Mer oficiell premiär

Idag åkte jag och Ville ut till löpspåret och gjorde en lite mer oficiell premiär av att springa. Vi var ute förra veckan och bara testade lite. Jag ville känna av lite hur formen var och utifrån det se var jag skulle starta mitt springprogram igen. Jag kom ju så långt i höstas att jag faktiskt kunde springa 30 minuter i ett sträck, men sedan dess har det gått utför. Först en jättelång förkylning och sedan en valp som kräver ständig tillsyn och som inte kan springa med i löpspåret ännu. Inte ens med en så dålig löpare som jag själv.

Nåväl. Med hjälp av det där testet så bestämde jag mig för att hoppa tillbaka till vecka fem av nio, vilket idag innebar att springa fem minuter, gå tre, springa fem, gå tre och sedan springa fem igen. Totalt femton minuters springning alltså. Så det var det programmet jag körde igång idag. Och det gick superlätt. Nästan för lätt på ett sätt, för jag blev inte speciellt trött. Men å andra sidan är det också bra, för då är det bara att fortsätta att öka på. Jag tänker köra med programmet som jag använt mig av tidigare, i vart fall upp till nivån där det inte är några gåpauser emellan. När jag kommer dit kan jag lika gärna sätta tiden på klockan och lyssna på en bok istället för på den där människan i programmet. 

Jag brukar ju springa på lunchpromenaden, och det kunde jag göra idag, eftersom maken jobbade hemma, men ska jag fixa detta så måste vi nog ge oss ut på kvällarna ett tag Ville och jag. Tills Felix är tillräckligt stor och även har lärt sig att uppföra sig i ett löpspår. 

Men jag är nöjd och glad med dagens tur. Alltid trevligt att upptäcka att jag faktiskt underskattade mig själv lite där. Något som kanske går över direkt när jag sätter igång nästa gång, men just idag är jag glad åt dagens framgång!