Idag är jag mörk, har mörka tankar. Kanske för att det är långfredag? Flyktingströmmar, Bombattentat, Tjuvjagade noshörningar och elefanter, vanskötta djur m.m. Fy faen vad mycket elände det finns, och allt beror på oss människor.
Jag har en bok med citat som jag samlat på mig genom åren. Ett av de där citaten lyder:
”Jag bryr mig visst om vad som händer i världen. Jag har ju sagt usch flera gånger.”
Och när jag läser på nätet, i tidningar, på bloggar m.m. så verkar det som att det är ungefär så mycket som de flesta av oss engagerar oss. Vi engagerar oss hellre i inredning, smink, fina väskor och dyra skor. Vi tittar på vackra hem på instagram eller bloggar och frågar ”Var har du köpt den!”. Vi läser tidningen, lyssnar på nyheter och förskräcker oss om beslut om att stoppa flyktingströmmen och om flyktingbarn som blivit ensamma, sedan går vi tillbaka till att shoppa nya saker eller att måla om våra hem. I många fall så att vi har något att visa upp för andra. Vi tittar på hur Afrikas djur snart är helt borta på grund av urbanisering och grymt tjuvskytte, vi ser hur djur föds upp och hanteras på fruktansvärda sätt för att sedan avlivas och ätas upp. Sedan går vi ut och käkar lunch
Hur många av oss tänker att jag ska skippa den där designerväskan eller den där renoveringen och istället skicka de här pengarna till en djurskyddsorganisation eller till någon organisation som hanterar flyktingar. Hur många av oss tömmer något eller några rum hemma, tvingar barnen att dela rum, och öppnar upp hemmet till någon som inte har ett hem? Hur många säger att i år köper vi inte en enda julklapp i den här familjen utan skänker istället alla pengarna till någon som behöver dem bättre. Hur många?
Vi har mycket åsikter, och vi vill så väl. Så länge det inte på något sätt inverkar på min vardag. Jag ska inte behöva avstå från något. Egentligen. Jag kan skänka pengar som jag har över, men jag avstår inte något för att skänka pengar. Jag kan tänka på de där djuren som plågas, men vi blir inte veganer alla för att inga djur ska behöva vanskötas. Vilka ynkedomar vi egentligen är.
Jag är likadan. Visst vi skänker pengar till UNICEF och Läkare utan gränser varje månad och jag brukar skicka pengar till olika djurskyddsorganisationer. När vi handlar försöker vi göra medvetna val. Köpa det som är ekologiskt. Köpa kött från gårdar som föder upp sina djur på bra villkor. Men inget som verkligen påverkar våra liv i någon större omfattning. Inget som innebär någonting omvälvande eller som leder till att jag behöver ändra på eller avstå från någonting i min vardag.
Hur ska vi kunna få en bättre värld när de flesta av oss faktiskt inte är beredda att offra någonting för att den ska bli bättre?
Jag avslutar med ett annat citat:
”Felet med jämlikhet är att vi alltid vill bli jämlika med dem som har det bättre”
Lämna ett svar