Förändring

Nu blir livet förändrat igen. Igår kom mamma in på ett korttidsboende. Där ska hon bo tills hon får ett äldreboende. Tror jag i alla fall. Hon har bara varit där två dagar, men hon gillar stället. Hon har stora fönster som gör att det är ljust, och hon kan se ut över hus och trädgårdar. Det gillar hon. Idag har vi varit på sjukhuset, hon har fått ta bort några stygn hon fick förra veckan och så har vi ätit räkmacka. Det var gott!

Man tror att det ska vara en lättnad. Och det är det, men det är som att det liksom inte har fastnat ännu. Jag tittar ut mot lilla huset för att se om hon tänt. Behöver hon hjälp? Har hon spisen igång? Har hon stängt kranen? När jag kör in bilen så kollar jag noga så inte hemtjänstbilen står där. Vilket den så klart inte gör. Så även om det är en lättnad så har min hjärna inte fattat det ännu. Jag tror faktiskt det tar tid! Det har hängt över oss så länge nu, det är så lång tid som man inte haft ett riktigt liv, så det tar lite tid att trilla tillbaka igen. Och helt över är det inte heller. Hon bor på ett korttidsboende. På en demensavdelning. Och även om mamma är dement så är hon inte borta. Rätt vad det är förstår hon vad hon är på för ställe. Och undrar. Kanske. Jag vet inte. Jag hoppas bara innerligen att hon ska fortsätta att trivas. Det skulle göra livet så mycket lättare. Om hon trivs och vi kan få tillbaka våra liv. Kanske vi orkar kratta bort de ruttna äpplena från gräsmattan. Kanske jag orkar plantera alla mina lökar som jag vill ska blomma i vår. Kanske jag orkar gå ut och slå ett brännbollsträ i huvudet på rådjuren som käkar upp halva trädgården för oss.

Men nu ska jag vila. För det behöver jag.

Det ska väl bli jul i år också?

Just nu händer inte så mycket roligt. Vi hinner inte fixa med huset och det blir inte mycket gjort i trädgården. Har massor av lökar som ska ner i jorden. Men för att inte bara fastna i elände så får man försöka tänka på andra saker ibland. T.ex. glögg!

Jag är inte någon glöggälskare. Ändå köper jag glögg varje år. Det LÅTER ju så mysigt att dricka glögg. Och det luktar så gott! Men varje gång jag dricker det så tycker jag att det är för sött. Men jag dricker det ändå. Det inte bara låter mysigt, det ÄR mysigt att dricka glögg. Jag är svag för ceremonier och det är lite ceremoni att dricka glögg. Och det kommer att bli ny glögg i år också. Fast vi har gammal kvar från förra året. Min vana trogen har jag beställt blossas glögg och i år ser den allt lyxig ut inte sant? Kitschigt läcker!

 

 

Guldflaska! Inte illa. Den ska ha smak av saffran och konjak. Låter smaskigt.

Jag kommer att kasta mig över den – som vanligt.

Och känna mig så övertygad om att den är supergod – som vanligt.

Njuta av doften – som vanligt.

Ta första slurken och tänka WOW – Glögg! – som vanligt.

Och sen kommer jag att tycka att det är för sött – som vanligt.

Och vi kommer att lämna det mesta av innehållet till nästa år – som vanligt.

Men jag kommer ändå att njuta! – som vanligt.

 

Vissa fel är OK att göra om och om igen. Vissa fel förgyller livet. Faktiskt.

Att spara pengar – eller nåt

När vi flyttade in i vårt hus så fanns här två tvättmaskiner. En ny uppe i huset och en gammal i källaren. Det har faktiskt varit bra att ha två tvättmaskiner. Man kör snabbt igenom mycket tvätt. Och det har varit väldigt bra när mamma inte längre klarar av att hantera sina inkontinensskydd och vi har fått tvätta massor av tvätt med mindre trevlig doft. Och så gick tvättmaskinen i källaren sönder! Vi har tvättat en del av mammas saker uppe, men vid varje tvätt så doftar hela undervåningen av urin. Inte speciellt trevligt. Så vi bestämde oss för att faktisk fundera på en ny maskin i källaren. Så att vi även fortsättningsvis kan hantera hennes tvätt där. Där finns nämligen också en gammal tumlare, som fortfarande fungerar, och tvättlinor att hänga tvätt på.

Igår satt jag och kikade lite på nätet, vi ville ha en relativt billig maskin utan att det skulle vara ett rent skitmärke. Hittade en Bosch som var på kampanjpris på Elon och vi tänkte att vi åker dit och kikar.

När vi kommer till Elon hittar vi inte maskinen. Vi frågar och han leder fram oss till en maskin. Visserligen kommer mitt minne inte ihåg den långa koden, men mitt minna säger mig så mycket som att det är inte den maskinen. Killen går och kollar på deras hemsida och jo, där fanns den, den kampanjen hade de missat. Han visar oss då till den maskin det gäller och som då alltså kostar 1010 kr mindre än vad som står på prislappen i affären.

Vi funderar lite och bestämmer oss för att – jo, vi vill ha en maskin i källaren.

När kan de få hem en maskin? Troligen tisdag.

Kan man få den hemlevererad och få den gamla bortforslad? Inga problem – kostar 475 kr. Vill man få den installerad kostar det 400 kr till.

Vi slår till! När killen kollar i kassan visar det sig att han faktiskt har en sådan maskin i lager. Så om vi vill skulle vi kunna få låna deras släp – gratis – och ta hem maskinen samma dag.

Absolut!

Så vi lånar släp (vad härligt att äntligen ha en bil med dragkrok) och kör hem maskinen. Lyckas bära ner den i källaren (TUNG! Pust!) och vi lyfter upp den gamla maskinen på släpet (ÄNNU tyngre – dubbelpust!!) och kör iväg med den till sortergården. Gammal tvättmaskin borta.

Vi lämnar tillbaka släpen hos Elon strax innan de stänger. Sedan åker vi iväg och käkar lunch.

Hem igen, packar upp och installerar den nya maskinen. Tvättar en omgång vatten (står så i instruktionerna) innan vi tvättar en omgång tvätt. Verkar fungera bra! Härligt!

Så genom att impulsköpa en ny tvättmaskin har vi alltså sparat

1010 kr Genom att ha kollat på nätet innan och uppmärksammat kampanjen
 475 kr Genom att få låna gratis släp och själva köra hem den nya och kasta den gamla maskinen
 400 kr  Genom att installera själva

 

Inte illa va – spara 1885 kr genom att shoppa! Det ni. Vi borde kanske shoppa mera?

 

 

 

Att bli gammal kan vara förnedrande

Min mamma är 85 år gammal. Fyller 86 i januari. Då kan man kanske tänka att det är härligt att få uppnå en sådan ålder. För vissa är det dock inte eftersträvansvärt att bli så gammal. Det finns något ordspråk eller aforism som säger något i stil med ”Det viktiga är inte att lägga år till livet, utan att lägga liv till åren”. Det är rätt. Det är bättre att få lämna världen i tid istället för att vara kvar för länge.

Min mamma är ett exempel på detta. Hon har varit lite disträ i några år, inte klarat att betala sina räkningar, men annars har det gått ganska bra. Hon flyttade till oss i vårt gårdshus när vi köpte huset och det gick också ganska bra. Hon hade som uppgift att laga mat till oss när vi kom hem från jobbet och hon tog den uppgiften på största allvar. Det funderades på rätter och hon läste recept. Lagade också till både det ena och det andra. Hon tyckte det var roligt. I våras började gradvis maten bli sämre. Hon hade svårare att få fram olika sorters rätter, det var mycket torsk med äggsås, och det var allt oftare maten var bränd när vi kom hem. Det började också bli som så att hon började få problem med att hålla koll på vilken dag det var. Skulle hon laga mat eller inte? Ibland kunde det vara väldigt mycket salt i maten, så mycket att det i princip inte gick att äta. Mer och mer saker började också bli lite virriga. Spisen kunde stå på. Kranen kunde stå på. Hon glömde att ta sina tabletter. Fortfarande kunde hon dock själv beställa färdtjänst och åka till doktorn mm.

Sedan i slutet av maj i år fick mamma en liten hjärtinfarkt. Efter det att hon kom hem har sinnet bara rasat. Från att ha behövt hjälp bara med städning behöver hon idag hjälp flera gånger om dagen. Och hon börjar leva i en annan värld. Ibland vet hon inte vem jag är. Vid de tillfällena är jag en liten flicka i mammas huvud och då kan den där gamla kärringen som kommer inte vara jag.

Hon får ofta besök nu för tiden. Besök som hon bara själv ser. Hennes bröder var där och bråkade en dag, trots att de varit döda i många år. Besvärliga var de och ville inte gå ut och plocka plommon till henne. Hennes mamma har varit där. Ibland är alla hennes barn där, ibland är det andra barn. Emellanåt är det några utlänningar som är där. Så hon är inte speciellt ensam. Även om vi inte ser hennes besökare. Hon ser sig förvånat omkring när vi frågar var de är.

En kväll ringde hon in till mig och frågade om vi hade en ooinbjuden nattgäst. Jag undrade vem hon menade.
”Den minsta tösen” tyckte jag hon sa. Min mans syster hade varit här med sina barn så jag trodde hon pratade om dem.
”De har åkt hem” sa jag.
”Vad menar du med det?” frågade hon och jag förstod att det inte var dem hon hade pratat om.
”Vilken tös menar du?”
”Min minsta tös?”
”Men det är ju jag”
”Ja, men hon som kommer efter dig, vad är det nu hon heter…” och så sa hon mitt namn.
I det läget förstod jag att det var helt fel. Jag fick hålla igen, och säga till henne att hon kunde gå och lägga sig, vi skulle hålla koll på tösen. Eftersom hon också förklarade att hon inte kunde gå och lägga sig förrän tösen kom hem.

Hon vet inte alltid var hon är. En dag bodde hon i en länga där någon hade tagit hennes inkontinensskydd. En annan gång bodde hon i ett hem som hon inte riktigt visste var det var. Hon hittar inte alltid kläder att ta på sig. Det logiska tänkandet att om man inte hittar något så letar man, det finns inte längre. Hon hittar inte alltid toaletten, ibland tror hon inte att hon har någon toalett.

Och ändå kan man prata med henne om mycket. Så länge man inte diskuterar tid och rum för mycket. Eller ifrågasätter vissa saker. Som att någon flyttat huset hon bor i. Eller att vårt hus flyttat på sig, det stod inte där förut. etc.

Att stå så nära och se detta bryter ner en. Demensen, den stora, kommer så otroligt fort. Tar bort det sista av min mamma som finns kvar. Och jag blir själv ett nervvrak. Jag har ont i magen jämt. Så fort jag har varit ute hos min mamma så gråter jag floder. Jag håller också på att gå sönder. Fast på ett annat sätt. Sommaren har inte varit rolig.

Mamma ska in på ett äldreboende. Det sköna är att hon vill det själv. Det tråkiga är att i värsta fall kan det ta upp till tre månader. Jag vet inte om vi skulle klara tre månader. Biståndshandläggaren sa att hon inte trodde det skulle dröja så länge, men det KAN.

Den som var min mamma finns inte längre kvar. Även om det är så jäkla jobbigt nu så är jag glad att jag sett till att träffa min mamma så länge hon fanns kvar. Jag behöver inte ha dåligt samvete.

Nu får vi ta hand om skalet som en gång var min mamma.

Ibland är livet förnedrande.

Lissabon

Nu har vi varit en vecka i Lissabon. Det var härligt. Vi beställde för första gången en resa med Mr Jet och allting fungerade bra. Deras kundtjänst krävde visserligen en del eftertanke för att förstå hur man skulle komma fram, men när jag väl lyckades komma fram var det en bra kundtjänst.

När vi åkte taxi in till stan hade vi en väldigt pratsam och väldigt trevlig taxichaufför. Han berättade massor om stan för oss. Bland annat berättade han om den här bron.

Som jag tyckte var lik Golden Gatebron. Han berättade då att det var samma person som byggt Golden Gatebron som även byggt denna. Inte konstigt att de var lika!

Det hotell vi bodde på var väldigt trevligt!. Det var ett ganska fint hotell som vi inte hade bott på om inte det funnits ett extraerbjudande på Mr Jet. Rummet vara bra, frukosten var hur trevlig som helst, intogs på en liten avskild bakgård och det fanns ett väldigt trevligt bibliotek med en balkong som man fick utnyttja. Där fick man också förse sig med olika drycker av olika slag som man skrev upp på sitt rum. Dyrare än i affären, men inte så dyrt som det annars brukar vara på hotell.

Här ena sidan av balkongen. Man hade en helt fantastisk utsikt ut över hamnen och floden.

Balkongen på vårt hotell

Här satt vi flera gånger. Hur härligt som helst.

Lissabon har tydligen varit utsatt för en jordbävning 1755 som ska ha förstört den större delen av bebyggelsen. Trots det är det en stad med massor av gamla hus. Eller en otrolig blandning av hus från olika tidsåldrar. Vi såg en del riktigt gamla hus, art deco, massa funkis men också hypermoderna hus. Många av de gamla husen var riktigt slitna, samtidigt som ett rejält slitet hus kunde stå sida vid sida med ett ultramodernt eller med ett annat fint renoverat ett.

Det var lätt att ta sig runt med bussar och spårvagnar. Spårvagnarna var dock roligast. Åtminstone de gamla. De var verkligen av gammal modell, de var små och att sitta bakom föraren var häftigt. Det var spakar och vevar, inte en massa elektronik. Riktigt gulliga små vagnar. Billigt att åka runt också 1,45 Euro för en tur.

Vi hade temperaturer på 25-30 grader. Vi hade tur, för bara ett par veckor innan hade de tydligen haft värmebölja med över 40 graders värme. Det skulle inte varit trevligt att ha varit där då. Nu var det emellertid väldigt trevligt.

Lissabon ligger på olika kullar så man får inte vara rädd för att trava runt i backar. Men det gör också att det är ganska fina utsikter både här och där i staden.

Utsikt kastellet

Vi var iväg på två dagsturer, en till ett samhälle som heter Cascais och så åkte vi till turistbyn Sintra. Vi tog tåget vilket var väldigt billigt. 4 Euro tur och retur. Billigare än lokalbussen här i stan. Sintra kallar jag för en turistby för när vi kom dit var det hemskt! Så mycket turister att jag ville åka därifrån direkt. Vilket vi nästan gjorde. Vi tog en buss, full av andra turister, upp till ett slott som heter Pina. Det ligger högt upp och man får ta sig upp för backar även om man tar bussen upp. Väl uppe där så försvann nästan alla människor. Vi gick upp till slottet där vi hade fantastiska utsikter över i princip hela södra Portugal. Riktigt häftigt. Vi kände oss ganska små.

Vi tog oss också upp till den högsta punkten i palatsets park och där hade vi också en utsikt över själva slottet. Vilket skrytbygge va!

Pina Palatset

Jag kan definitivt rekommendera Lissabon som resmål!!

Ut på vift.

Nu har jag packat min väska. Om ett par timmar åker vi iväg till Skåne för att imorgon bitti åka vidare till Kastrup där vi tar ett plan till Lissabon. Jag har aldrig varit i Lissabon och det ska bli riktigt spännande att komma dit. Där firar vi min födelsedag. Jag är inte mycket för att ha födelsedagskalas så vi tänkte ge oss av istället.

Det ska bli skönt att åka iväg och det ska bli skönt att få lite sommar. Vår semester regnade helt bort så vi kan få lite sol nu istället.

Riktigt, riktigt härligt ska det bli.

Vårt staket

Mrs Universum ville se lite mer av vårt staket. Det är inte så märkvärdigt egentligen och vi pratar inte byggnadsvård, men vi är ganska nöjda med det så jag kan väl visa upp det lite grand. Det kan vara trevligt att själv också ha en samlingstråd.

När vi flyttade till vårt hus så hade vi en häck mot gatan.

 

Häcken hade förmodligen varit en syrenhäck någon gång i tiden, men vi konstaterade att den inte var det längre. Det var en blandhäck. Med alm, syren, snöbollsbuske och lite av varje. Vi fick inte en blomma i den under den första våren.

Maken tyckte så vansinnigt illa om häcken och ville ta bort den. Min åsikt var att vi kunde inte ta bort häcken förrän vi bestämt oss för vad vi skulle göra istället. Och så satte jag mig som vanligt med Google sketchup och började rita staket. Det skulle vara ganska enkelt, men samtidigt kunna ge stöd åt klätterrosor för vi ville kunna få lite insynsskydd. Och fungera i en ganska rejäl backe. För att få det lite roligt körde jag med en bred lite högre och så två smala lite lägre i ett mönster. Med lite pergolainspiration.

Plötsligt så fick maken nog, nu skulle den där häcken bort! Och satte han igång med en gång. Han brukar göra så ibland.

Vi inhandlade delar till staketet och maken och hans pappa satte upp staket och jag gjorde staketpinnar och målade dem. Stolparna som skulle stå i marken fick vara tryckimpregnerade och staketpinnarna är ohyvlat virke målat med Falurödfärg.

Staketet kom upp – ganska fort gick det faktiskt.

Sedan var det inte så vackert på insidan.

Staket rabatt på insidan
 

Den kantiga rabatten ovanför stenen är mitt kryddland.

 

Sedan har det kanske inte gått helt som vi velat. Första vintern frös våra New Dawn ganska rejält. Den senaste vintern frös alla ganska ordentligt! Så vi har inte fått några större rosor. Men nu har de alla klarat sig två vintrar varav en var en vargavinter så vi får se hur det går nästa sommar.  De har kommit igen ganska bra i år, men det var ju att börja om från början.

Håller envist på att försöka sprida taklök och mossa mellan stenarna och det går bit för bit. Plockar nya smålökar när de börjar sprida sig och flyttar till något annat mellanrum. Det är fint där det börjar bli tätt.

 

 

 

 

Sol – faktiskt!

Idag blev jag helt förvånad när jag vaknade. Solen sken! Vete tusan när jag såg det senast! Så idag har vi kunnat ägna oss åt lite utearbete. Maken har rensat stenarna på uteplatsen från ogräs. Där är så fint nu så det är inte klokt.

Själv har jag rensat ogräs och klippt bort en del i rabatterna. Inte så kul, men det blir fint efteråt.

Jag har också ägnat mig åt att klippa mig några pelargonsticklingar. Årets sommar har inte varit någon pelargonsommar, i år har de verkligen inte växt mycket. Och blomknopparna har regnat sönder. Och jag som är så förtjust i pelargoner! Jag känner mig också osäker på hur pass bra de kommer att klara sig i vinter när de växt så dåligt. Så idag såg därför till att fixa lite sticklingar som förhoppningsvis ska ta sig och överleva vintern. Den som lever får se. Nu hinner jag i alla fall se om sticklingarna tar sig innan det är dags för vinterförvaring och om någon kolar så kan jag ta ny stickling då.

Så nu ser det ut så här i våran förstuga.