Sopor

Jag är så irriterad på vår nya soptunna. Vi har haft den ett tag nu, men jag blir fortfarande lika irriterad. Jag fattar inte hur de har tänkt!

Förut hade vi en vanlig soptunna som vi kunde kasta allting i. Eller ja, nästan allting i alla fall. Och man kunde välja hur ofta man ville att den skulle bli hämtad. Varje vecka eller varannan vecka.

Sedan skulle vi bli miljömedvetna tror jag. I alla fall skulle vi ha en delad soptunna och fick då en större soptunna. Men som i praktiken är  mindre. Och som ska hämtas varannan vecka. Hela kärlet är på 370 liter. Denna tunna har man delat upp i två lika delar. Ena delen ska det läggas matavfall i och i den andra halvan ska det läggas brännbart. Visserligen vet jag att man säger att vi kastar för mycket mat i Sverige, men vi kastar då inte SÅ mycket. Varenda gång är det likadant. Det är överfullt i brännbarthalvan och i matavfallshalvan ligger där lite i botten! Hur i helsike har de tänkt? Inte fasiken finns det folk som kastar lika mycket mat som andra sopor? Hade det inte varit vettigare att dela upp den där förbaskade tunnan i en större och en mindre del? Dessutom är jag putt för att vi överhuvudtaget har den där tunnan. Plus en extra avgift kunde man fått behålla den gamla vanliga tunnan, men maken insisterade och det är svårt att argumentera mot miljöhänsyn. Men jag skulle gladeligen köpa mig ur det här. Jag avskyr, avskyr den här förbaskade soptunnan. Jag avstår nästan från att gå ut och kasta sopor till och med. Överlåter det åt maken för han har skaffat sig någon teknik för att trycka ner påsarna så att det går att stänga locket. Själv lyckas jag inte alls lika bra med det.

Och då kan jag ändå tillägga att vi förutom detta sorterar saker så att vi snart har dem i hela huset. Glas, glödlampor, tidningar, wellpapp….

Det gror – kanske

Idag har vi fått rensat avloppet. En slamsugningsbil har varit här och jobbat. Det är mycket man ska lära siig som husägare. Det har inte riktigt varit stopp i avloppet, men vi undrade varför det var blött i gräsmattan på ett visst ställe plus att det var väldigt grönt på samma ställe. Till sist började vi gräva och hittade en spolbrunn där och det såg inte bra ut. Så vi ringde slamsugarfirman. Men bara att komma på det här med avloppet och räkna ut vad man ska göra! Det borde finnas ett husägartelefonnummer som man skulle kunna ringa.

”Hallå, vi har ett konstigt avlopp i trädgården – vad gör man?”
”I det här fallet ringer man till slamsugarfirman”
”OK – tack”

Problemet är just det där att man inte vet vad man ska göra och vilken typ av yrkesman det är man ska ringa. Det krävs att man ska lära sig hela tiden!

Ryggen är i princip bra. Det finns lite, lite känningar men det är allt. Så tack och lov inte speciellt långvarigt. Tack för all medkänsla, det värmde!

I trädgården så kanske, kanske mina fröer har börjat gro ute i landen. Eller så är det något nytt ogräs som jag inte känner igen. Jag är inte så superkunnig på ogräs. Det enda jag vågar dra upp just nu är kirskål och parksallat. De känner jag igen. Så nu går jag varje dag och kikar på jorden och försöker tvinga fram små plantor med tankekraft. Under ledigheten hoppas jag kunna plantera ut flera växter av dem jag förgrott. De står och avhärdas på verandan just nu. Vete tusan var jag ska göra av alla tobaksplantor dock! Det får väl lösa sig på något sätt. Det jag undrar över dock är om man kan räkna med att nattfrosten är över?!?! Man pratar om järnnätter i juni, men jag vet inte om detär något som återkommer varje år.

I potatislandet har det däremot definitivt kikat upp en potatisplanta. Men bara en än så länge.

Efter ryggskottet håller jag på att bli förkyld istället. Jättebra!

 

Gulltörel

Den här hittade jag förra året i släntrabatten. Tyckte den var väldigt fin. Eftersom vi ska gräva upp hela släntrabatten så tar jag tillvara de växter jag vill ha kvar. Detta är en av dem. Jag har läst att de inte tycker om att flyttas så vi får väl se hur det går för den. Flyttade plantan den 16 maj – nu får vi se hur det går för den.

Det ska till en rabattkant runt också. Kanske fixar den nästa helg.

Det gick upp ett ljus

Vårt vardagsrum är långsmalt. Det har en gång i tiden varit två rum,men någon av de förra ägarna har tagit bort väggen mellan rummen. Eftersom vi inte har så stort kök att det går att ha en bra matplats där så har vi gjort en matplats i den halvan av vardagsrummet som är närmast köket. Över matbordet har vi en snäcklampa, en Bukya. Den hade vi även i lägenheten och den trivs vi fortfarande med.

I den andra delen av vardagsrummet har vi sitthörnan. Där har vi bland annat en stor svart soffa. Och där har vi idag en gammal, jätteful taklampa och har länge funderat på vad vi skulle ha där istället. Så den gamla lampan har fått hänga kvar. Vi har även konstaterat att den leder ström, så det gäller att inte röra vid den.

Men NU har vi bestämt oss. Vi kör helt enkelt favorit i repris. En Bukya. Fast en svart.

Så nu är den faktiskt inköpt och ligger bara och väntar på att bli upphängd. Den får dock vänta lite till, vi måste gå igenom möblering först så att vi är säkra på att den hänger på rätt ställe.

Ibland är besluten enklare än vad man först tror.

Nu får det

bära eller brista. Idag har jag planterat ut mina luktärtsplantor.

 

Jag får se hur det går med överlevnaden. Jag har avhärdat dem enligt alla konstens regler, men det är så klart skillnad ändå. Bara att vänta och se.

Ryggen är mycket, mycket bättre. Den har värkt en del idag när jag jobbat i trädgården, men det har jag faktiskt struntat i och jag undrar om inte det har varit bra för ryggen.  Vi får se hur den blir nu när jag stannat upp. Faktum är att jag tycker värken hela tiden har varit som värst när jag suttit stilla en stund. Jag har flyttat växter från en rabatt till en annan och planterat lite i mina pallkragar. Jag har också målat min odlingsstege en första gång.

Även maken har ägnat lite tid åt trädgården. Han har byggt en spaljé till vår Louise. Louise Odier alltså.

Spaljé by you.

Har hittat idén i en bok. En enkel spaljé som ändå är dekorativ. Tycker själv att den blev riktigt fin. Om bara Louise växer så kan det nog bli riktigt trevligt.

Nu är arbetsdagen slut.

Rapport

En liten rapport från vardagen. Ryggskottet verkar ge med sig. Det är inte bra, men det är betydligt bättre än det var i tisdags. Så jag hyser gott hopp om friskhet och hyser också hopp om att det inte ska vara i flera veckor. Och hoppet ska man tro på.

Utomhus är det ljuvligt just nu. Våra tulpaner blommar som galningar. Jag planterade många på ett och samma ställe förra året. I rabatten utanför ytterdörren för jag tänkte att det skulle vara härligt att komma ut genom dörren och se en massa tulpaner. Och det är det. Så den tanken var rätt. Och vad länge de blommar när de får stå kvar i rabatten! Det är härligt med blommor!!

Ryggskott

Efter att ha konsulterat Dr Google så kan jag med ganska hög säkerhet konstatera att det ÄR ryggskott jag åkt på. Således inte någon idé att i första läget ta sig till en läkare. Helt enkelt gå runt och lida. Samt ta sig fram medelst långsamma promenader när man klarar det. Och det gör jag redan. Ifall jag inte känner efter så mycket så kan jag ta mig runt, gick runt ett tag på lunchen i sakta mak. Månntro de tyckte jag var långsam. Det gick väldigt bra. Jobbigt var det emellanåt när någon uppenbarligen tyckte att jag var i vägen och gick rakt på mig. Då gjorde det rejält ont kan jag lova. Så länge rörelserna följer min planering går det bra. Alla oväntade rörelser innebär lidande. Glömde mig t.ex. inatt när jag skulle ”kasta” mig upp ur sängen och gå på toa. Det var INTE roligt. Samtidigt så är det bättre idag än igår och det känns lite bättre ikväll än i morse så det är helt klart på rätt väg. Kanske jag kan måla bakbordet till helgen i alla fall. Vill väldigt gärna hinna styka det ett par gånger om möjligt. Skulle vara kul att få det så färdigt det går.