Här är det vacker höst nu. Färgerna glöder när vi är ute och går. Vi har haft dagar med nordliga vindar när det varit riktigt kallt och vi har mulet den mesta tiden. Men ändå är det skönt ute och jag gillar att vara ute. Härligt är också att jag kan ta en långpromenad mitt på dagen och då är det ljust. Så än så länge har jag inte kännt av mörkret så mycket. Ganska bra. Och en annan som gillar att det blivit höst är Iggy. I somras var han väldigt trög och jag var hela tiden orolig med tanke på hans hjärta. Han gick väldigt långsam i uppförsbackarna och gick nästan alltid bakom mig på promenaderna. Jag tänkte att hjärtat tog ut sin rätt. Samtidigt så verkade det bra med andningen. Vi räknar hans andning flera gånger i veckan. Och genom att räkna hans andning får vi en indikation på hjärtat. Vi har en app där man klickar varje gång han andas och så räknar den ut hur många andetag det blir på en minut. Detta ska göras när han är i viloläge. När andningen hamnar på 30 plus så är det dags att ta kontakt med veterinären. Än så länge har hans andning varit väldigt bra. Den har legat mellan 12 och 22 och absolut oftast under 20. Något som ändå har känts bra.
Så kom hösten. Och plötsligt är Iggy tillbaka igen. Han trivs när det inte är varmt. Backarna är ingenting att gå i, han vill gå långpromenader igen och jag är så glad. Återigen går han först! (ursäkta suddigheten, men vi rörde oss)
Till och med i uppförsbackarna går han först. Förra veckan gick vi fem kilometer och han gick först hela tiden. Det känns så bra. Hans hjärta är fortfarande vad det är, och hjärtsvikten kommer att komma, men förhoppningsvis har vi lite tid kvar tillsammans innan det händer. Gäller att ta tillvara den.
Lämna ett svar