Jahapp, nu har jag tillbringat en dag på akuten igen. Efter en väldigt otäck upplevelse.
Onsdag kväll satt jag i soffan och kände att en magkramp var på väg. Jag har IBS och får ibland sådana kramper. Jag har kramplösande tabletter så jag tog mig till badrummet för att ta några sådana. Krampen kom väldigt snabbt så jag satte mig helt enkelt på toastolen för att vara förberedd för smärtan. Smärtan kom och jag tänkte att jag skulle ta mig till soffan för att lägga mig ner.
Nästa sak jag vet är att jag vaknar till av ett ljud som visar sig vara ljudet av mig själv när jag trillat rakt mot elementet som sitter mittemot toastolen.
Jag hade svimmat! Och ramlat! Jag känner att jag slagit i huvudet på två ställen. Framsidan av huvudet, egentligen hela pannan, med ett litet sår i hårfästet, men också baktill på huvudet finns det bula. Hur jag nu lyckades med det. Jag ropade på maken som hjälpte mig till sängen. Var i ett rejält chocktillstånd kan jag lugnt säga. Jag satt vaken ganska länge, men ringde ändå någon gång på natten där till 1177 som gav lugnande besked. När morgonen kom hade jag rejält ont i tummen, men också i huvudet och kände att jag vill bli kollad och bokade tid på vårdcentralen.
När jag kom till vårdcentralen så kollade hon hjärtat och blodtryck mm, ville ju komma fram till VARFÖR jag svimmat (själv tror jag fortfarande att det är pga krampen). Hon hittade inget fel men skickade mig med tummen till röntgen.
Jag tar bussen till sjukhuset och till röntgenavdelningen kommer väl dit cirkus tolv. De röntgar min tumme och skickar mig sedan till ortopedakuten.
Så här tomt akutväntrum har jag aldrig sett.
Men så har jag tidigare bara varit på akuten kvälls- eller helgtid. Sitter där med min svullna tumme.
På akuten får jag veta att jag har en fraktur på min tumme. Och jag får en gipsskena.
När de hör hur skadan uppkommit vill de kolla flera saker. EKG, röntga huvudet, blodtryck och jag vet inte vad. Även de vill ju kolla VARFÖR jag svimmat och de vill inte att jag ska lämna akuten med en eventuell skallskada. Väntades på det ena och det andra och genomförandes det ena och de andra tillbringar jag slutligen cirkus fem timmar på sjukhuset. Mesta tiden sittandes i det här rummet.
Tack och lov för ljudböcker säger jag bara.
Men allting utom tummen visar sig slutligen vara bra även om huvudet gör ont. Förhoppningsvis kan vi väl se det som ett tecken på att det finns någonting inne i det som kan göra ont. Jag har ömmande bulor och en tumme med en gipsskena. Och är nog fortfarande lite chockad. Annars mår jag bra. Och får vara tacksam för att jag inte slog ihjäl mig.
Nämen OJ!!! 🙁
Inte roligt med bruten tumme, men jag skulle vara mer orolig för svimningen. Ta hand om dig – och blir du det minsta yr så åker du till sjukan igen, eller hur?
Krya på dig! Kram // Snigel
Tack. Men tack och lov är tummen inte bruten helt av, mer en spricka, men på ett dumt ställe. Och jag håller med jag VAR mer orolig för svimningen.
Stackars dej, vilken chockartad upplevelse! Bra att dom undersökte dej ordentligt. Väntrum på akuten är inte kul, tur att du hade ljudböcker, för där brukar inte finnas en enda tidning att läsa.
Jobbigt att gå med gips, men skönt att allt var bra annars. Krya på dej!
Tack. Ja, jag har kommit på hur beroende man är av det där tumgreppet. Även om det är på vänster hand.
Ojojoj! Vilken upplevelse! Jag ser att vi tillhör samma sjukhus 🙂 Väldigt välbekant väntrum! Kul att se att du håller bloggen aktiv, vi har inte riktigt lyckats med den biten….
Mvh Vi på Solhaga
Bloggar mest för min egen del egentligen. Det är liksom en dagbok. Bra att kunna gå tillbaka och leta efter saker.
Fy, tur det gick ”så bra som det ändå gick”, hoppas du förstår vad jag menar. Huvud i element kunde ju blivit väldigt illa. Krya på tummen och hoppas magen blivit bättre också!
Förstår precis vad du menar. Tänker så själv. Jag kunde för fasiken ha dött! En spricka i tummen är inte mycket att gnälla över i sammanhanget.