När pälsklingen inte mår bra

Natten till torsdag så väckte Iggy oss två gånger och behövde gå ut. En gång var han lös i magen och en gång kräktes han. Sedan var vi väl idiotiska båda två och tänkte inte så mycket på det så under torsdagen fick Iggy sin vanliga mat och sina vanliga godisar. På torsdag kvällen var Iggy fortfarande lös i magen och under natten väckte han oss sex gånger och behövde gå ut. Sedan var det fredag och han ville inte äta. Och det är väl ganska bra tänkte vi, för det bästa är naturligtvis att inte äta om du är dålig i magen. Men under dagen märktes det att han inte mådde alls bra. Han bara låg. Förutom att inte äta så ville han inte heller dricka, vilket är värre. Du kan ju klara dig utan mat ett tag, men utan att dricka klarar du dig inte länge. Dessutom klarade han knappt av att resa sig. Bakbenen ville inte alls samma sak som han ville. Då började jag bli rejält orolig. Fixade fram överkokt ris och vatten. Det ville han inte ha. Så jag tog en sked och skedade i honom ris och vatten. Efter några skedar så åt han faktiskt upp resten. Efter det lyckades jag få i honom ris och vatten under resten av dagen. Men fortfarande orkade han knappt gå. Och såg så ledsen ut.

Det blev inga promenader. Vi fick lyfta ut honom i trädgården. Jag började bli SÅ orolig. Tyckte att han krökte ryggen när han skulle gå.

Framåt kvällen började han kunna gå lite själv,  i trädgården.

Under natten väckte han oss två gånger och behövde gå ut. Men han klarade faktiskt att gå upp och ner för trappan själv. Men det rann ur honom. Under dagen har han piggnat till lite och vi fortsätter att ge honom skonmat för magen. Men trots att han blir piggare så rinner allting ur honom. Nu har vi köpt tabletter mot diarré för att se om vi kan få stopp på det. Oavsett så ger vi honom att äta. Så matt som han var igår vill jag inte se honom igen. Jag trodde nästan att han skulle dö.

För en stund sedan ville han faktiskt gå en promenad. Så det gjorde vi. Han ville egentligen gå längre, men det bara en kort runda. Jag tror att det var hans huvud som ville gå mera, kroppen orkade nog inte så mycket mer, för det gick väldigt, väldigt långsamt.

Nu fortsätter vi bara att hoppas att allting ska gå åt rätt håll. Lille, lille Iggy-gubben.