Det blev lite tyst här på bloggen. Men det beror på att vi stack iväg. På en liten semestervecka. Till Gotland. Hade som vanligt tur med vädret. Bara att konstatera, det är nästan alltid bra väder den första veckan i september. Vi hyrde en stuga lite söder om Visby och hade det bra där. Även om vi inte tillbringade så mycket tid där. Dagarna användes till utflykter.
Vi var på lite vandringar, maken och hundarna mer än jag, men även jag var ute en del.
Jag var två gånger i Visby, ena gången var jag där ensam och maken tog en vandring. Han var inte lika intresserad av ett andra besök i Visby som jag själv.
Jag har bott i Visby en gång i tiden, i två och ett halvt år. För länge sedan. Jag trodde att jag skulle känna mig mer hemma än jag gjorde. Kände väl igen mig och så, men tydligen gör tiden sitt och Visby är numera bara en stad bland alla andra.
Vi åkte till Fårö, där vi inledde med att käka lunch på Bensin där du käkar bland en massa bilvrak. Vi åt på Créperie Tati. Jättegod galette med lax och rom mm och även god crèpe som dessert.
Vi åkte och badade på Norsta Auren. Ville fick rusa runt och blev lite trött faktiskt. Gå ner i vattnet är OK, men simma vill han inte.
Iggy är lite mer chill. Fixar en plats i skuggan och tar det lugnt,
När vi badat klart åkte vi och kikade på lite raukar. Det är liksom obligatoriskt att göra det när du är på Fårö.
Och här ovan sitter hundarna passande framför rauken som kallas Hunden.Här lite större.
Det är fantastiskt att resa runt utanför högsäsongen. Ingen kö till Fåröfärjan, väldigt lite folk på stranden. Väldigt lite folk överallt faktiskt.
Får bli lite mer bilder i morgon.
Hahaha, jag fick nästan leta efter Iggy där han låg nedbäddad bland strandgräset? Så insåg jag att det inte var kortare gräs i tuvor, det var ju han! 🙂
Så skönt med en liten sen semester, både för er och hundarna. Efter säsongen, d v s när skolorna börjat, är det nog ganska lugnt på alla vanliga turistställen. Då kanske hundarna kan gå lösa mer?
Ja, Iggy gräver ett hål innan han lägger sig för att få det så svalt som möjligt. Hade det varit innan han opererade benet så hade även han rusat runt i sanden. Han älskade det förut han också, fast inte vattnet.
Ja, det är lugnare överallt, en del är naturligtvis stängt, men tillräckligt är fortfarande öppet. Och det går att ha hundarna på stranden och Ville får springa sig trött. Men de flesta vandringar går genom naturreservat så där kan de inte vara lösa.