Modiga husägare

Idag har maken och jag varit väldigt modiga. Maken skulle bära ner en kökslucka till källaren. Han hojtar in ”skynda dig och kom ut”. Jag rusar ut och vad ser jag. En liten råtta i källartrappan! Usch. Jag gillar INTE råttor. Förmodligen har den kommit upp ur brunnen som finns där i trappan för råttan var alldeles blöt. Att det finns råttor i kloakerna det vet man ju, men man vill inte se dem.

Nu kan man förmoda att vi helt sonika slog ihjäl den där råttan. Men icke. Vi är nämligen mesproppar båda två och klarar inte av sådant. Istället hoppar vi runt lite på stället båda två. Sedan kommer vi fram till att vi ska köra iväg med den. Så vi lyckas – faktiskt – få ner den i en spann och sätter en påse över. Sedan tar vi råttan och körde iväg utanför stan. Där släppte vi råttan. Förmodligen kommer den att gå en grym död till mötes därute eftersom det är en kloakråtta, och det hade förmodligen varit mera snällt att snabbt ta död på den. Men som sagt, vi klarar inte av sånt. Så nu springer där runt en förvirrad råtta någonstans på landet utanför stan. Om den inte redan blivit uppäten.

Visst är vi modiga!

Jippi!!

Igår kom de sista detaljerna till köket på plats. Diskmaskinslucka, vedlår och skärbräda. Diskmaskinsluckan blir superbra. Nu ska några detaljer målas. Sedan blir det före och efter bilder.

Jippi!

Höstplanteringar

Nu har jag under ett par helger höstplanterat perenner. För att komma ihåg vad jag gjort skriver jag ner det här.

Den 30 augusti planterade jag

I Syrenrabatten

Höstanemon – fyra stycken, planterade i den delen av rabatten som ligger närmast gatan.

Silkesnäva – två stycken. På samma bit av rabatten som höstanemonerna. Min förhoppning är att de här ska sprida sig och bli bra marktäckare. Kanske får jag fylla på med flera plantor till våren.

I rabatten mot vägen har jag planterat vid Beauty of moscow två stycken höstöga – en gul och en röd.

Framför trappan har jag planterat en Kokardblomster (Gaillarda grandiflora ”Grananda”)

I halvskuggiga rabatten har jag planterat tre stycken alunrot. Samtidigt passade jag på att gräva om hela rabatten igen, flyttade funkior lite och rensade bort massor av kirskål samt grävde upp växter som jag inte tyckte passade i rabatten. Någon gång ska väl den rabatten också bli klar.

Idag den 13 september har jag planterat

I rabatten mot väggen ungefär mittemot boulebanan har jag planterat Phlox  Tre stycken Sherbet Cocktail och två stycken Laura.

Lite längre upp har jag planterat två stycken nävor ”Crystal lake”

Framför trappan har jag planterat ytterligare en kokardblomster (Gaillardia ’Oranges and Lemons’) samt tre styck rödorange höstkragar  (Dendrathema rubellum-hybrid ’Duchess of Edinburgh’)

I halvskuggiga rabatten har jag planterat tre stycken Spansknäva ganska långt bak i rabatten. Får se om de klarar sig eller om det är för mörkt.

Trattkantarellsnacks

Idag har vi varit i skogen. Det var soligt och härligt och det var vackert i skogen. Vi tog våra korgar och gick åt var sitt håll. Maken älgar fram i skogen och det är bäst att han får ta sig fram i sin egen takt. Själv vill jag gå och filosofera lite och det gör man också bäst på egen hand. Jag gick runt i skogen och bara njöt. Hittade inte så mycket svamp, men några trattkantareller här och där blev det. Maken och jag talades vid på telefon och han trodde att han kanske var ovanför mig i backen och att han kanske var på väg åt mitt håll. Vi fick se.

Efter en stund hörde jag att det knakade i skogen och tänkte att det var maken. Jag hojtade: ”Hallå!” – för det har min mamma lärt mig att man ska göra i skogen. Det knakade till ännu mera och plötsligt ser jag, inte maken, men ett ganska stort vildsvin som rusar iväg (jag lovar – jag brukar inte ta miste på maken och ett svin). Faktum är att jag blev faktiskt lite rädd av det där. Man har ju hört talas om att en vildsvinshanne faktiskt kan döda en människa. Jag tänkte dock att det är förmodligen inte så att de söker upp mig och anfaller, förmodligen anfaller de bara om de blir trängda. För att vara säker på att jag inte skulle överraska något vildsvin så började jag sjunga. Så var det någon som hörde en galen människa gå runt i skogen galandes Fritiof och Carmencita, Uti vår hage och Rönnerdahl (försök själva komma på några vettiga låtar när man absolut måste) så var det alltså jag.

I vart fall så kom vi hem med lite trattkantareller och lite vanliga kantareller. Trattkantarellerna fick mamma lite av och resten gjorde jag trattkantarellsnacks av. Trattkantarellsnacks är super, supergott men grymt onyttigt. Men ibland så kan man kanske få lov att synda.

Det här ser inte så aptitligt ut på bilderna, det är lite svårt att få det att se aptitligt ut, men jag lovar, det är bara mums.

Ingredienser

Trattkantareller
Smör

 

Gör så här

Rensa så många färska trattkantareller du vill ha. Tänk på att de kommer att krympa väldigt mycket så var inte för snål.

Lägg svamparna i en torr stekpanna och kör stekpannan på hög värme.

Stek tills vattnet avdunstat. När svamparna börjar fastna i botten är det dags. Då släpper du ner en rejäl klick smör i pannan och sänker värmen på plattan. Nu ska svamparna steka i 1-3 timmar. Du måste hålla koll, om smöret försvinner så måste du lägga i en klick till. Se till att fylla på med smör tills det inte steker torrt. Sedan steker du svampen på medelvärme. Det ska vara så varmt att det steker men inte så varmt att det kan brännas vid. Rör någon gång då och då och håll koll på att smöret inte stekt bort. Låt svampen steka tills den blivit svart och är hård.

Vik en bit hushållspapper i några lager. Lyft svampen över på hushållspappret (utan smöret) och låt fettet sugas in i pappret. Lägg gärna hushållspapper även över svampen.

Smöret i pannan kan du hälla  bort, men om du får lov att äta lite extra fett kan du ta en bit vitt bröd och doppa i smöret så länge det fortfarande är varmt och bara njuta. Jag lovar det smöret är så nedrans gott så man kan bli vansinnig!

Efter det att hushållspappret sugit upp allt överflödigt fett är svamparna klara att äta. Ta ett glas whisky till. Eller ett glas vatten om du vill.

Extreme homemakover

Förstugan innan maken satte igång att byta golv.

Förstugan idag

Jag är inte alldeles säker på att jag gillar hans smak vad gäller heminredning.

Haruki Murakami

Har ni läst någon bok av Haruki Murakami. Jag har läst två nu The Windup Bird Chronicle och Kafka on the Shore. Och jag måste erkänna jag vet inte riktigt vad jag tycker om hans böcker. De är väldigt surrealistiska och handlar båda om ensamma människor. Jag har funderat på vad man ska sätta för genre på hans böcker och det som jag till slut fastnar för är Fantasy. Djur pratar i hans böcker, man hamnar i drömvärldar och både människor och djur kan ha olika krafter. Han verkar gilla katter, för i båda böckerna jag läst så har katter viktiga roller. Det är inte alltid så lätt att förklara vad böckerna handlar om, men om jag tittar på de båda böcker jag läst så kanske de faktiskt båda två handlar om att hitta sig själv. Kanske.

Det konstiga är att fast jag inte vet om jag faktiskt gillar dem så måste jag lyssna vidare hela tiden. Jag vill veta hur det går. Jag vill veta varför Johnny Walker (gubben på whiskyflaskan) plötsligt har vaknat till liv. För sånt händer här. Johnny Walker går på jorden. Och Colonel Sanders, från Kentucky Fried Chicken, varför är han plötsligt här? Och är en hallick till på köpet.

Jag vet inte vad jag ska säga. Fast jag tror att jag skulle rekommendera er att läsa en av hans böcker för att testa. Börja med The Windup Bird Chronicle tycker jag. OK – det är en tjock bok, men vem vet, det kanske är bra att den inte tar slut för fort. För som sagt, det går inte riktigt att sluta läsa, även om man, eller rättare sagt jag, när boken är slut undrar vad den egentligen handlade om.

Ungefär som det här inlägget.

Nya kärlekar del 2

Även kärlek nummer två är en familj växter. Nämligen fuchsia. En väldigt trevlig blomma. Du kan ha den i norrläge och det kan vara regn och rusk och den struntar i det och bara blommar och blommar. Och som de blommar! När de väl kör igång så blir de överfulla med blommor.

Jag köpte mig ett par fuchsior förra året, ett par små plantor. De blommade så vackert och när det blev höst slängde jag ner dem i källaren. Där stod de och såg inte mycket ut för världen.

I våras skickade jag efter några fler sticklingar från Rockdala. De fick stå i ett ouppvärmt rum och stadga sig. I februari/mars planterade jag om fuchsiorna i källaren. Lite tveksam till om de skulle överleva. Framförallt en av dem hade inte ett enda blad. När frosten släppt fick alla mina fuchsior komma ut. Både de från källaren och sticklingarna. Och alla har blommat i mängd! Och växt! I år har de haft det lite trångt. Har fått stå och trängas på trappan på baksidan.

Och det gick väl bra till en början. Men de växer! Och nu är det ganska trångt i trappan och de mår väl inte sådär jättebra av det. Men de blommar i alla fall. Nästa år ska jag räkna ut något bättre till dem. Men i år får de ha det så här. Jag har även planterat en vinterhärdig fuchsia i ett land. Vi får väl se hur det går för DEN i vinter. Alla andra ska få bo i källaren vinter. Man ska klippa bort allting som inte är vedartat, och ta bort så mycket blad som man har hjärta till. Gärna stoppa ner ett par Provadopinnar i jorden så att de inte tar med sig en massa ohyra i onödan. Så får vi se om jag lyckas hålla mig i februari. Jag BEHÖVER verkligen inte fler fuchsior, men det finns många sorter som jag inte har!! Framförallt färger som jag inte har. Men kanske, kanske kan jag stoppa mig själv. Oavsett så finns det massor att njuta av som det är.

(de här stammade hade jag två av, en har tyvärr gått av! Bara för att jag var så blödig att jag inte kunde förmå mig att klippa bort lite grenar så att kronan inte blev så tung)