Häromdagen när jag var på tjänsteresa i Stockholm var jag inne en sväng på Kreatima för att köpa lite saker som kan vara bra att ha om jag ska schablonmåla golvet. Lite stöppelsvampar och små rollrar. De hade bra priser där och jag hade turen att mitt möte var bara om hörnet till butiken. Jag skulle bara gå in och ut och köpa mina saker. Men väl inne i butiken…
Jag brukade måla förr. Tavlor alltså. Och jag var inte jättebra, men jag var inte jättedålig heller. Framförallt så tyckte jag om det. Jag brukade testa olika tekniker och jag älskade att gå i butiker med konstnärsmaterial. Det luktar så gott. Av färg, av dukar, av penslar och av allting annat trevligt. Möjligen tycker jag det luktar så gott därför att dofterna ger mig så trevliga signaler, men för mig doftar det ljuvligt. Och när jag i onsdags gick igenom butiken för att bara köpa de där schablonsakerna så slog doften emot mig och jag var tvungen att stanna upp och dra in andan. Sedan var jag liksom fast. Som tur var hade jag gott om tid så jag gick bara runt. Doftade och kände på penslarna och var nästan på gång att köpa några penslar. Bara för att, liksom. Sedan kom jag till sans, riktiga penslar är dyra och det är ganska dumt att köpa dyra penslar när du inte vet vad du ska ha dem till så jag hejdade mig och lät bli. Men jag kände saknad. Jag brukade gå i sådana här affärer och köpa en tub oljefärg eller kaka akvarell. Akryl fastnade jag aldrig riktigt för, men det kanske bara berodde på för lite träning. Och fina blyertspennor! Och tusch! Och oljepastell! Och…
Till sist gick jag ut ur butiken och tog mig till tåget, men det hjälps inte, för nu har det väckts en längtan i mig. Och en saknad.
Vi får se om jag gör något åt det.
Lämna ett svar