Igår var Gandalf hos veterinären igen. Hans sår är bra på så vis att det inte är infekterat, men det läks sakta. Vi får fortsätta med antibiotika och rengöring. På fredag ska han dit igen. Det är så trist att han inte får några ben eller sin kvällsDentastix. Han undrar nog verkligen vad det är med oss. Inga godsaker utom maten. Och maten ska vi inte prata så mycket om kanske. Bara mjuka saker. Just nu får han mest majsvälling och köttfärs. Tack och lov tycker han att det är gott. Det är bra för magen också eftersom han äter antibiotika.
Han vill så gärna leka med leksaker också. Han älskar ju att dra i saker. Kommer med sina leksaker och puttar på oss. Oj, vad jag önskar det gick att förklara för honom. Att vi kommer att leka igen, sen när det är läkt i munnen.
Igår snodde han ett ben från Iggy när vi inte såg det. Ett sånt som han egentligen inte ens gillar. Vi hittade honom tuggandes på ett ben. Jag kände mig som en riktig skurk när jag fick ta benet ifrån honom. Hoppas att han inte förstörde sitt sår ännu mera med det där benet bara. Lille gubben.
En annan dag får du ben igen. Och hårt godis. Och Dentastix.
Lingon säger
Det är ju så svårt eller helt omöjligt att förklara för ett husdjur – Tålamod? Det finns ju inte i deras uppfattning tror jag . Hoppas han kryar på sig snabbt.
Asta säger
Usch ja, det hoppas verkligen jag också.
Hugos matte säger
Djur är så tålmodiga. Jag tror att hundar förstår mer än vi tror. Gandalf känner säkert att ni vill hans bästa, kanske inte precis varför, eller kanske han gör det. Det är ju så roligt att leka och tugga på ben, så han kan inte motstå att göra det.
Asta säger
Jodå, de står ut. Han har inte ens sagt ett ljud trots att vi inte gav honom de smärtstillande tabletterna. Han får magkatarr av dem och vi valde att han fick ha ont i stället. Och han sa som sagt inte ett ljud.