Att slipa är sådär lagom roligt.

Det blir dammigt. Även om jag har båda maskinerna jag använder anslutna till dammsugare när jag använder dem.

Jag blir ”elektrisk” i händerna. Dvs en bra stund efter att jag slutat slipa så är det som att handflatorna pirrar konstant.

Jag blir fullkomligt slut i armarna. Att köra excenterslipen är faktiskt ganska jobbigt för musklerna. Man måste ta i lite. Till sist blir jag så trött att jag inte klarar av att trycka mer, ens med viljekraft. Då är det bara att lägga av för stunden.

Det tar alldeles för lång tid. Jag vill bli klar NU! Jag kan se att jag kommer framåt, men det tar för lång tid. Först körde jag både grovt och fint på varje trappsteg och körde både excenterslip och jobbade ganska länge med mousen. Men nu har jag bytt taktik. Jag ska göra allt grov som går att ta med excenterslipen först och sedan köra finlir med mouse och handslipning. Det känns faktiskt renare.

Det är allmänt tråkigt. Jag har så svårt för underarbete och sånt. Jag älskar att måla, vilket är ganska bra för maken gillar inte det. Men underarbete. Bläh! Och i normaletfallet kan man nöja sig med att rugga upp en yta när den ändå ska målas. Men när klantarslen varit i farten så krävs det mycket slipning på varje trappsteg. Tur att de satt så tjocka plankor i stegen att det går att slipa dem några gånger.

Ju mer jag slipar, desto mer förbannad blir jag på den som en gång slipat trappan. Om man slipar ett trappsteg och ser att det är skitfult, fortsätter man då? För min del skulle jag konstatera att Nej, det här klarar jag inte, jag måste ta reda på hur jag ska göra. Den som slipat vår trappa har inte tänkt så. Tror inte att han tänkt överhuvudtaget, det KAN han inte ha gjort för då hade han inte lämnat ett sådant jobb ifrån sig. Tyvärr har han varit väldigt konsekvent och verkligen repat upp vartenda trappsteg. Det är väl det enda positiva man kan säga om personen. Han var envis.

Det får bli en del spackling också så småningom, men det dröjer innan jag kommer dit. Det tar lång tid med varje steg och slipen bara äter slippapper. Och då är jag ändå bara på första grovslipningen.

Det gäller att tänka på slutresultatet hela tiden. På hur fint det ska bli när det blir klart.

Vi har förresten fått för oss att vi ska sätta panel i vår förstuga. Inte ända upp till tak, men en bit upp. Vi funderade faktiskt på att använda panelskiva. Lite slött, men vi tyckte det kändes praktiskt. Inga problem mot dörrfoder eller så. Men igår var vi på byggvaruhuset och såg sådan där panelskiva. Som de hade målat. Det ser INTE ut som pärlspont. Så det får nog ändå bli pärlspont när vi kommer dit. Måste bara räkna ut hur man gör mot dörr- och fönsterfoder. Förmodar att de måste byggas ut på något vis. Men det är allt ett senare problem.

Nu – affären.

Måndag – semester slut – usch.

Nu har jag slipat ett steg till i trappan. Det är roligt, men fasiken vad det dammar. Måste nog fixa lite dammskydd innan jag fortsätter mera. Upptäckte igår att mousen gick bra att koppla till dammsugaren, men excenterslipen gjorde det inte. När maken kom hem tejpade han ihop något som kanske håller en stund 🙂 Men jag tror att jag får hänga upp lite plast också.

I och med att vi ska måla trappan behöver den inte blir trären, men eftersom det är många fula spår i framförallt stegen så måste nog stegen i princip bli trärena. Och det blir mycket damm av det helt klart.

Jag har haft lite funderingar på om den där trappan någonsin varit målad och haft för mig att den inte har det. Igår satt jag dock där i trappan och funderade. Varför skulle någon ha lagt så mycket jobb med en slipmaskin om det inte funnits färg där. Det var visserligen väldigt fult slipat, men överallt. Så jag började leta lite mera noggrant än jag gjort tidigare. Och, jo, på ett ställa hittade jag lite färg. Som jag faktiskt ska låta vara kvar och låta någon annan hitta någon gång i framtiden. Jag tyckte mig kunna se att trappan allra senast varit målad i någon rödaktig färg. Inte knallröd, mer åt engelskt rött (måste ha sett ganska förskräckligt ut). Innan dess har den varit ljus. Vit eller ljust, ljust grå. Sedan hittade jag lite svart också, men inte kan de väl haft en svart trappa?

I vart fall har trappan en gång i tiden varit målad helt klart så det förstärker beslutet att måla den igen. Och vi kommer att göra den grå. Jag tror att det kommer att bli fint. Sedan när det blir av. Där är många trappsteg kvar att slipa.

Måste fixa mera slippapper!!

Jag gillar våran trappa.

Men någon har gjort trappan ganska illa och jag vill fixa till det. Har funderat mycket på om trappan ska målas eller om den ska oljas eller om den ska fixas på något annat sätt. Nu är jag i alla fall NÄSTAN säker på att den ska målas. Men hur det än blir så behöver den slipas först så nu har jag bestämt mig för att ge mig på att börja slipa trappan. Det lär ta ett tag. Jag har inte tänkt sätta mig och slipa hela trappan på en gång utan ta lite då och då. Det får ta sin lilla tid. Hade det inte varit klåpare i farten så hade det räckt med att rugga ytan, men nu behöver ytan slipas lite mer än så.

I stora delar av trappan har någon någon gång kört med en excenterslip, eller något liknande, som han (det är säkert en han) inte har kunnat hantera och där finns märken överallt. Dessa märken tänker jag slipa bort. Därför kommer det att ta något längre tid. Men, men, ingen idé att tjura över det.

Jag trodde dessutom att trappan var fernissad eftersom den är så mörk. Lite för mörk för att vara lackad trodde jag. Testade därför att slipa lite. Om den varit fernissad så skulle det bli en seg gägga. Men det blev det inte! Den är bara lackad. Tur för mig!!

Så nu är höstens projekt påbörjat!

Trappan ska slipas, de fula gamla slipningarna ska bort och de vassa kanterna på trappan ska bli runda och fina. Måste köpa hem en massa slippapper bara! Måste fundera på om de gamla hållarna för matta ska bort eller inte.

I ett senare skede ska vi sätta panel på väggen bredvid trappan och fixa till väggen så att den blir lite jämnare än idag. Men det får bli ett senare projekt.

Hösten är räddad!