Morgonstund har guld i mund säger man. Jag vet inte riktigt om jag håller med om det eftersom jag nu en gång inte är någon sådan där käck och glad person som hoppar upp ur sängen vild av undran över vilka underbara saker som den här dagen skall ge mig.
Ändå kan jag säga att en morgon som förflyter som den ska är ganska trevligt. Jag är en person som tycker om förändringar. Utom på morgonen. Morgonen skall helst vara likadan varje morgon. Framförallt arbetsdagar.
Först vaknar jag till klockradion eller för att sambon kommer och väcker mig. Därefter skall ungefär en halvtimme tillbringas i badkaret, lampan släckt, men tända ljus. Därefter tillbringas en dryg halvtimme i soffan där jag äter frukost, läser bok och allmänt filosoferar lite.
Jag har ett morgonhörn i soffan. Jag har ett kvällshörn också. I andra änden. Jag tror att jag började med det för massor av år sedan när jag bodde ensam och tänkte att soffan skulle slitas i båda ändarna. Och sedan dess sitter vanan i.
Varför skriver jag om min morgon? Jo för att jag under julen har julgranen snett mittemot mig om morgonen. Och varje morgon så sitter jag en stund och njuter av den också. Och den skall ju bort till helgen! Det är lika traumatiskt varje år och det blir så tomt. Så därför tänkte jag att våran lilla gran skulle få sig en eloge till innan den kastas ut. Jag försökte ta en bild på den i morgonljuset men bilderna blir inte alls som verkligheten. Men bilden får duga ändå. Men i verkligheten är den mycket finare, den gnistrar mycket mer och alla kulorna framträder mycket tydligare.
Tack för morgonmys lille granen.
Lämna ett svar