Idag gick jag till jobbet. Inte så ovanligt, det gör jag de flesta vardagar. Det som var ovanligt idag var att det var lite pudersnö ute på gatan. Och minusgrader. Något som vi inte haft mycket av ännu så länge i vinter (inte mig emot dock).
Jag tog mig ut på gatan och gick en liten bit. Kom då på att jag inte tagit med mig mina broddar. Jag kände lite på gatan med foten och tyckte att nej, det var inte speciellt halt, inte behöver jag gå tillbaka upp för backen och hämta mina broddar inte. Slöfocken vann således. Travade istället på i ordentlig fart. Tills det hände något som förmodligen såg ut ungefär så här.
Jag flög helt enkelt som en vante. Det var en liten isfläck där under pudersnön. Ont som helsike gjorde det i svanskotan. Som den envisa människa jag är så reste jag mig i alla fall och stapplade till jobbet. Det tog lite längre tid än vanligt får jag allt erkänna.
Väl på jobbet gjorde det så förbaskat ont att jag faktiskt ringde till vårdcentralen och gjorde även ett besök där. Jag kan gå runt och ha ont, men jag vill veta så att det inte är något allvarligt. Efter att ha känt runt så sa läkaren att det troligen inte rörde sig om något brott på svanskotan, något som dessutom är väldigt ovanligt tydligen, men att det skulle kunna vara en spricka. Eller att jag bara klämt till den ordentligt. Skulle det vara en spricka så gör man ändå inget åt det utan det är bara att gå runt och ha ont och vänta tills det går över.
Så i det läget är jag just nu. Jag går alltså runt och har ont och väntar på att det ska över. Förhoppningsvis ska det inte ta evigheter.
Vad vill jag ha sagt med det här? Förutom att berätta och få lite medömkan? Jo, att skäms inte för att ha broddar på dig när det är halt ute. Använd dem! Du blir inte automatiskt pensionär för att du använder broddar, du blir inte plötsligt gammal – du ser bara till att du är lite säkrare när du går i halkan.
🙂
Lätt hänt.
Kall pudersnö är inte hal men vad som kan dölja sid därunder vet man ju inte. Så bra att ingen lårbenshals bröts.
Ja tillräckligt illa att gå runt och ha ont i baken!
Jag har broddar men använder dem sällan sedan jag hittade Kuomas joggingskor. De har perfekt mönster mot halka! Varje del av mönstret på sulan har liksom en lite upphöjd kant, vilket gör att de funkar ungefär som sugkoppar. Otroligt, men jag har inte fallit eller ens halkat till med de skorna!
Och, ja, jag går i joggingskor även på vintern. I alla fall på jobbet, eftersom rökrutan ligger på andra sidan en stor parkering. Det är så jobbigt att byta skor varje gång. Joggingskor funkar både ute och inne.
Reagerar inte så mycket på det där med joggingskor. Jag går också med sådana nästan hela året. Fast jag har lågvariant varm årstid och lite högre skaft på vintern. Köper då en storlek större så att jag kan ha tjocka sockar i.