som jag klagade på i det här inlägget har börjat lösa sig vilket känns verkligt skönt.

Luftvärmepumpen till Lilla huset är fortfarande inte installerad. Det börjar nästan bli skrattretande snart med den firman. Men maken vill fortfarande att de ska göra det så han får väl hantera det.

När det gäller pelletskaminen så slutade det med att vi installerade den själva. Eller ja, maken gjorde jobbet, jag hjälpte mest till med att läsa hur allting skulle vara. Sotarn har varit här och godkänt installationen. Nu väntar vi bara på hans papper som ska skickas in till kommunen. Därefter hoppas vi att allt är OK med kommunen.

Solcellsinstallatörerna kom hit och kikade på taket till Lilla huset. De gjorde en del justeringar och fixade något på taket och just nu – ta i trä – verkar det som att taket inte läcker in längre. Vi hoppas att det fortsätter så, för annars är alternativet att byta taket.

Bilen är lagad efter en dryg månads stillestånd och nu hoppas vi på att den håller ett tag nu. Ett längre tag.

Jag skaffade mig en ny telefon. Det kostade pengar, men nu har jag en telefon som fungerar.

Trappan är fortfarande kvar, men det är egentligen en rolig sak även om det inte blivit något gjort eftersom vi fixat annat. Som ny vägg i köket, installation av pelletskamin m.m.

Och solen skiner. Just nu i alla fall.