Nu ser jag till och med den 30 januari i SMHI:s app. Fortfarande inga minusgrader. Slutet av januari och början av februari ska vara den kallaste perioden. Så nu börjar jag bli orolig för att vi ska få en sån vinter som vi hade för två år sen (tror jag), att vintern kommer i mars och stannar till april. Det året så var det flera minusgrader ända in i april och sedan tog det två veckor och så var det över tjugo grader plus. Så vill jag INTE ha det. Vet inte om jag orkar hålla mig vaken om vi hamnar där igen. Jag är knappt vaken nu.
Vi pratade om det idag på jobbet. Hur jäkla mörkt det varit. Sedan oktober typ. Någon enstaka solig dag, men över lag bara mörker. Igår var en sådan dag då det var lite sol. Fascinerande att plötsligt se en massa människor vara utomhus. Det var många som blev väckta igår. Det jag tycker är underligt är alla hundar och hundägare jag plötsligt ser. Sådana som jag inte ser alla de andra dagarna. Då när det regnar. Går de inte ut med sina hundar då? Eller vad gör de egentligen. Själv går jag ungefär samma promenader vare sig det regnar eller är fint väder. Jag njuter kanske lite olika av dem dock. Det är bara när det är snö och halka som det blir andra promenader. Då blir de oftast kortare. Ut går jag dock, och hundarna får promenader. Men de där hundägarna som jag bara ser när det är fint väder, vad gör de??
Det känns som att jag sällan längtat efter vår så mycket som jag gör i år. Samtidigt har jag en känsla av att jag säger så varje år. Och faktum är att även om jag skulle säga det varje år så kan det vara sant. Kanske det är som så att min vårlängtan blir starkare och starkare med åldern, min oförmåga att stå ut med mörkret kanske blir sämre och sämre.
Huva.
Jag längtar efter våren.
Lämna ett svar