Ser ni den lilla grodan? Där i mitten av bilden. Den dök upp när jag plockade blåbär för ett tag sedan. Trevligt med små sällskap. Hundarna var också i skogen, plus maken, men alla tre var någon annanstans och tog en promenad under tiden som jag plockade bär. Så grodan var substitut en liten stund.
Den fick mig också att tänka på när jag studerade i Lund för många år sedan. Hemskt, men sant, allting börjar bli “för många år sedan”. Då var jag inne i en godisbutik där jag fick peka ut vad jag ville köpa. Inget självplock på den tiden inte. Och jag ville ha salta grodor. Jag tror att det var min dialekt, lite nordskånsk sådan som fick affärsinnehavaren att börja tänka. På en sketch. Med Gösta Ekman och Hasse Alfredsson. Jag hittade den faktiskt på Youtube.
Vill du se hela sketchen så hittar du den här.
Och det är sant. En gång i tiden så tyckte jag, och många med mig, att det här var riktigt roligt. Jag måste erkänna att jag inte riktigt tyckte det när jag tittade på den nu. Måhända var det sammanhanget som gjorde den rolig. Eller nåt annat. Eller så var sånt roligt då. För många år sedan.
I alla fall så gillade av någon anledning affärsinnehavaren mitt uttal av ordet groda och sa att om jag kunde säga “en rälig groda” på rätt sätt, dvs som i sketchen så skulle jag få godiset gratis. Jag, som då tyckte den här sketchen var rolig, kunde säga mer än just “en rälig groda” rätt. Och jag fick godiset gratis.
Plus ett gott skratt.
Tänka sig, sånt kunde hända för många år sedan. 🙂
Lämna ett svar