Under en period nu har vi haft sådant där perfekt väder. Det har regnat på nätterna och varit fint väder på dagarna. Precis så vill väl nästan alla ha det. Vattnet behövs, men det är skönt att slippa behöva använda regnkläder. Jag har lyckats vara i skogen några gånger den här sommaren. Foten blev bättre, problemet är att då gör jag direkt för mycket och har börjat få lite mer ont igen. Det är det där lagom som behövs. Så himla lätt bara, att göra lite för mycket när det äntligen går att göra något överhuvud taget.
Nu när det kommit vatten så har det börjat kika upp lite mera svampar. Jag hittade både Karl-Johan, smörsopp och kantareller. Jag plockade dock inte. Det var inte jättemånga kantareller och då jag hade glömt att ta med en kniv så är det inte så stor idé att plocka de där sopparna. När det är lite blötare i markerna blir de mycket fortare maskstungna. Hittade den här jättelika Karl-Johan.
Inte förrän en stund efteråt kom jag på att om jag inte har någonting i bilden att jämföra med så går det inte att se att det verkligen ÄR en stor svamp. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord. Hatten var över 20 cm i diameter. Och även om det inte går att räkna ut hur stor den är så går det att se att den var fin. En riktig kungasvamp.
Jag såg också en svamp som fått för sig att den skulle växa mellan stammen och barken på en stubbe. Det var ganska dumt av den för det hade gått riktigt illa för den när den började bli för stor.
Slitits sönder i sin växtprocess. Ändå så fortsätter den att växa. Visst är naturen märklig.
Hundarna tycker att mina skogspromenader är lite för korta. Framförallt Gandalf visar detta genom att börja dra benen efter sig när han fattat att vi är på väg tillbaka till bilen. Och ibland när vi väl kommer fram till bilen så lägger han sig på marken bredvid bilen. Han har i alla fall inte tänkt åka hem. Vissa gånger så brukar jag också sätta mig. Så sitter vi en stund tills vi är överens om att det kanske är lika bra att åka hem i alla fall. Andra gånger så får jag tvinga in honom i bilen. Det är inte så svårt, det räcker att säga till honom, men det är så klart lite tråkigt att det ska behövas. Iggy kan också titta på mig med en outgrundlig min, men han hoppar ändå in i bilen utan protester när vi väl är framme. Ibland brukar jag öppna dörrarna på bilen för att släppa in lite luft innan vi åker och då händer det att Iggy studsar in och lägger sig i sin bur utan att jag ens sagt något.
Men vi gillar att vara i skogen, hundarna och jag. Nu får den där jäkla foten se till att bli bra!!
Vilket praktexemplar av Karl Johan du hittade! Synd att du fortfarande har ont i foten, min hälsporre försvann för drygt ett halvår sen , men skulle tro att den ligger där på lur för att poppa upp nån gång i framtiden. Nåt ska man ju ha, så efter ett tag fick jag ont i ett knä och har än.
Det blir till att gå korta promenader, för gå vill man ju. Hoppas verkligen att du blir av med smärtan i foten, det har ju varit långvarigt.
Ja det blev ju extra långvarigt. Först hade jag hälsporre i vänstra foten. Sedan när hälsporren började bli bra så fick jag den här seninflammationen i höger fot. Som tar lika lång tid att läka som en hälsporre. Som du skriver. Nåt ska man ju ha.