Nu för tiden när jag lämnar blod gör jag det av två orsaker. Dels som åderlåtning för min hemokromatos, dels för att vara till någon nytta. Faktum är att jag har varit blodgivare i hela mitt vuxna liv, förutom några år då jag hade ett uppehåll. Och då jag också började samla på mig järn så att de upptäckte min hemokromatos. Så även om det från att-vara-till-någon-verklig-nytta-sidan var synd att jag gjorde ett uppehåll så var det en himla tur för mig och mina syskon att jag gjorde det där uppehållet så att min hemokromatos faktiskt upptäcktes. Nåja, nu var det inte det jag tänkte skriva om. Det jag ville göra var att göra reklam för själva blodgivningen. Jag minns inte längre varför, men jag bestämde mig en gång i tiden för att så fort jag fyllde 18 så skulle jag bli blodgivare. Och det blev jag. Så fort jag blev 18 så cyklade jag upp till sjukhuset, tog nödvändiga prover och blev blodgivare. På den tiden fick den som var blodgivare ett speciellt id-kort. Det kortet var jag väldigt stolt över. Förutom ett ID-kort så fick jag 45 kr för varje tillfälle. På den tiden köpte jag alltid en skiva för den där pengen. Det var vad en LP-skiva kostade. Senare steg priserna på skivor, men blodgivarpengen blev densamma. Jag fortsatte dock att köpa skivor, men betalade då en mellanskillnad.
När jag hade lämnat blod 20 eller 25 gånger fick jag en nål. Jag har den kvar och skulle kunnat ta ett foto på den om det inte varit så att vi målar om golv i stora huset och jag kommer inte åt min nål. Vi bor för närvarande i lilla huset, vår sommarstuga på tomten som jag brukar kalla den ibland. Den där nålen hade jag på mig en gång när jag var ute på lokal, en kille kom fram till mig pekade på nålen och sa: ”Vet du vad den där betyder?” Jag förstod att han menade något annat än att den betydde att jag lämnat blod 20 eller 25 gånger så jag sa ”Nej, vadå?” ”Den betyder testad och godkänd” sa killen. Och så kunde man såklart se det, inga konstiga sjukdomar där. För varje gång du lämnar blod så testar de dig och varje blodgivning blir därför också en liten hälsokoll. En gång blev jag kallad och fick gå till läkare för de hade sett att jag hade något virus eller något annat i blodet. På det viset fick jag koll på den sjukdomen.
En gång för många år sedan blev jag inringd för att komma till sjukhuset och lämna blod som behövdes efter en stor trafikolycka. Jag är en negativ nolla som jag brukar säga, dvs 0- så mitt blod kan ges till alla, vilket jag förmodar är bra vid en olycka. Jag blev lite upprymd där och såg i mitt huvud hur jag skulle ligga på en brits och de skulle skicka mitt blod till den där som behövde det. Som jag sett på en film – tyvärr var det inte så roligt som så. Det var precis som vanligt. Lämna blod på blodcentralen och gå hem. Så lite besviken var jag såklart, men samtidigt så var jag också lite stolt. Tänk, jag hade liksom gjort nytta direkt. Bara så där.
Det är också ganska trevligt att lämna blod. Jag vet inte om de som jobbar där får gå extra trevlighetskurser, men de är alltid så positiva och glada. Och duktiga på att sticka nålar, trots att det är en ganska tjock nål så känns det nästan ingenting. Mindre än när du blir stucken i fingret. Och när du lämnat ditt blod så får du ta dig en fika. Kanelbulle med kaffe eller juice. Eller en macka av något slag. Du väljer själv. De vill alltid att du sitter kvar en stund så att både du och de är säker på att allting känns bra. Och när du lämnar stället så får du med dig järntabletter. Inte jag dock, jag fixar det där ändå. Men annars. Förutom det kan du få med dig en present. De har lite olika prylar du kan få med dig en av. För det mesta brukar jag skriva över min ersättning till barncancerfonden, men finns där något roligt så tar jag det istället. Förra veckan kom jag t.ex. därifrån med en fin mugg. Kunde bara inte motstå!
Pippi är ju en barndomshjälte! Den muggen är nu på jobbet som kaffemugg. Så nu har jag en temugg och en kaffemugg. Finemangs! Förutom muggar fanns där denna gången en trevlig strandbag, necessär, ryggsäck, t-shirt mm. Har de några prylar som det står Geblod på brukar jag ta någon sådan. Om jag inte skänker bort dem som sagt.
Nåja, nu har jag tjatat färdigt. Och det jag med hela den här tiraden ville få säga var just det där att om du inte redan ger blod så tycker jag att du ska börja. Den där slogan som säger ge blod – rädda liv. Den är inte bara en slogan, den är faktiskt sann!
Och du hittar din närmaste blodcentral på Geblod.nu
Jag tänkte bli blodgivare en gång för några år sedan, men jag var för svårstucken. Det kom ingenting, fast de var två som försökte åderlåta mig. Gissa om jag blev snopen!
Därför uppskattar jag verkligen de som kan och gör det! Bra jobbat!
Då har du ju i alla fall försökt. Själv har jag väldigt bra ådror tydligen. Får höra det varenda gång de ska sticka.