Efter det att jag gick i pension så har jag jobbat en del med keramik. Först gick jag ju en kurs, där vi var ett gäng som träffades hos en keramiker varje fredag förmiddag och lärde oss om lera. Detta gjorde vi ganska länge. Mycket trevligt. Lite som syjunta fast med lera. Men sedan slutade hon med de här förmiddagskurserna och det blev dessutom ganska dyrt i längden. Även om det var värt det. Inte så väldigt länge efter att kursen slutat så lyckades jag komma med i keramikföreningen här i stan som till ett väldigt lågt pris tillhandahåller en verkstad att hålla till i. Det tog ett år i kö innan jag kom med, men jag ställde mig i kö när jag fortfarande gick kurs så därför blev det inte så lång paus.
Nu håller jag till där ungefär två dagar i veckan. Där finns drejskivor och det mesta du behöver. Du kan köpa lera via föreningen och där finns också glasyrer du kan använda. Vill du ha andra glasyrer än de i föreningen får du köpa dem själv. Men i övrigt så ingår allt i den lilla summa du betalar.
Jag drejar inte. På kursen jag gick så lärde vi oss olika tekniker, inklusive drejning, men jag tyckte aldrig det blev riktigt roligt. Förmodligen skulle jag tycka det var roligare om jag var duktig på det, men jag har ännu inte tyckt det varit tillräckligt roligt för att träna mer. Det kommer kanske en annan dag. I stället har jag kavlat lera till plattor som jag gjort en del krukor och annat av, men det som jag tycker om mest är att skulptera.
Nu har jag också lärt mig mer om dekorationen, dvs att ”färglägga” leran på olika sätt. Det finns mängder kvar att lära, men på kursen gjorde vi inget annat än att doppa våra verk i glasyr. Vad jag gör nu, i alla fall ibland. är att måla mina verk innan jag doppar dem i transparent glasyr. Jag har också blivit bättre på själva skulpterandet. Här är t.ex en gröngöling som jag tog hem igår.
Den är jag riktigt nöjd med. Att sitta och pyssla med skulpturer, det är riktigt avkopplande. Jag har oftast en bok i öronen. Sitter ett par timmar (jag går oftast dit på förmiddagen) sedan äter jag ett par medhavda mackor eller går ut och tar en lunch. Därefter fortsätter jag i några timmar till. Skulpteringen består i både att jobba med fingrarna och med verktyg. Verktyg som jag skär och gör annat med. När skulpturen väl är klar så tar det nästan lika lång tid att måla den. Även det är väldigt avkopplande. Jag gillar att hålla på med små detaljer.
Just nu har jag en nötväcka på gång. Som sitter på en stubbe. Den ska jag snart börja måla, den måste bara torka ordentligt först. Jag använder en sorts färg som jag målar på innan skulpturen är bränd första gången. Sedan efter första bränningen fortsätter jag måla med ”vattenfärg” (för lera) innan jag doppar den i en transparent glasyr och bränner den en gång till. Jag tycker om att göra fåglar. Det är väl för att jag tycker om fåglar. Har ritat och målat många fåglar också så jag har en bra känsla för hur de verkligen ser ut, något som gör det enklare att skulptera fram dem.
Det enda problemet är att det finns en gräns för hur mycket keramik jag behöver. När jag inte gör skulpturer gör jag sådant vi har behov av i hemmet, men det finns väl en gräns för det. I och med att jag inte drejar så tar det längre tid att tillverka saker. Vilket också är en anledning till att jag inte drejar. Det går liksom för fort.
Men en rolig hobby är det i alla fall.
