När orken tar slut

Ja, här har det blivit ett långt uppehåll. Det bara blev så. Inte meningen att göra någon orolig. På sitt sätt har det varit en lite tråkig stämning här på bloggen ett tag. Tycker jag åtminstone själv. Mycket skriverier om sjukdomar och återhämtning och annat. Så vad hände? Jag gick till doktorn. Inte för något särskilt, utan jag gick till doktorn för att fråga varför jag hela tiden blir sjuk. Varför jag konstant antingen är sjuk eller halvsjuk. Att jag tycker att jag aldrig har en frisk dag och att jag inte heller av den anledningen orkar ge järnet vare sig på jobbet eller hemma.

Kände mig nästan lite dum. Att gå till doktorn när jag inte är sjuk. Just då var jag nämligen inte sjuk, hade bara lite efterverkningar av influensan. Doktorn lyssnade och frågade och lyssnade och frågade. Jag har varit hos just den här doktorn tidigare och har väl inte varit så jätteimpad. Men den här gången tog hon sig tid. När hon hade lyssnat och frågat färdigt så sa hon till mig. Vet du vad, sa hon, jag hör att du behöver gå hem och vila. Om du inte gör det så kommer det här bara att bli värre. Det finns ingen annan väg att gå. Ungefär så sa hon. Och när hon sa det så kände jag att ja, visst är det så det är. Jag behöver vila. Bara tänka på mig själv ville doktorn att jag skulle göra. Hon sa att det hon hört från mig är så typiskt, kvinnlig akademiker, vill fixa allt. Sedan sjukskrev hon mig. För utmattning. Jag var hos doktorn en tisdag. Hon frågade mig om hon skulle sjukskriva mig från dagen innan. Nej, sa jag, jag jobbar. Men då sjukskriver jag dig från och med imorgon? Nej, skriv torsdag sa jag. Doktorn skrattade. Varför skrattar du? undrade jag. För att det är så typiskt sa hon. Du kan inte bara gå hem, du måste fixa något först. Men så gjorde jag i alla fall. På onsdagen fixade jag lite för att det skulle kännas bättre att gå hem. Sedan cyklade jag hem. Slappnade av och blev bara dundertrött. Verkligen dundertrött. Sedan hände något som jag inte vill skriva om här, men som dessutom gjorde mig väldigt ledsen. Så jag var utmattad och ledsen.

Det är ganska fantastiskt hur trött du blir när du släpper taget. När du släpper alla plikter och bara är. Jag sover fortfarande uppemot tolv timmar per natt och det känns som om jag kunnat sova mera. Jag har fortfarande inte lust med någonting egentligen, men måste börja ta tag i livet lite och tvinga mig själv till att vilja något. Får börja med att ge mig enkla uppgifter. En av dem kan vara att börja skriva några rader här igen. Den här sidan ger mig ett litet utlopp för tankar. Och emellanåt för kreativitet.

Nu skriver jag inte mer idag. Men nu vet den som undrar varför det varit tyst. Jag har inte varit här. Jag har inte varit och läst någon annans tankar heller. Jag har bara försökt läsa mina egna.