Vådan av att byta ytterdörr

Vår gamla ytterdörr var ett riktigt blåshål. Av en granne fick vi veta att förra ägarna till huset hade köpt den av en granne efter det att den grannen kasserat den till sitt hus. Om det är sant det vet jag inte, men det kan det säkert vara. I vintras märkte vi i alla fall att förutom att det kom in kall luft lite överallt runt omkring den där dörren så var även själva dörren alldeles kall. Så istället för att fixa till den gamla dörren så bestämde vi oss för att byta ut den i sommar.

Vid byta av ytterdörr så måste man slita bort det inre fodret. Då började vi diskutera lite smått om att vi kanske skulle sätta ditt nytt foder, inte använda det som var där förut. Vi har visserligen ett gammalt hus, men vi pratar inte mycket originaldetaljer i det här huset så det är inte som så att det känns hårt att kasta ut gamla foder. Och ungefär så här fortsätter resonemanget.

Jo – det lät verkligen intressant. Gjorde vi det så kunde vi dessutom se till att bila in elen i gipsskivan så att den inte behövde gå runt i en sån där ful kabelränna som den gör nu.

Ja! Och så kunde vi också byta ut den fula strömbrytaren mot en snygg.

Kanske det skulle vara snyggt att sätta panel en bit upp på väggen.

Absolut! Fast jag funderar också på om vi inte borde slita bort de gipsskivorna som sitter där så vi kan se hur det ser ut under. Kanske lägga in lite mer isolering. Och sedan sätta en OSB-skiva plus tunnare gips över så att det blir lättare att fästa saker.

Mmm, det låter inte dumt. Och byter vi foder runt dörren måste vi byta foder runt fönsterna och innerdörrarna också.

Ja- det måste vi ju. Men ska vi verkligen byta foder innan vi vet när vi ska byta fönster? Det kan ju bli dumt.

Nej- det är sant, vi borde nog kolla vad det kostar att byta fönster.

Ja – det får vi göra. Vi få göra vad vi kan så länge.

Funderar lite på att bryta upp golvet.

Varför då?

Ja- dels är det inte så fint och så ville jag veta hur det ser ut under. Kanske isolera lite mera.

Ska du göra det nu?

Ja, det kan man ju faktiskt göra när som helst.

OK, gör du det.

Jag sticker till ByggMax.

—

Nåja just exakt så gick snacket kanske inte. Men kontentan av alla våra diskussioner är faktiskt ovanstående. Nu vill vi kolla vad det kostar att byta fönster. Vi har 70-tals fönster i vårt hus. Förutom att de är fula, så börjar de faktiskt bli gamla och flera av dem får kondens när solen skiner.

Om vi kan komma fram till vad vi ska  ha för fönster kanske man kan beställa två fönster till förstugan och byta just dem. Samtidigt som man gör det kan man fixa till väggarna. Därefter kan man sätta upp panel och foder. MEN redan nu kan man byta golvet. Och igår var maken faktisk iväg till ByggMax och köpte nytt golv. Vi kommer att lägga ett furugolv även i farstun, men det ska målas så att det blir tåligt. Så nu sitter jag och funderar på hur jag ska måla det. Ska det vara enfärgat? Ska det kanske vara rutigt? Jag har en vision av hur resten kan komma att se ut, men just golvet är tomt i huvudet. Det trillar väl dit så småningom. Samtidigt som jag funderar på trappan som jag slipar för fullt. Halva trappan är nu grovslipad! 15 % grön umbra ska den troligen målas i. I vart fall ska jag beställa en sådan burk och så får vi se om jag mörkar ner den lite eller inte.

Men fönster blev man ju sugen på nu. Satt lite i och mixtrade med foton bara för att se. Och visst skulle det göra skillnad för husets utseende!

Att få fönster med lite spröjs istället för de där gapande hålen. Det vore något! Önska kan man alltid…

Att slipa

Att slipa är sådär lagom roligt.

Det blir dammigt. Även om jag har båda maskinerna jag använder anslutna till dammsugare när jag använder dem.

Jag blir ”elektrisk” i händerna. Dvs en bra stund efter att jag slutat slipa så är det som att handflatorna pirrar konstant.

Jag blir fullkomligt slut i armarna. Att köra excenterslipen är faktiskt ganska jobbigt för musklerna. Man måste ta i lite. Till sist blir jag så trött att jag inte klarar av att trycka mer, ens med viljekraft. Då är det bara att lägga av för stunden.

Det tar alldeles för lång tid. Jag vill bli klar NU! Jag kan se att jag kommer framåt, men det tar för lång tid. Först körde jag både grovt och fint på varje trappsteg och körde både excenterslip och jobbade ganska länge med mousen. Men nu har jag bytt taktik. Jag ska göra allt grov som går att ta med excenterslipen först och sedan köra finlir med mouse och handslipning. Det känns faktiskt renare.

Det är allmänt tråkigt. Jag har så svårt för underarbete och sånt. Jag älskar att måla, vilket är ganska bra för maken gillar inte det. Men underarbete. Bläh! Och i normaletfallet kan man nöja sig med att rugga upp en yta när den ändå ska målas. Men när klantarslen varit i farten så krävs det mycket slipning på varje trappsteg. Tur att de satt så tjocka plankor i stegen att det går att slipa dem några gånger.

Ju mer jag slipar, desto mer förbannad blir jag på den som en gång slipat trappan. Om man slipar ett trappsteg och ser att det är skitfult, fortsätter man då? För min del skulle jag konstatera att Nej, det här klarar jag inte, jag måste ta reda på hur jag ska göra. Den som slipat vår trappa har inte tänkt så. Tror inte att han tänkt överhuvudtaget, det KAN han inte ha gjort för då hade han inte lämnat ett sådant jobb ifrån sig. Tyvärr har han varit väldigt konsekvent och verkligen repat upp vartenda trappsteg. Det är väl det enda positiva man kan säga om personen. Han var envis.

Det får bli en del spackling också så småningom, men det dröjer innan jag kommer dit. Det tar lång tid med varje steg och slipen bara äter slippapper. Och då är jag ändå bara på första grovslipningen.

Det gäller att tänka på slutresultatet hela tiden. På hur fint det ska bli när det blir klart.

Vi har förresten fått för oss att vi ska sätta panel i vår förstuga. Inte ända upp till tak, men en bit upp. Vi funderade faktiskt på att använda panelskiva. Lite slött, men vi tyckte det kändes praktiskt. Inga problem mot dörrfoder eller så. Men igår var vi på byggvaruhuset och såg sådan där panelskiva. Som de hade målat. Det ser INTE ut som pärlspont. Så det får nog ändå bli pärlspont när vi kommer dit. Måste bara räkna ut hur man gör mot dörr- och fönsterfoder. Förmodar att de måste byggas ut på något vis. Men det är allt ett senare problem.

Nu – affären.

Måndag – semester slut – usch.

Dumma!

Idag blev jag faktiskt lite ledsen.

I vårvintras köpte jag två fuchsiaskott för jag skulle testa att få dem till träd. Köpte två för jag tänkte att om ett av dem misslyckades så hade jag ett kvar. Men jag lyckades med båda och de blev jättefina! Och de har börjat blomma. Nästa steg i experimentet var nu att se om de skulle överleva vintern. Här syns ett av mina träd.

Idag när jag kom hem hade ett av dem brutits av – toppen hade ramlat av. Jätteledsen blev jag! Dumma!!! Nu får vi se om jag får det andra trädet att klara sig. Tror att jag får klippa av några av knopparna så att trädet inte blir så tungt.

Jag får försöka se det positiva i det hela. Nu kan jag testa ett nytt experiment nästa vår. Mina träd kan vara av två sorter. Eller flera. Men jag vill verkligen att det kvarvarande trädet överlever sommaren. Så att jag får veta om det kan överleva vintern.

I övrigt så närmar sig dagen då semestern är slut. Vill inte! Vill vara hemma och fixa. Vill inte jobba. Jag hinner ju inte bli färdig min trappa till på måndag! Borde det inte vara skäl nog att få slippa att jobba? Förmodar att min chef inte ser det på samma sätt. Vilket jag möjligen, möjligen kan ha viss förståelse för. Men innan måndag ska jag i alla fall slipa så mycket jag hinner på trappan. Och kanske måla några lister. Idag har jag förbättrat makens idé om dammsugarkoppling på excenterslipen. Med silvertejp blev det mycket mera hållbart. Och det gör rejäl skillnad att ha dammsugare kopplad till slipmaskinen. Imorgon räknar jag nästan med att få första delen av trappan grovslipad. Jag tänkte köra hela trappen med grovt slippapper först för att sedan köra hela md fint slippapper. Den SKA bli fin.

Mera trappa

Nu har jag slipat ett steg till i trappan. Det är roligt, men fasiken vad det dammar. Måste nog fixa lite dammskydd innan jag fortsätter mera. Upptäckte igår att mousen gick bra att koppla till dammsugaren, men excenterslipen gjorde det inte. När maken kom hem tejpade han ihop något som kanske håller en stund 🙂 Men jag tror att jag får hänga upp lite plast också.

I och med att vi ska måla trappan behöver den inte blir trären, men eftersom det är många fula spår i framförallt stegen så måste nog stegen i princip bli trärena. Och det blir mycket damm av det helt klart.

Jag har haft lite funderingar på om den där trappan någonsin varit målad och haft för mig att den inte har det. Igår satt jag dock där i trappan och funderade. Varför skulle någon ha lagt så mycket jobb med en slipmaskin om det inte funnits färg där. Det var visserligen väldigt fult slipat, men överallt. Så jag började leta lite mera noggrant än jag gjort tidigare. Och, jo, på ett ställa hittade jag lite färg. Som jag faktiskt ska låta vara kvar och låta någon annan hitta någon gång i framtiden. Jag tyckte mig kunna se att trappan allra senast varit målad i någon rödaktig färg. Inte knallröd, mer åt engelskt rött (måste ha sett ganska förskräckligt ut). Innan dess har den varit ljus. Vit eller ljust, ljust grå. Sedan hittade jag lite svart också, men inte kan de väl haft en svart trappa?

I vart fall har trappan en gång i tiden varit målad helt klart så det förstärker beslutet att måla den igen. Och vi kommer att göra den grå. Jag tror att det kommer att bli fint. Sedan när det blir av. Där är många trappsteg kvar att slipa.

Måste fixa mera slippapper!!

Tankar om renovering

Vi har gjort ganska mycket med det här huset sedan vi flyttade in. Allt syns inte utan handlar mer om detaljer under det att vissa saker syns ordentligt. Som nytt kök och ny ytterdörr. Och köket har varit en pärs. Verkligen. Men nu när det är nästan klart så har man nästan glömt bort de där jobbiga stunderna.

Man kan tänka sig att allt det här jobbet skulle göra en lite trött på renovering. Men det är faktiskt tvärtom. Man får verkligen blodad tand. Vi hade t.ex. som mål att vara klara med undervåningen när vår semester är slut. Det kommer vi inte att vara. Inte för att vi inte hinner det vi tänkte oss utan för att vi tänkt om. Det vi hade tänkt göra gäller inte längre. Efter att vi har satt upp den nya ytterdörren och vi funderade på vilka foder vi skulle ha på insidan så kom vi på nya saker vi ville göra istället. Så nu måste vi tänka lite innan vi gör mer åt förstugan. Renovering har verkligen gett oss en blodad tand. Och att köksrenoveringen var så stor och tog sådan tid avskräcker inte, tvärtom. Nu tänker vi liksom att vi har gjort den värsta renoveringen man kan göra och att alla annan renovering blir betydligt enklare. Genom den stora renoveringen har vi också lärt oss en massa. Och framförallt har vi lärt oss att inte vara fega. Vissa saker som vi lät bli att göra i köket ångrar vi nu. Det HADE inte varit så farligt att riva loss pärlsponten och sätta dit ny t.ex. Nu kan vi inte göra något åt det när det gäller köket, men lärdomen tar vi med oss till nya projekt. Man är inte så skraj längre helt klart. Får maken bestämma vill han riva allt och börja om. Jag får hejda honom emellanåt. 🙂

Ju mer vi lär oss desto mer sura blir vi på de förra ägarna. Så mycket klåparjobb det finns i det här huset. Och vi pratar verligen klåparnivå, sämre än amatörnivå. Man undrar om de betalt för sakerna eller om de gjort saker utan att ta reda på hur saker ska göras. Att spika fast lister och sedan inte använda ett don på spiken är en sådan sak.

Tex. när vi köpte huset så berättade de att om man körde diskmaskinen och vattenkokaren på samma gång så gick det en säkring. Vi tänkte inte så mycket på det, vi var vana vid sådant från lägenheten. När vi drog el i köket så fick jag plötsligt världens stöt från diskmaskinen. Tog i diskmaskinen och diskbänken samtidigt. Pop! Vi började då tänka att det var något fel i den nya elen och började felundersöka. Då visade det sig att det var den gamla elen. Den var inte jordad! Inte konstigt att säkringen gick! Den hade förmodligen aldrig varit jordad! Och massor av andra saker som vi ser hela tiden gör en lite förbannad. Vi får ständigt göra om saker som vi kanske inte hade tänkt göra om, men när man ser hur det är gjort eller hur det ser ut är det bara att bita i det sura äpplet och göra om. Å andra sidan så känner man sig själv väldigt mycket duktigare.

Så- innan vi ens är riktigt klara med köket så har vi redan nya planer. De dyker upp senare…

Paj med röda vinbär och marängtäcke

Vi har flera buskar med röda vinbär. Och jag gillar att äta röda vinbär som de är, men det blir inte så många även om jag jobbar på det. Vi gillar inte saft eller sylt så det är inte någon idé att använda dem till det. Jag använder dem till vispegröt, eller klappgröt, några gånger, men inte heller det vill man äta varje dag. Lite har vi fryst in, men det är inte mycket lönt att frysa in för mycket heller. Så vad gör man? Man bakar kakor och muffins och äter alldeles för mycket, det är vad man gör.

I boken Rosendals trädgårdscafé hittade jag en paj som faktiskt innehåller en hel liter röda vinbär. Det kan låta lite surt, men då det ska ligga ett marängtäcke med en massa socker ovanpå så blev det faktiskt riktigt gott. Till och med mamma, som är så himla känslig för det sura, gillade den. Testa!

Paj m röda vinbär

Ingredienser

Pajdeg
3,5 dl vetemjöl
4 msk florsocker
150 gr smör
1 stor äggula
1 msk vatten

Fyllning
ca 1 l röda vinbär
3-5 msk strösocker
2-3 msk potatismjöl (jag tog två och till mina bär var det för lite)

Maräng
3 äggvitor
2 dl socker

Gör så här

Pajdeg
Enklast är att använda matberedaren.

Blanda mjöl och florsocker och finfördela matfetet i degen. Tillsätt äggula och vatten och arbeta degen smidig.

Tryck ut, eller kavla, degen i en pajform med löstagbar kant. Sätt folie runt kanten så att den inte ”trillar ner” när du bakar den.

Ställ formen kallt en halvtimme, Sätt ugnen på 200 grader.

Förgrädda bottnen i 15-20 minuter.

Fyllning
Blanda vinbären med potatismjöl och socker

Maräng
Vispa äggvitorna till hårt skum och rör ner sockret

Bred ut vinbären i skalet och täck dem sedan med marängen. Grädda i 200 grader i ca 15 minuter eller tills marängen ser fin ut.

Vi åt den med turkisk yoghurt uppvispad med lite vaniljsocker och det var väldigt gott.

Hösten är räddad

Jag gillar våran trappa.

Men någon har gjort trappan ganska illa och jag vill fixa till det. Har funderat mycket på om trappan ska målas eller om den ska oljas eller om den ska fixas på något annat sätt. Nu är jag i alla fall NÄSTAN säker på att den ska målas. Men hur det än blir så behöver den slipas först så nu har jag bestämt mig för att ge mig på att börja slipa trappan. Det lär ta ett tag. Jag har inte tänkt sätta mig och slipa hela trappan på en gång utan ta lite då och då. Det får ta sin lilla tid. Hade det inte varit klåpare i farten så hade det räckt med att rugga ytan, men nu behöver ytan slipas lite mer än så.

I stora delar av trappan har någon någon gång kört med en excenterslip, eller något liknande, som han (det är säkert en han) inte har kunnat hantera och där finns märken överallt. Dessa märken tänker jag slipa bort. Därför kommer det att ta något längre tid. Men, men, ingen idé att tjura över det.

Jag trodde dessutom att trappan var fernissad eftersom den är så mörk. Lite för mörk för att vara lackad trodde jag. Testade därför att slipa lite. Om den varit fernissad så skulle det bli en seg gägga. Men det blev det inte! Den är bara lackad. Tur för mig!!

Så nu är höstens projekt påbörjat!

 

Trappan ska slipas, de fula gamla slipningarna ska bort och de vassa kanterna på trappan ska bli runda och fina. Måste köpa hem en massa slippapper bara! Måste fundera på om de gamla hållarna för matta ska bort eller inte.

I ett senare skede ska vi sätta panel på väggen bredvid trappan och fixa till väggen så att den blir lite jämnare än idag. Men det får bli ett senare projekt.

Hösten är räddad!