Min tillvaro just nu

Idag har återigen målat luckor hela dagen. Och lister. Nu är de strukna tre gånger, men tyvärr måste jag stryka dem en gång till. Hade hoppats att det skulle räcka med tre. Men icke. Dock, det här är den plats jag tillbringar i princip all min lediga tid just nu.

Jag målar på bordet och så lyfter jag  varje lucka fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag har ont i foten (den jag stukat en gång och då det visst också rök ett ledband) och jag har blåsor på handen som målar. Men jag är seg. Det SKA förbaske mig bli färdigt. Jag gillar att måla, jag tycker det är roligt. Att måla varenda ledig stund man har är emellertid inte speciellt roligt. Faktum är att det är ganska jobbigt. Det gäller att hela tiden ha målet klart framför sig. Ett färdigt kök!

Sen kanske.

Lyssnar på P1 i min bärbara radio som är rejält insmord med linoljefärg vid det här laget. Mycket intressant man kan hitta på P1. Eftersom jag stått där varenda kväll har jag lyssnat på en följetong. På en serie om hurrare och finnjävlar (lite intressant eftersom jag är halvfinne) och på lite andra saker som dyker upp. Idag bytte jag dock kanal för rätt vad det var så blev det gudstjänst. Där går gränsen för vilka program jag lyssnar på. Då blev det P2 istället. Men imorgon är det väl dags för P1 igen. Om luckorna är målbara. Annars finns det helt klart annat att göra. Jag kan måla karmar i köket. Eller fixa listen vid hålet in till vardagsrummet. Eller…

Finns hur mycket som helst att välja på.

Lucky me…

Grannen har flyttat

I körsbärsträdet som vi ser från vårt vardagsrum har det bott ett par flugsnappare. Eller snapphanar som jag hela tiden – av någon anledning – kallar dem.

De har jobbat så intensivt. Först har de ruvat. Eller honan har ruvat och vi har sett hannen flyga fram och tillbaka. Därefter har båda två flugit skytteltrafik och om man gick nära holken kunde man höra hur det ilsket ropades efter mera av ett hungrigt gäng därinne. Jag har längtat efter att få se de små liven trilla ur holken.

Och nu är de inte där längre. Jag har inte märkt någonting.

Och inte sa de hej heller…

Det växer

Juni fram till midsommar var kall. Riktigt kall. Det verkade som att alla växterna bara stannade upp. Inget växte – det bara överlevde. Men en del har allt börjat växa i alla fall. Tog en bild på min dahliarabatt häromdagen. Jag tyckte att det inte hänt någonting sedan jag planterade dem den 1 juni, men när man jämför bilderna så har det faktiskt hänt lite i alla fall.

Det här är dahliorna den 1 juni.

Och det här är samma dahlior den 28 juni. Så fast jag under mina promenader tyckt att de stått helt stilla så har de faktiskt inte det!

Till och med gräset har växt lite.

Längtar

Nu längtar jag allvarligt efter semester. Det är varmt och soligt och fint och jag står varenda ledig stund i källaren och målar. Jag är orolig för att när jag är färdigmålad är även det fina vädret slut. Nästa helg – alltså inte den kommande utan den därefter – ska resten av köket monteras. Jippi!! Till dess vill jag ha målat så mycket det bara går. Det är inte någon fara om jag inte skulle hinna med allt, det går att måla klart när det är uppsatt, men det skulle vara skönt att slippa. Sedan kan det ju ändå bli som så att allting behöver en sista strykning för att se likadant ut när det väl sitter uppe, men då är det i så fall bara på utsidan av skåpen.

I en inte alltför avlägsen framtid kommer vi alltså att ha ett färdigt kök!! Då ska vi kunna få ordning på resten av huset också. Just nu är det lite katten på råttan och råttan på repet. De köksgrejer vi använder har vi på Ivarhyllor i vardagsrummet. Dessa Ivarhyllor behövs för att få iordning i källaren. Så när vi kan tömma hyllorna i vardagsrummet kan vi börja organisera i källaren. OCH vi kan städa i vardagsrummet. Vi har lådor med saker till köket lite överallt vilket innebär att när de försvinner kan vi alltså även få lite ordning i de rummen. Huva, det får dröj innan vi gör ett så stort projekt igen. Eller i vart fall ett så långvarigt.

Själv har jag lite funderingar på att bygga en stödmur på semestern. Hur svårt kan det vara? Istället för att stenlägga släntrabatten funderar jag på att bygga en mur på ena sidan och göra rabatten rak i stället. Vilket innebär att antingen kan man ha en riktigt rabatt däruppe sedan, eller helt enkelt anlägga en gräsmatta. Mycket funderingar kan man ha.

Semesterplaner

Japp – idag har vi planerat semester.

Vi har nämligen beställt en ytterdörr. Som ska monteras på semestern. Av oss.

= semesterplaner.

Vi konstaterade i vintras att vår ytterdörr bara läcker in kall luft. Hade dörren varit bättre hade vi försökt att täta den, men när vi började se över den kunde vi konstatera att det är en ganska dålig dörr och det kändes inte speciellt intressant att jobba vidare med den. Så nu ska vi istället sätta in en ny dörr, som förhoppningsvis ska kunna stå emot kylan lite bättre. Och så ska vi se till att täta ordentligt runt omkring den. Förhoppningsvis ska det se riktigt fint ut också.

I vart fall är det väl bra att fixa semesterplanerna i tid! 🙂

Litet test

Vi har haft skyddspapper på köksgolvet i flera månader. Eftersom vi konstant håller på att jobba där. I tisdags tog maken bort pappret. Dels därför att han ville se hur det gått för golvet. Hade det krympt? Eller svällt? Dels därför att han ville byta det äckliga pappret. Vi måste nämligen sätta på nytt papper igen eftersom vi har målnings- och monteringsarbete kvar. Men det var väldigt trevligt att få se det nya golvet. Och med klinkersen liggandes på plats vid vedspisen (obs – dock inte lagda på riktigt – ligger bara på en spånskiva) så kan man se att det kommer att bli bra med den klinkersen.

Det var riktigt roligt att se. Även om vi måste täcka det igen så vet vi vad vi har där nu.

Vänlighet i vardagen

Ibland går det trögt, men så kan det hända något som gör att det liksom lyser till lite. Vi har köpt stora klinkers 30 x 60 cm och 9 mm tjocka som vi ska sätta framför vedspisen och spisen. I helgen när vi ändå var igång och kakla började vi kika på våra klinkers också. Samt ville vi testa om vi kunde dela skivorna när vi när hade införskaffat en kakelklyvare. Men det kunde vi glömma. Ja – vi fixade att bryta av en av dem, men inte längs med någon linje om man säger så.

Istället började vi fundera på om man skulle kunna hitta någon som kunde dela dem åt en. På K-rauta skär de till trä om man vill, kanske det finns någon som  även kan dela kakel.

Så igår ringde jag till stora kakelbutiken i stan. Hade väl inte så höga förhoppningar, men tyckte det var värt ett försök. Fick snack med en kille på lagret.

Har ni köpt klinkersen här?
Nej, vi HAR inte det, men jag betalar naturligtvis för att ni skär.
Hm – egentligen gör vi inte det, men det är ju sommar…Äh kom in hit på lagret så fixar jag det

Och efter jobbet körde jag dit med mina klinkers och han skar till dem. När han kom med klinkersen frågade jag vad det kostade.
Äh – det kostar som luften tyckte han.
Då ville jag i alla fall skänka lite pengar till kaffekassan. Men icke – det ville han inte heller ha. Kom hit och köp kakel nästa gång istället.

Så det finns snälla människor där ute.

Tack snälla människan!

Vi har lagt ut klinkersen på golvet bara för att se hur det blir – och det kommer att bli jättebra!