Sitter hemma i soffan på min första riktiga semesterdag och tänker. Ibland tänker jag alldeles för mycket. Något som jag i och för sig tror att de flesta gör då och då. Sedan tror jag att vi är några som har en läggning att tänka just lite för mycket. För när du tänker för mycket så leder det ofta till ingenting. Jag tänker på saker jag misslyckats med, saker som aldrig blev av, saker jag skulle vilja göra och så kan jag börja undra vad som egentligen kommer att hända framöver. Att huset är för stökigt, att jag inte gör sånt jag borde göra eller varför jag gör mer av sånt jag inte vill göra än av sånt jag verkligen vill göra. Ja sånt.
Jag önskar att jag var mer lagd åt det hållet som en fd kollega till mig. Som alltid såg det braiga i livet. Gör man det så händer det mer bra saker också. Eftersom du ser dem. Ungefär som att det är bra om du skrattar åt det lilla för då finns det mycket att skratta åt.
Fast när jag sitter här i mitt soffhörn och dricker te så tittar jag lite snett framåt. Och där ser det nästan städat ut! Det måste väl ändå vara lite positivt tänkande.
Man tänker väl det man tänker liksom, sen får man känna efter lite oftare så att man inte bara fastnar i hjärnan. Min hjärna har iallafall en tendens att få mig handlingsförlamad med alla valmöjligheter. Känslorna är lite mer rakt på och mindre konsekvenstänkande. Har jag hört =)
Jo – det är väl lite så jag menade med att när jag tänker för mycket så händer ingenting. Blir liksom handlingsförlamad av allting. Men det konstiga är att jag är känslomänniska också. Kan bli för mycket av det också emellanåt.