Extreme homemakover

Förstugan innan maken satte igång att byta golv.

Förstugan idag

Jag är inte alldeles säker på att jag gillar hans smak vad gäller heminredning.

Haruki Murakami

Har ni läst någon bok av Haruki Murakami. Jag har läst två nu The Windup Bird Chronicle och Kafka on the Shore. Och jag måste erkänna jag vet inte riktigt vad jag tycker om hans böcker. De är väldigt surrealistiska och handlar båda om ensamma människor. Jag har funderat på vad man ska sätta för genre på hans böcker och det som jag till slut fastnar för är Fantasy. Djur pratar i hans böcker, man hamnar i drömvärldar och både människor och djur kan ha olika krafter. Han verkar gilla katter, för i båda böckerna jag läst så har katter viktiga roller. Det är inte alltid så lätt att förklara vad böckerna handlar om, men om jag tittar på de båda böcker jag läst så kanske de faktiskt båda två handlar om att hitta sig själv. Kanske.

Det konstiga är att fast jag inte vet om jag faktiskt gillar dem så måste jag lyssna vidare hela tiden. Jag vill veta hur det går. Jag vill veta varför Johnny Walker (gubben på whiskyflaskan) plötsligt har vaknat till liv. För sånt händer här. Johnny Walker går på jorden. Och Colonel Sanders, från Kentucky Fried Chicken, varför är han plötsligt här? Och är en hallick till på köpet.

Jag vet inte vad jag ska säga. Fast jag tror att jag skulle rekommendera er att läsa en av hans böcker för att testa. Börja med The Windup Bird Chronicle tycker jag. OK – det är en tjock bok, men vem vet, det kanske är bra att den inte tar slut för fort. För som sagt, det går inte riktigt att sluta läsa, även om man, eller rättare sagt jag, när boken är slut undrar vad den egentligen handlade om.

Ungefär som det här inlägget.

Nya kärlekar del 2

Även kärlek nummer två är en familj växter. Nämligen fuchsia. En väldigt trevlig blomma. Du kan ha den i norrläge och det kan vara regn och rusk och den struntar i det och bara blommar och blommar. Och som de blommar! När de väl kör igång så blir de överfulla med blommor.

Jag köpte mig ett par fuchsior förra året, ett par små plantor. De blommade så vackert och när det blev höst slängde jag ner dem i källaren. Där stod de och såg inte mycket ut för världen.

I våras skickade jag efter några fler sticklingar från Rockdala. De fick stå i ett ouppvärmt rum och stadga sig. I februari/mars planterade jag om fuchsiorna i källaren. Lite tveksam till om de skulle överleva. Framförallt en av dem hade inte ett enda blad. När frosten släppt fick alla mina fuchsior komma ut. Både de från källaren och sticklingarna. Och alla har blommat i mängd! Och växt! I år har de haft det lite trångt. Har fått stå och trängas på trappan på baksidan.

Och det gick väl bra till en början. Men de växer! Och nu är det ganska trångt i trappan och de mår väl inte sådär jättebra av det. Men de blommar i alla fall. Nästa år ska jag räkna ut något bättre till dem. Men i år får de ha det så här. Jag har även planterat en vinterhärdig fuchsia i ett land. Vi får väl se hur det går för DEN i vinter. Alla andra ska få bo i källaren vinter. Man ska klippa bort allting som inte är vedartat, och ta bort så mycket blad som man har hjärta till. Gärna stoppa ner ett par Provadopinnar i jorden så att de inte tar med sig en massa ohyra i onödan. Så får vi se om jag lyckas hålla mig i februari. Jag BEHÖVER verkligen inte fler fuchsior, men det finns många sorter som jag inte har!! Framförallt färger som jag inte har. Men kanske, kanske kan jag stoppa mig själv. Oavsett så finns det massor att njuta av som det är.

(de här stammade hade jag två av, en har tyvärr gått av! Bara för att jag var så blödig att jag inte kunde förmå mig att klippa bort lite grenar så att kronan inte blev så tung)

Äppelkaka från Brösarp

Äppelkaka är gott. Jag gillar den i nästan alla varianter. Men ibland vill man ha lite mer än det vanliga. Vad passar då bättre än att kolla in boken ”Mer än bara äppelkaka” av Claes Karlsson? Idag är det min födelsedag och jag ville just det. Ha mer än bara äppelkaka alltså. Jag hade dessutom mandelmassa hemma som jag köpt hem felaktigt vid ett annat tillfälle. Så jag fick för mig att testa Äppelkaka från Brösarp. Kände mig lite berörd av namnet också. Jag är ju faktiskt en skåning i förskingringen och trakterna kring Brösarp är otroligt vackra. Har ni inte varit och sett er omkring i Brösarps backar så rekommenderar jag ett besök. Och jag rekommenderar även den här äppelkakan. Den var väldigt, väldigt god. Även om jag för min del tog lite mer äpplen än vad receptet föreslog.Äppelkaka från Brösarp

Ingredienser

300 g mandelmassa, rumstemperatur, i bitar
1,5 dl socker
125 g rumstempererat smör
3 ägg
2 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
1 dl crème fraîche står det i receptet, själv tog jag Turkisk yoghurt och det gick bra
2 äpplen säger receptet, jag tog 4 och det var absolut inte för mycket
2 msk sirap
1-2 tsk kanel eller kardemumma – fast varför nöja sig med det ena eller andra. Jag tog båda och eftersom jag dessutom tog mer äpplen än receptet ville ha så tog jag även lite mer kanel OCH kardemumma

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader. Rör mandelmassa och socker med elvisp på låg fart tills det är en grynig massa. Tillsätt smöret, och vispa ordentligt – upp till 10 minuter enligt receptet. Tillsätt ett ägg i taget och vispa. Rör sedan ner mjöl, vaniljsocker och bakpulver, och slutligen crème fraîchen. Häll i en smord form – jag tog här en form med löstagbara kanter.

Äpplena behöver inte skalas,men tvätta och kärna ur äpplena och skär dem i tärningar. Blanda med sirap och kanel eller kardemumma, och bred ut över smeten.

Grädda i 45-50 minuter.

Ät den kall. Vi hade vispad turkisk yoghurt med vaniljsocker och florsocker till.

Nya kärlekar del 1

För att få livet lite roligare att leva måste man hitta sina glädjekickar. Jag har vissa saker som ger mig kickar Det finns en låt som heter ”Düsseldorf” som säger precis det jag känner.

”När jag är nyfiken står tiden still, då blir jag pigg och orkar lite till.”

Kan man säga det bättre?

En sak som gör livet lite roligare är nya kärlekar. Och jag har hittat några stycken jag. En av mina nya kärlekar är dahlior.

Jag är en person som är dålig på att planera. Mitt arbete är en ständig planering, uppfyllelse av mål och hålla tider. Så när jag går därifrån har jag inte någon som helst lust att planera. Inte heller i trädgården. Därför finns det inte någon vit rabatt eller någon blå rabatt eller någon speciellt genomtänkt rabatt överhuvudtaget. Istället köper jag blommor och fröer som jag tycker verkar fina och så planterar jag dem där det går.

I våras hade vi funderingar på att gräva upp våran slänt och fixa till den. Jag fick då för mig att jag skulle plantera dahlior där. Så när det kom ett erbjudande från odla.nu om att köpa dahliaknölar gjorde jag det. Köpte många. Utan någon som helst eftertanke.

Sedan visade det sig att vi inte hann gräva om slänten. Vad skulle jag då göra med mina dahlior? Vi hade en sandlåda mitt i gräsmattan som var avfallslåda till grannarnas katter. Den skulle maken i vart fall gräva upp. Då slog det mig att om vi ändå skulle gräva upp sandlådan så kunde vi göra en tillfällig rabatt till mina dahlior där. Sagt och gjort, så blev det.Och så här såg det ut när jag fått ner mina plantor i jorden.

Jag kände mest en stor lättnad över att ha fått ner mina dahlior i jorden någonstans. Under sommaren har de växt.

Och växt

Och växt

 

Stora fantastiska blommor som är fröjd att titta på. När jag slängde ner knölarna i jorden så tänkte jag att de kan väl stå en sommar, jag orkar nog inte gräva upp dem i höst. Men jag tror faktiskt att jag ska gräva upp dem i höst. Och se om jag kan få dem att överleva vintern. Och gräva ner dem i vår igen. För dahlior gillar jag vet jag nu. De är en av mina nya kärlekar.

 

Värt att spara

Ibland gör man små fynd bara så där helt apropå. Jag anser att jag gjorde ett sådant fynd i juni. Mamma och jag var på Granngården och jag kikade på perenner. På ett bord hade de något som hette Begonia Bonfire. Det var inte så fina plantor, men jag tyckte ändå att blommorna var så fina att jag kunde inte låta bli att köpa en. Planterade den i en kruka och då blev det så här.

Inte så mycket att hurra för, men fortfarande fina blommor.

Min begonia har faktiskt blommat precis hela sommaren. Den har fått stå i sin kruka och jag har vattnat den vid torka. Den står lite halvskuggigt. Och den verkar trivas med det. Idag ser den ut så här (jag orkade inte flytta på vattenslangen för det fall ni undrar).

Den har allt växt en del sedan i juni. Och blommar glatt. Det stod att den skulle blomma hela sommaren till dess att det blir för kallt och det verkar vara sant. Det ska också vara möjligt att övervintra den. Genom att gräva upp knölen i krukan och spara den svalt. Det ska jag väl lyckas åstadkomma eftersom vi har en ouppvärmd källare. Och om den överlever vintern ska den få en större kruka nästa år. En hög eftersom den är hängande i sitt växtsätt och blir den större så lär den väl förmodligen hänga mer än nu.

Rekommendation från mig är alltså Begonia Bonfire eller Boliviansk begonia som jag också sett att den kallas.

Mera klantjobb

Vi har ju dessvärre börjat upptäcka i vårt hus att ju mer vi tittar på saker som gjorts under nyare tid, desto mera klantjobb hittar vi.

Som jag tidigare skrivit hittade vi röta i förstugan. Nu har maken och hans pappa kikat på det lite mera och det ser ut som så att det är trappan som man byggt som är orsaken till rötan. Förmodligen har man velat få trappan så nära väggen som möjligt och för att få det så har man tryckt in panelen så att vattnet leds rakt in i grunden. Visst är det smart!

Även om det är trist att hitta så är det bra att vi hittade nu innan det blev ännu värre.

Men jag börjar bli förbaskat trött på klantjobb. Att saker har blivit gamla och kan behöva åtgärdas är en sak, men klantjobb är en helt annan sak. Och förmodligen beror det på att man har varit snål.

Klantjobb!!

Blommor

Det är mycket fint i trädgården nu. Önskar bara att sommaren vore längre. Jag vet att jag inte borde tänka på det, men kan inte riktigt låta bli att tänka på att det snart blir för kallt för mina blommor. Men jag försöker njuta av dem allt jag kan. Mina pelargoner har äntligen börjat växa ordentligt. Och blomma. Man tycker att det inte hänt så mycket, men när man jämför över tiden så har det allt gjort det. Det här är min pelargontrappa i juni.

Och det här är min pelargontrappa idag.

Det har allt hänt lite i alla fall.

Blomman för dagen har äntligen börjat blomma. Det tog sin lilla tid, men nu blommar den mycket. Jag planterade både rosa och blåa, men av någon anledning verkar det bara vara de rosa som har tagit sig ordentligt. Men de är fina de också.

När jag beställde fröer i våras fick jag med gratisfröer av blåvinda. Som tur var så slängde jag ner även dem i jorden. Varför det var tur? Jo – för att massor av de fröer som jag direktplanterade blev det ingenting alls av, men blåvindorna har det blivit massor av. Och de blommar hela tiden!

Jag gillar verkligen blommor. Bryr mig inte så himla mycket om välordnade rabatter, så länge det blommar i dem! Och just nu blommar det överallt i mina rabatter. Och i mina krukor. Det är härligt.

Det här är Denise förresten. En rospelargon. Ganska söt eller hur!