Jag höll på att göra mig färdig för att gå till jobbet när jag kikade ut genom fönstret. Såg en massa fåglar. Reagerade först inte, tänkte att det var väl en pilfinksfamilj som hoppade runt. Konstaterade sedan att de var alldeles för många och tittade lite till.
Det visade sig vara sidensvansar. Jag brukar se dem några gånger per vinter, och de kommer alltid i en stor flock.
Jag slet åt mig en kamera, men jag hann inte byta objektiv eller så för då hade de säkert hunnit vidare innan jag var klar med det. Ibland gäller det ju att bara knäppa av så snabbt som möjligt. Och ovan ser ni det ena trädet. I det andra trädet satt det några fler.
Häftigt va!
Och ett riktigt finbesök.
Naturen är härlig. Faunan ganska fantastisk. Sidensvansar låter så vackert, som spröda isbitar som klirrar. Minns en gång då de att här i eken och jag kom ut, först fattade jag inte varifrån ljudet kom – sen såg jag. Kanske är ett sådant ögonblick, en sådan upplevelse, LYCKA!?
Visst är det lycka! Jag blir så himla upplyft när jag är med om sådant.