Jag hade medarbetarsamtal häromdagen. Inte för att jag hade tänkt skriva så mycket om det, men det fick mig att tänka lite. En av frågorna handlade om balansen mellan privatliv och arbetsliv och så var det någonting om återhämtning där också. Då började jag fundera på alla mina krämpor och kände att i år har jag inte hunnit återhämta mig mellan alla mina missöden. Det har liksom kommit ett i ett och det här året blir jag bara tröttare och tröttare.
Ja, det ÄR november och alla är trötta i november, men det känns ändå lite extra tycker jag. Det är liksom tomt i huvudet och jag brukar ha nånting i huvudet, hur mycket man nu än kan skämta om det. Jag hänger inte med på skämt, jag har svårt att komma ihåg saker och jag har dåligt tålamod.
Någon gång läste jag att när du har fyllt 50 så kommer krämporna. Jag börjar tro på det. Men måste alla komma på en gång? Kan de inte sprida ut sig på en 30 år framåt i tiden? Eller ska det vara så här framöver?
Jag tror att jag behöver ett kreativt projekt. Måste börja måla igen tror jag. Och börja bygga lite i trä. Vi behöver faktiskt en möbel i blå rummet, någonting att ställa teven på och då det finns ett avlopp och rör till vatten i hörnet så behövs det en speciallösning. Får fundera på det också. Jag fick en kexmaskin i julklapp förra året, den har jag inte använt ännu. Den skulle vara bra att använda till att bygga en möbel. Bara att lära sig den kunde vara lite roligt. Oavsett måste jag göra någonting så att jag blir en lite trevligare människa igen. Jag ÄR inte så här tråkig, så här sur eller så här humorlös egentligen.
En ny jädrans massa babbel bara, nu lägger jag av för i dag. Ingen som vill läsa det här, men nu står det här iallafall. Någonting ska jag ju skriva.
(Den här bilden har ingenting med mitt inlägg att göra, men jag tyckte ändå att den framförde ett viktigt budskap)
Känner igen mej såå mycket. Det går slag i slag.
Väldigt glad att jag tecknade en privat sjukvårdsförsäkring för ett antal år sedan,
men nu börjar jag snart tycka det är pinsamt att ringa dom ’hela tiden’.
Visst, jag har ju betalt försäkringen, och dom har betalt för att hjälpa mej, men ändå. Man tror ju att dom tänker ’men är inte människan annat än sjuk eller?’
För så känner jag själv.
Och så har jag själv tänkt om äldre kollegor förut. Nu får jag skämmas för det
också.
Låter roligt med något kreativt projekt! Vad i hela friden är en kexmaskin? Inte något
som gör kex låter det som i alla fall?
Krya på oss!
Ja, kom bara på en sådan där sak som högkostnadsskydd. Jag brukar aldrig spara kvitton från mina läkarbesök, de brukar inte vara så många att det är någon idé. Nu har jag förmodligen kommit upp till det där beloppet, men har inga kvitton!
Absolut krya på oss!
Återhämtning är ju lite lurigt, jag menar man skulle behöva en klocka som säger åt en att bli medveten om det innan. Innan man faktiskt inser att man måste lägga tid till att göra måbra saker, variation, natur och motion.
Jag brukar komma på det försent och då tar det längre tid att hitta balansen igen.
Ha en fin dag idag,
<3
Ja, men visst är det så, att man inte kommer på det förrän det är för sent. En sådan där Skalmanklocka hade nog inte varit så dumt.
Kexmaskin???? Vad i all fridens namn är det för något? Det låter som något att lära sig använda på olika kreativa sätt…? 😉
🙂