Det finns egentligen inget behov för oss att gå till hundrastgården. Våra hundar får springa löst och de får långa promenader. Så egentligen kan vi bara gå förbi dem. Om det inte vore för en sak. Gandalf. Gandalf tycker att hundrastgårdarna är nödvändigheter att kolla in. Vare sig där är hundar i dem eller inte. Jag går inte gärna in i hundrastgården om där är andra hundar av två orsaker. Iggy har problem med andra hundar och Gandalf kan få för sig att gruffa med andra hundar. Trots att han börjar bli en gammal gubbe. Är där en tik så kan det hända att vi går in, tjejer går ju alltid bra, men annars brukar jag undvika.
Hundrastgården är emellertid lika viktig, om inte viktigare, för Gandalf när den är tom. Då finns där möjligheter att gå runt och kolla alla dofterna och det brukar jag låta honom göra.
Han går runt en halv evighet och bara kollar in alla dofterna. Iggy kan bli lite intresserad emellanåt han också.
Framförallt om Gandalf hittat något som verkar alldeles vansinnigt intressant. Men för det mesta går Iggy runt en liten sväng och hoppar sedan upp bredvid mig på bänken där jag sitter och väntar på Gandalf.
Det kan ju komma någon annan så det gäller att hålla lite koll också. Är det någon hund därute som är på väg hit?
Och hela rastgården behöver kollas. In i minsta detalj.
Jag brukar säga att det är som att läsa tidningen. Vad har hänt i hundvärlden? Vem har varit här? Är det någon tik som löper i närheten? etc. etc. Förmodligen så finns det massor av annan information som inte vi i människovärlden har den minsta koll på.
Här finns två hundrastgårdar precis bredvid varandra och båda var tomma den här gången. Ändå tyckte Gandalf att vi borde gå in i även den andra hundrastgården och kolla, men där fick han ge sig. Iggy och jag tycker att det är nog att sitta och vänta i en av dem. Vi fortsatte istället på en långpromenad. Gandalf var bara tjurig en liten stund och sedan blev han nöjd igen. Det finns ju alltid nya dofter och det var svalt och skönt att vara ute och gå.
Lämna ett svar