Som sagt. Nu har vi tagit tag i det där eländiga köksgolvet. Och nu får vi hoppas att vi slipper fixa till det flera gånger. Att nästa gång får någon annan ta hand om det. I helgen när jag fixat trädgård har maken slipat golv. Så nu har det rykt. Det fina mönstret. Och de fina färgerna. En massa jobb och ett antal kronor till ingen nytta alls. OK, jag ska inte hålla på att älta det i all evighet. Men lite till får jag gnälla. Sedan får det vara bra.
Eftersom golvet ändå skulle målas så blev det inte slipat helt trärent, men det tog ändå sina timmar.
Jag har en duktig make jag!
Louise säger
12 maj, 2015 kl. 08:51Golv alltså, ja hoppas att det blir bra! så himla trist att behöva slipa om ett golv!
Asta säger
12 maj, 2015 kl. 10:17Ja, jag hoppas verkligen det jag också. Jag retar mig så otroligt att vi inte skötte det oljade golv vi började med, hade vi gjort det så hade vi inte behövt göra allt det här. Därför vill jag inte ha skurgolv heller. Inte fasiken skulle vi hålla på att skura det ett antal gånger per år. På sådana saker är vi inte bra. Men jag håller också en tumme nu för att det ska bli bra! Nu vill jag inte flera gånger.
Det där med golvbehandling är inte så förbaskat lätt altlså.