Igår ringde jag till ortopedmottagningen för jag ville fråga lite om min tumme. Jag har aldrig haft någon fraktur så jag ville fråga om det är OK att den är svullen och att det fortfarande gör rejält ont i den. Jag kan stå ut med ont så länge jag vet att det är OK. En sköterska ringde upp och hon gav mig råd och lugnande ord. Men så säger hon, ”det står här att du ska ta kontakt med en arbetsterapeut för att få en tid och träna upp tummen igen”.
Då kände jag igen det där som jag numera verkar göra alltid när det gäller vården. Liksom lite hopplöshet. Det är nämligen som så att ingen talade om för mig att jag skulle ta kontakt med en arbetsterapeut. En av läkarna på akuten (jag träffade fyra – som jag minns i alla fall, kanske var det fler – olika läkare, dels på grund av olika specialitet, men också på grund av skiftbyte) sa till mig att jag skulle behöva rehabilitering (eller sa han sjukgymnastik?) när tummen var läkt, men ingen sa till mig att jag skulle ringa och fixa det själv. Jag trodde det skulle komma en kallelse helt enkelt. Eller att kanske någon skulle kolla att tummen verkligen VAR läkt. Så var det dock inte.
Missförstå mig rätt – jag har inget emot att ringa och boka tiden själv, det är helt OK, men jag har något emot att jag uppenbarligen skulle räkna ut det själv. Jag fattar inte att det ska vara så förbaskat svårt att ge information inom sjukvården. För mig känns det så förbaskat enkelt. Tala om för mig:
”Du ska ha gipset i tre veckor. När tre veckor har gått så kan du klippa av dig det själv eftersom det bara är en gipsskena och inte ett helt gips. När du klipper av gipset så kan tummen fortfarande göra ont och det händer ibland att den även är lite svullen, men det är normalt. Skulle den emellertid göra jätteont eller vara missfärgad så ta kontakt med oss på ortopedmottagningen.
Det är nästan alltid som så att den här typen av frakturer läks bra på tre veckor och du behöver därför inte komma och visa upp tummen för oss såvida den verkar OK.
När du tar av dig gipset så ska du börja använda tummen försiktigt och inte använda den till något som kräver någon större kraft till en början. Du ska också ringa och boka tid hos en arbetsterapeut så att du får övningar som kommer att hjälpa dig att få tummen att fungera som normalt igen.”
Hur svårt ska det behöva vara?
Louise säger
Detta skulle man kunna skriva en uppsats om. På kvinnokliniken op (myom) är det enda stället jag har fått uppföljning och mejl om att de vill att jag ska fylla i en enkät. Suveränt men annars är återkoppling inget de jobbar med, all felanmälan ska tydligen komma inifrån deras eget system. Det är så mycket i deras informationssystem som brister, de behöver bättre administratörer som är hängivna ISO. Kanske några lärare av de lärare som tyvärr fått nog kunde jobbat med detta? De är så totalt stenålder, ingen mejl, ingen vettig info-kanal in eller ut. Hur svårt hade det varit att få ett utdrag med sig hem, på mejl eller i handen. ”Du har nu träffat läkare X, Y, Z. Du ska göra detta… har du några frågor om din behandling ring xxx under tid nnn. Vi har bokat in återbesök/telefonuppföljning … synpunkter eller förslag till förbättringar på ….” Akutbesök är nästan värst, för man har ingen möjlighet att nå de läkarna igen. Minns kartan jag fick i handen till röntgen på mas. En färgglad sak i paint, totalt omöjlig att läsa. Där satt jag på akuten med en bruten fot och och inga kryckor eller rullstol. Vad ska jag göra med denna infon, krypa till röntgen? Jag hade blivit inburen av två medspelare under en SM-turnering. Tog två timmar för dom att få loss ett par kryckor…. på ortopedakuten? När jag kom fram till röntgen var entrédörren låst, det var sommar och biträdet visste väl inte att det var ändrat. Ett par vitrockar gick igenom dörren med tag, försökte få dom att släppa in mig men var visst helt osynlig. Trots matchstället i vitt och rött och kryckorna. Så jag fick gå ut och hoppa runt sjukhusområdet igen =) tänk dig den med kryckor och ogipsad bruten fot… tror tom att jag hade en metalldobbar på skorna =) minns att jag satt och grät på en bänk halvvägs framme.
Asta säger
Ja, frågan är om det inte gick bra att få ihop en hel bok. Jag fick en enkät efter att jag låg inne för min blindtarm och där var jag inte nådig, men frågan är vad som händer med den. De skulle verkligen behöva få dit lite verksamhetsutvecklare. Det sägs ofta att du måste vara frisk för att klara av att bli sjuk och det är förbaske mig sant. Fattar inte hur de bara kunde strunta i dig med bruten fot. Tur att du åtminstone klarade av att ta dig fram på kryckor, alla hade inte fixat det ens. Men det är inte något man ska behöva bli utsatt för. För min del tror jag att de hade glömt bort mig. Vid femtiden gick jag ut och frågade om jag inte skulle få gå hem snart och då blev det lite action.