Det är bara att hänga med. Höst. Igår tog vovvarna och jag en riktig långpromenad. 
Lite för lång för min hälsporre, men jag kunde inte riktigt låta bli. Har längtat så dant efter de här långpromenaderna. Det småregnade så jag var ganska så blöt när jag kom hem, men det vart fortfarande så pass varmt att det inte gjorde något.
Löven har börjat trilla på riktigt och de som sitter kvar pryder sin plats. Även om jag tycker att färgerna är inte fullt så intensiva som de brukar vara om det varit lite frost också.
Hundarna hade inte heller något emot regnet. Iggy brukar annars kunna få lite hemlängtan om det regnar, men jag tror att eftersom det rörde sig om småregn hela tiden så fungerade det för honom också.
Jag tror att i största allmänhet så var hundarna glada för att vi äntligen börjar ta våra långpromenader tillsammans igen. 
Så det var en nöjd matte (om än med lite ont i foten) och två nöjda, blöta hundar som kom hem igår eftermiddag.
Det märks att det är mörkare och snart blir det pannlampans tid.
Så fint dom sitter på trädstammen!
Ser nästan ut som om stammen har varit med om en skogsbrand.
Det krävdes allt lite mutor. Jag tror faktiskt att trädstammen bara är våt. De har sågat till sådana här bänkar lite här och var och vartefter de börjar ruttna så blir de mer mottagliga för vatten.