Äntligen, äntligen, äntligen har vi fått asfalt på vår lilla gata igen.
Snart kanske det blir som vanligt här igen. 4-5 år nu så har det grävts någonstans och var vi kunnat ta oss fram har ändrats från dag till dag. Och våran lilla gata har varit en grusväg nu alldeles för länge. I vintras när det regnade nästan dagligen gick vi i lervälling varenda dag. Och Gandalf som har problem med sina framben har tyckt det varit jobbigt att gå på det knöliga underlaget. Det är ju inte som så att vi haft en sån där fin grusväg utan en grusväg som det tidigare legat asfalt på och som de sedan tagit bort asfalten från. Med makadam och annat och dessutom uppgrävd och igengrävd igen. Och det har grävts uppåt och neråt och vi har inte kunnat gå som vi velat, eller som Gandalf velat. Då har han blivit lite upprörd emellanåt.
Men nu börjar det alltså äntligen ordna till sig. Lite till så kanske vi kan köra och gå var vi vill igen. Och gå på gatan när det regnar utan att ta med oss halva gatan med oss in.
För nu har vi asfalt!!
Snigel säger
Ett vardagens glädjeämne! Jag ler med hela ansiktet när jag läser ditt inlägg. Du är så bra på att beskriva det. 🙂
Asta säger
Japp, det är sådana här småsaker som är viktigt i vardagen. Och det mesta av livet utgörs av vardag.