På mossen – äntligen

Då när det åskade. Och blev svalare. Efter det åskat klart så tog jag och hundarna en kvällspromenad på mossen.  Något vi inte gjort på jättelänge. Det har helt enkelt varit för varmt. Inte varit det minsta lockande att ge sig ut. Men nu var det lockande och vi åkte iväg. Det var så härligt! Jag blev visserligen dyngsur. Inte av svett som övriga dagar utan på grund av att luftfuktigheten verkligen var superhög. Något som inte störde promenaden, det var fortfarande lagom varmt att gå så lite fuktighet var inte det minsta i vägen. Vi såg så klart monster i skogen – det gör vi nästan alltid.

Det här monstret hade till och med tänder! Det såg lite läskigt ut, men hundarna och jag konstaterade att det var oförargligt.

Ljuset var ganska häftigt och kameran fick jobba en del. Det är ju inte någon mästerfotograf som är ute, men tar du tillräckligt många bilder så blir det väl alltid någon som fungerar :).

Klockan var över åtta när vi åkte dit och tio när vi åkte hem. Jag älskar verkligen de ljusa sommarkvällarna. Dimman som blev efter regnet gjorde också att det blev lite mystiskt stämning överallt.

Hundarna älskar att gå på mossen lika mycket som jag. 

De blir alltid superlyckliga när du öppnar bildörren och de fattar var vi är. Inte en människa mötte vi på hela turen. Dels var vi ute ganska sent, men också efter regn. Konstigt nog skyr nästan alla lite dåligt väder. Därför brukar vi ge oss ut i sådana lägen. 

Det märktes tydligt att det varit torrt, för även om det är en mosse så hade det torkat till ganska bra. Blommor som borde funnits där fanns inte eller så fanns det väldigt få av dem. Ljungen blommade, men inte i någon mängd.

Hundarna har lärt sig att när jag fotograferar så ska vi vara stilla. Åtminstone kommer de ihåg det för det mesta. Det beror naturligtvis på hur intressant omgivningen är.

Bitvis fick hundarna gå lösa på promenaden. Beroende på att det var så folktomt och att jag hade god koll på omgivningarna. Då blir det mycket undersökande för framförallt Gandalf. Han står alltid och luktar på saker i evighet. Ibland blir jag riktigt irriterad (vilket jag vet att jag inte borde bli, men jag är inte mer än människa och inte alltid bra på att vara det heller).

Här sitter till och med Iggy och väntar på Gandalf – han har börjat lära sig uttrycket ”nu måste vi vänta på Gandalf”. Ni ser väl hur han kollar.

Kollar på Gandalf som, mig ovetandes, börjat kollat in ett spår eller något annat där ute i buschen. När jag ropar kommer han, helt oförstående till att han ska hålla sig till stigen.

Så ja, en härlig promenad. Med dimma och luftfuktighet som fick en att fundera på sagor om älvor.

Fast egentligen mest fascineras av hur olika naturen ser ut i olika väder.

Det går bara inte att förneka att dimma lägger till ytterligare en dimension.

Tillsammans med sommarkvällar.

Och en gnutta fantasi…