Avvaktar med spänning

Vi har fem kakelugnar. Fyra i det stora huset och en i det lilla. Den i lilla huset är riktigt gullig.

’

Man ser det inte så tydligt på bilden, men den är ganska liten och smal. De i stora huset är i samma stil fast med lite större omkrets.

Av alla dessa kakelugnar är det bara en som fungerar. Och det är synd. För det är riktigt mysigt att elda i dem. Och mycket värme får man ut av en kakelugn. Men det vet ju alla.

Jag har en liten dröm om att alla skulle fungera. Även den i lilla huset. Där finns en liten vedspis också i köket och det hade varit ganska kul att få igång båda de eldstäderna. Snacka om mysfaktor för det fall huset skulle hyras ut.

Det finns kurser i att mura kakelugn. Sex hela dagar av sin tid får man lägga och nästan femtusen. Plus fem nätters övernattning någonstans i närheten av kursen. Ändå har den där kursen lockat mig ett tag. Faktiskt sedan första gången jag såg den.

Och nu har jag slagit till. Jag har anmält mig till vårens kurs. Jag vet ju inte ännu om den blir av för det måste ju vara tillräckligt många anmälda, men jag har i alla fall tagit första steget. Och nu går jag och hoppas och hoppas att det blir någon kurs av. Sparar pengar så att det ska räcka. Och längtar.

Inte för jag vet om jag vågar ge mig på en kakelugn efter en sådan kurs, men jag tycker ändå det skulle vara jättekul. Och jag kan ju alltid testa. Jag har inte så mycket att förlora mer än tid och lite pengar på eldfast sten och bruk. Ugnarna fungerar ju ändå inte så skulle de inte fungera efteråt heller så gör det inte så mycket. Skulle jag inte våga så har jag ändå fått lära mig hur det går till och det är kul bara det.

Så nu håller jag en tumme för att kursen blir av.

I väntan på våren

Inte blev det soligt idag som SMHI hade lovat. Jag hade sett fram emot en solig dag med någon grad över nollan och jag hade planerat att stå i solen och plantera. Men nu blev det alltså inte soligt. Först hade jag tänkt sura och sitta i soffan, men till sist bestämde jag mig för att faktiskt göra det jag hade tänkt i alla fall. Fast inomhus.Så jag tog mig ner i vår kalla källare och satte igång byggfläkten. Och så började jag väcka mina pelargoner och fuchsior.

Det var mycket gammal jord som åkte ner i en sopsäck. I princip fick alla växter flytta från större till mindre krukor. Och det var inte några problem. De flesta hade inte mycket rötter.

Här står omplanterade fuchsior, en begoniaknöl och en blå änglatrumpet som ser helt död ut. Men det gjorde den förra året också och då blev det en fin växt av den. Vi får väl se hur det blir i år.

Här har vi pelargoner i mängd. Och då har jag ändå några kvar att plantera om.

Nu har jag alltså bestämt att våren är på väg. Nästa helg ska jag plantera om de sista växterna och förmodligen också få ner några fröer.

Det blir sommar i år också.

Livet är hårt

Den här lille hoppade runt kring fågelbordet idag. Den var nästan helt orädd och flög inte fast jag kom nära. Förmodligen är den sjuk och försvinner snart in i någons mun.

Livet är hårt ibland. För både sparvar och folk.

Verandatankar

Jag är väldigt trött på att ha vinter nu och börjar sjunka in i min årliga vårvinterdepp. Detta är INTE min årstid. Idag har dock vädret börjat vända lite. Idag var det tex ”bara” – 5 grader vid sjutiden imorse. Enligt lokala väderprognosen så ska det till och med kunna bli sol och någon plusgrad på söndag. Hoppas – hoppas.

I januari var det ganska skönt väder här. Många dagar med plusgrader och även hel del del sol. en söndag var det t.ex. både soligt och plusgrader och då passade jag på att plantera om mina pelargonsticklingar utomhus. Förutom det så sågade vi till ett gäng brädor vi haft liggandes i källaren. Allt för att de skulle ta lite mindre plats. Vi behöver plats i källaren nu för att kunna ställa ner alla fönster vi beställt.

Vad ska då de här brädbitarna göra för nytta? Jo, de ska bli nytt räcke på verandan och balkongen.

Så här ser det ut på våran baksida, med veranda och balkong.

 

Den stolpen som på bilden ser brun ut fick vi byta ut första året eftersom den var rutten. Något som vi visste när vi köpte huset. Samtidigt fick vi provisorisk fixa till räcket som också var ruttet på sina ställen. Vi sa då att vi både skulle vilja byta ut räcket och kanske höja det lite. Precis som på balkongen. Där är räcket också väldigt lågt och jag får hjärtat i halsgropen när någon går ut på balkongen, framförallt om denna något är ett  barn.
I höstas satt jag och funderade på det här räcket. Tänkte att om det ändå måste fixas och bytas ut så kunde man göra något lite roligare av det. Jag satt och tittade i böcker med fina räcken med massor av snickarglädje. Tills jag återigen kallt fick konstatera att vårt hus är inte något sådant hus med en massa snickarglädje. Då fick jag börja leta med nya ögon och hittade faktiskt en del andra räcken på gamla hus som var ganska enkla, men som ändå kunde göra det hela lite roligare. Och det jag till sist kom fram till är det här mönstret.

Det som utgör själva utsmyckningen är alltså att leka med breda och smala brädor samt borra hål i den bredare.

Detta hade jag tänkt fixa till där i början av hösten. Då hittade maken röta i en annan stolpe på verandan. Och vi kunde konstatera att då är det inte så stor idé att börja byta ut räcket. Och brädorna fick ligga kvar i källaren. Men nu är de i alla fall tillsågade och jag får fixa det där räcket när det blir tid. Men jag vet i alla fall hur det ska bli. Jag tror det blir fint.

När det nu blir.

Sjalstudie

Går en fotokurs och håller just nu på att lära mig var man ställer in saker på kameran och lite grand om hur de hänger ihop. För att testa mina nyvunna kunskaper tog jag lite bilder på min sjal utomhus idag. Kan kallt konstatera att jag behöver träna mer på kameran innan jag begriper hur saker och ting hänger ihop, men sjalen är jag fortfarande nöjd med.

Nu måste jag dock hitta något nytt projekt för det här var väldigt upplyftande måste jag säga.

Förresten så är den inte så jättetung trots att det är bomull.

Virkmönster hittas här.

Min sjal är färdig!

Nu är jag äntligen klar med min sjal. Bilden blev inte superbra, jag får se om jag kan få en bättre bild vid ett senare tillfälle.

Inte så himla olik originalet om jag får säga det själv!!

Färdigsytt

OK – nu har jag gjort det absolut tråkigaste jobbet med min sjal hitintills. Sytt ihop alla rutorna!!! Och jag upprepar mig 91 hela och 14 halva. Så ni fattar vilket jobb!! Jag trodde det var tråkigt att virka rutor, men jag lovar – det är ännu tråkigare att sy ihop dem. Men nu är de som sagt ihopsydda. Och ostruket ser det ut så här.

Nu ska den strykas ordentligt och dras ut så att rutorna inte sitter så tätt. Sedan är nästa steg att virka en kant runt hela. Men just nu tänkte jag ta en paus och bara vara lycklig över att syendet är  klart!

Nu gäller det…

Nu är alla rutor till min sjal klara. 91 hela och 14 halva. Nu sitter jag och funderar på hur de ska monteras på snyggast möjliga sätt. Hur jag än gör kommer det att ta en stund. Många stygn blir det…