Ute i våren – igen

Det är lite repris här, men det är svårt att inte återkomma till hur härligt det är ute just nu de dagar när solen skiner. Idag tog jag bilen och åkte iväg med hundarna till ett ställe där vi inte varit på länge. Och det var verkligen länge sedan för jag hade glömt hur fint det är där. Varmt var det också, fick ta av mig jackan och knyta den om magen. Superfint där ute, men vi – läs jag, hundarna följde bara mig – missade uppenbarligen någon skylt och hamnade lite på villovägar. Promenaden blev därför inte så lång som jag hade tänkt, var tvungen att gå där jag visste att jag skulle komma tillbaka. Den blev inte jättekort heller, men jag hade tänkt mig att följa hela spåret och så blev det nu inte. 

Kolla bara så fint det var, går bara inte att låta bli att njuta.

Men när jag gick där så kunde jag inte låta bli att tänka på att vi faktiskt inte varit så bra på att uppfostra Felix när det gäller ensamhetsträning. Det har väl berott på dels att han varit så gullig och velat vara så nära att vi liksom hela tiden låtit honom vara det, men också på att jag i princip alltid är hemma.

Orsaken till att jag tänkte på det var att jag funderade på att lämna hundarna i bilen en liten kort stund och gå in och köpa en grej (en kaka till mig från ett café jag åkte förbi). Men som det är just nu så kan jag inte det, Felix skulle sitta och skrika i bilen och  jag kan i och för sig låta honom sitta där och skrika, men det finns en risk att folk skulle tro att han blev misshandlad eller något. Jag kan inte lämna honom ensam hemma heller mer än några minuter eftersom han skriker. Detta är något vi absolut måste ta tag i. Annars är vi lite fångar i hemmet. Framförallt jag när maken är på jobbet. Det är ju inte som så att Felix är helt ensam heller. Han är tillsammans med Ville. Det kommer att lösa sig, men vi måste faktiskt ta tag i det, så här kan vi inte låta det fortsätta. 

Jag skulle vilja göra lite längre utflykter med hundarna också, men då måste jag kunna lämna dem i bilen emellanåt. Köpa något ätbart, kanske någon biljett och då kan jag inte ha en skrikande hund där bak. Jag skulle väl åka dit för djurmisshandel eller något.

Men oavsett det så njuter vi av våren och går på härliga promenader. Och upplever saker. Idag drack Ville ur en bäck, men något i bäcken var läskigt och han började skälla på den istället. Undrar om han råkade på en groda eller kanske en fisk. Jag såg inget, men Ville var i alla fall upprörd över något. Skulle varit kul att veta vad det var.

Rosorna här har fått vänta lite, måste se hur de slår ut. Oavsett så verkar vintern ha gått hårt dem. Kollade in en på baksidan och den lär också behöva en rejäl klippning. Såg ut som många döda grenar. Men just därför vill jag vänta lite till. Tänk om alla de där grenarna faktiskt inte är döda.