Jag är hopplös när det gäller vår. Så fort vi passerat nyårsskiftet så förväntar jag mig att det ska bli vår. Jag vet egentligen att det inte är så det är, men det hjälper inte. Längtan efter vår vinner alltid över sunda förnuftet.
I förra inlägget skrev jag att det nästan kändes som vår. Och igår när jag var ute med hundarna så blev den känslan verkligen förstärkt. Kolla bara den här lilla bäcken som vi enkelt brukar ta oss över. Rena rama vårfloden.
Det är väl inte konstigt om jag får vårkänslor när jag ser sånt här!
Det kan man förstå, en porlande bäck är ju ett vårtecken. Det var väl inte lätt att ta sig över där. Tänk så mycket vatten det är nu och så ont om vatten som det var i somras.
Ja, det är nästan alltid så. De pratar om att det varit för lite vatten och att grundvattnet håller på att ta slut och sedan plötslig så får vi en massa nytt vatten.