I jul har jag varit både brevbärare och blomsterbud. Brevbärare har jag fått vara därför att vi fått julkort som egentligen skulle till våra grannar. Två kort till två olika grannar.
Blomsterbud fick jag bli när jag kom till vår ytterdörr och hittade en blomsterleverans vid dörren. Det var fel namn och helt fel gata. Det enda som stämde var husnumret. Att brevbäraren råkade lägga våra grannars julkort i vår brevlåda, det kan jag förstå, de har väl tio miljoner kort eller så att dela ut. Att blomsterbudet inte orkade leta upp rätt gata däremot, DET tycker jag var direkt dåligt. Om vi hetat något liknande eller om vår gata haft ett liknande namn, men inget av det. Det enda som var rätt var alltså gatunumret! Men det gatunumret finns på varenda gata så det gälls inte som ursäkt för felleverans. Jag tyckte dock inte att det var något att bråka om utan jag tog bilen och blommorna och åkte iväg till rätt adress (ja – den ligger en bit bort). Jag hittade huset som var ett litet hyreshus och mötte en granne i dörren. Hon förklarade att paret som bodde där var äldre och att jag fick ringa ordentligt för de hörde dåligt. Jag ringde på och ringde på men fick inte någon respons. Då kom grannen ner igen och sa att hon skulle ringa till dem. Det gjorde hon, och den ringsignalen de hade skulle nog kunnat uppväcka döda, grannen hojtade i luren “Det står ett blomsterbud utanför er dörr!!” Det fungerade och en gammal man öppnade och tog emot blommorna. Jag förklarade inte något utan nöjde mig med att vara blomsterbud och hälsade god jul!
Så så enkelt kan man byta jobb! För en liten stund i alla fall.
Lämna ett svar