Dumma!

Idag blev jag faktiskt lite ledsen.

I vårvintras köpte jag två fuchsiaskott för jag skulle testa att få dem till träd. Köpte två för jag tänkte att om ett av dem misslyckades så hade jag ett kvar. Men jag lyckades med båda och de blev jättefina! Och de har börjat blomma. Nästa steg i experimentet var nu att se om de skulle överleva vintern. Här syns ett av mina träd.

Idag när jag kom hem hade ett av dem brutits av – toppen hade ramlat av. Jätteledsen blev jag! Dumma!!! Nu får vi se om jag får det andra trädet att klara sig. Tror att jag får klippa av några av knopparna så att trädet inte blir så tungt.

Jag får försöka se det positiva i det hela. Nu kan jag testa ett nytt experiment nästa vår. Mina träd kan vara av två sorter. Eller flera. Men jag vill verkligen att det kvarvarande trädet överlever sommaren. Så att jag får veta om det kan överleva vintern.

I övrigt så närmar sig dagen då semestern är slut. Vill inte! Vill vara hemma och fixa. Vill inte jobba. Jag hinner ju inte bli färdig min trappa till på måndag! Borde det inte vara skäl nog att få slippa att jobba? Förmodar att min chef inte ser det på samma sätt. Vilket jag möjligen, möjligen kan ha viss förståelse för. Men innan måndag ska jag i alla fall slipa så mycket jag hinner på trappan. Och kanske måla några lister. Idag har jag förbättrat makens idé om dammsugarkoppling på excenterslipen. Med silvertejp blev det mycket mera hållbart. Och det gör rejäl skillnad att ha dammsugare kopplad till slipmaskinen. Imorgon räknar jag nästan med att få första delen av trappan grovslipad. Jag tänkte köra hela trappen med grovt slippapper först för att sedan köra hela md fint slippapper. Den SKA bli fin.

Mera trappa

Nu har jag slipat ett steg till i trappan. Det är roligt, men fasiken vad det dammar. Måste nog fixa lite dammskydd innan jag fortsätter mera. Upptäckte igår att mousen gick bra att koppla till dammsugaren, men excenterslipen gjorde det inte. När maken kom hem tejpade han ihop något som kanske håller en stund 🙂 Men jag tror att jag får hänga upp lite plast också.

I och med att vi ska måla trappan behöver den inte blir trären, men eftersom det är många fula spår i framförallt stegen så måste nog stegen i princip bli trärena. Och det blir mycket damm av det helt klart.

Jag har haft lite funderingar på om den där trappan någonsin varit målad och haft för mig att den inte har det. Igår satt jag dock där i trappan och funderade. Varför skulle någon ha lagt så mycket jobb med en slipmaskin om det inte funnits färg där. Det var visserligen väldigt fult slipat, men överallt. Så jag började leta lite mera noggrant än jag gjort tidigare. Och, jo, på ett ställa hittade jag lite färg. Som jag faktiskt ska låta vara kvar och låta någon annan hitta någon gång i framtiden. Jag tyckte mig kunna se att trappan allra senast varit målad i någon rödaktig färg. Inte knallröd, mer åt engelskt rött (måste ha sett ganska förskräckligt ut). Innan dess har den varit ljus. Vit eller ljust, ljust grå. Sedan hittade jag lite svart också, men inte kan de väl haft en svart trappa?

I vart fall har trappan en gång i tiden varit målad helt klart så det förstärker beslutet att måla den igen. Och vi kommer att göra den grå. Jag tror att det kommer att bli fint. Sedan när det blir av. Där är många trappsteg kvar att slipa.

Måste fixa mera slippapper!!

Tankar om renovering

Vi har gjort ganska mycket med det här huset sedan vi flyttade in. Allt syns inte utan handlar mer om detaljer under det att vissa saker syns ordentligt. Som nytt kök och ny ytterdörr. Och köket har varit en pärs. Verkligen. Men nu när det är nästan klart så har man nästan glömt bort de där jobbiga stunderna.

Man kan tänka sig att allt det här jobbet skulle göra en lite trött på renovering. Men det är faktiskt tvärtom. Man får verkligen blodad tand. Vi hade t.ex. som mål att vara klara med undervåningen när vår semester är slut. Det kommer vi inte att vara. Inte för att vi inte hinner det vi tänkte oss utan för att vi tänkt om. Det vi hade tänkt göra gäller inte längre. Efter att vi har satt upp den nya ytterdörren och vi funderade på vilka foder vi skulle ha på insidan så kom vi på nya saker vi ville göra istället. Så nu måste vi tänka lite innan vi gör mer åt förstugan. Renovering har verkligen gett oss en blodad tand. Och att köksrenoveringen var så stor och tog sådan tid avskräcker inte, tvärtom. Nu tänker vi liksom att vi har gjort den värsta renoveringen man kan göra och att alla annan renovering blir betydligt enklare. Genom den stora renoveringen har vi också lärt oss en massa. Och framförallt har vi lärt oss att inte vara fega. Vissa saker som vi lät bli att göra i köket ångrar vi nu. Det HADE inte varit så farligt att riva loss pärlsponten och sätta dit ny t.ex. Nu kan vi inte göra något åt det när det gäller köket, men lärdomen tar vi med oss till nya projekt. Man är inte så skraj längre helt klart. Får maken bestämma vill han riva allt och börja om. Jag får hejda honom emellanåt. 🙂

Ju mer vi lär oss desto mer sura blir vi på de förra ägarna. Så mycket klåparjobb det finns i det här huset. Och vi pratar verligen klåparnivå, sämre än amatörnivå. Man undrar om de betalt för sakerna eller om de gjort saker utan att ta reda på hur saker ska göras. Att spika fast lister och sedan inte använda ett don på spiken är en sådan sak.

Tex. när vi köpte huset så berättade de att om man körde diskmaskinen och vattenkokaren på samma gång så gick det en säkring. Vi tänkte inte så mycket på det, vi var vana vid sådant från lägenheten. När vi drog el i köket så fick jag plötsligt världens stöt från diskmaskinen. Tog i diskmaskinen och diskbänken samtidigt. Pop! Vi började då tänka att det var något fel i den nya elen och började felundersöka. Då visade det sig att det var den gamla elen. Den var inte jordad! Inte konstigt att säkringen gick! Den hade förmodligen aldrig varit jordad! Och massor av andra saker som vi ser hela tiden gör en lite förbannad. Vi får ständigt göra om saker som vi kanske inte hade tänkt göra om, men när man ser hur det är gjort eller hur det ser ut är det bara att bita i det sura äpplet och göra om. Å andra sidan så känner man sig själv väldigt mycket duktigare.

Så- innan vi ens är riktigt klara med köket så har vi redan nya planer. De dyker upp senare…

Paj med röda vinbär och marängtäcke

Vi har flera buskar med röda vinbär. Och jag gillar att äta röda vinbär som de är, men det blir inte så många även om jag jobbar på det. Vi gillar inte saft eller sylt så det är inte någon idé att använda dem till det. Jag använder dem till vispegröt, eller klappgröt, några gånger, men inte heller det vill man äta varje dag. Lite har vi fryst in, men det är inte mycket lönt att frysa in för mycket heller. Så vad gör man? Man bakar kakor och muffins och äter alldeles för mycket, det är vad man gör.

I boken Rosendals trädgårdscafé hittade jag en paj som faktiskt innehåller en hel liter röda vinbär. Det kan låta lite surt, men då det ska ligga ett marängtäcke med en massa socker ovanpå så blev det faktiskt riktigt gott. Till och med mamma, som är så himla känslig för det sura, gillade den. Testa!

Paj m röda vinbär

Ingredienser


Pajdeg
3,5 dl vetemjöl
4 msk florsocker
150 gr smör
1 stor äggula
1 msk vatten

Fyllning
ca 1 l röda vinbär
3-5 msk strösocker
2-3 msk potatismjöl (jag tog två och till mina bär var det för lite)

Maräng
3 äggvitor
2 dl socker

Gör så här


Pajdeg
Enklast är att använda matberedaren.

Blanda mjöl och florsocker och finfördela matfetet i degen. Tillsätt äggula och vatten och arbeta degen smidig.

Tryck ut, eller kavla, degen i en pajform med löstagbar kant. Sätt folie runt kanten så att den inte ”trillar ner” när du bakar den.

Ställ formen kallt en halvtimme, Sätt ugnen på 200 grader.

Förgrädda bottnen i 15-20 minuter.

Fyllning
Blanda vinbären med potatismjöl och socker

Maräng
Vispa äggvitorna till hårt skum och rör ner sockret

Bred ut vinbären i skalet och täck dem sedan med marängen. Grädda i 200 grader i ca 15 minuter eller tills marängen ser fin ut.

Vi åt den med turkisk yoghurt uppvispad med lite vaniljsocker och det var väldigt gott.

Hösten är räddad

Jag gillar våran trappa.

Men någon har gjort trappan ganska illa och jag vill fixa till det. Har funderat mycket på om trappan ska målas eller om den ska oljas eller om den ska fixas på något annat sätt. Nu är jag i alla fall NÄSTAN säker på att den ska målas. Men hur det än blir så behöver den slipas först så nu har jag bestämt mig för att ge mig på att börja slipa trappan. Det lär ta ett tag. Jag har inte tänkt sätta mig och slipa hela trappan på en gång utan ta lite då och då. Det får ta sin lilla tid. Hade det inte varit klåpare i farten så hade det räckt med att rugga ytan, men nu behöver ytan slipas lite mer än så.

I stora delar av trappan har någon någon gång kört med en excenterslip, eller något liknande, som han (det är säkert en han) inte har kunnat hantera och där finns märken överallt. Dessa märken tänker jag slipa bort. Därför kommer det att ta något längre tid. Men, men, ingen idé att tjura över det.

Jag trodde dessutom att trappan var fernissad eftersom den är så mörk. Lite för mörk för att vara lackad trodde jag. Testade därför att slipa lite. Om den varit fernissad så skulle det bli en seg gägga. Men det blev det inte! Den är bara lackad. Tur för mig!!

Så nu är höstens projekt påbörjat!

 

Trappan ska slipas, de fula gamla slipningarna ska bort och de vassa kanterna på trappan ska bli runda och fina. Måste köpa hem en massa slippapper bara! Måste fundera på om de gamla hållarna för matta ska bort eller inte.

I ett senare skede ska vi sätta panel på väggen bredvid trappan och fixa till väggen så att den blir lite jämnare än idag. Men det får bli ett senare projekt.

Hösten är räddad!

Främmande fåglar

Det är allt  intressant med trädgården ändå. Var kommer vissa växter ifrån? Växter som jag själv inte planterat, men som inte är något ogräs heller?

Den här t.ex. stod plötsligt i min rabatt och finns på ett par-tre ställen till i trädgården. Har fått veta att det är en Opiumvallmo. Det ni!

Eller den här.

Växten såg ut som att det skulle bli någon slags prästkrage, men så plötsligt är där en tistelblomma! Eller något som i vart fall liknar en tistel. Fin är den i alla fall.

Och ibland stenarna har jag hittat murreva. Inte heller den har jag planterat.

Var kommer växterna ifrån?

Ett av livets mysterier. Inte ett så viktigt sådant, men i alla fall…