Den har kommit tillbaka. Våran igelkott från förra året! Den har varit här flera gånger nu och jag tror att det är den. Lite större, men jag är ganska säker på att det är samma. Den hade ett märke på ena sidan och det har denna också. Och den är inte speciellt rädd för hundarna, trots att Iggy tycker att den ska döden dö. Vi försöker lära honom att vi vill att den där igelkotten ska tillhöra vår flock. Gandalf vet det. Han säger till, precis som förra året, han ropar på mig “Matte, den där konstiga saken är här – den där som du gillar fast jag inte fattar varför.” Och så vaktar han den så att jag kan hämta jordnötter till parveln.
Här är igelkotten käkandes jordnötter, mums-mums.
Här är Gandalf vaktandes igelkotten under tiden som den äter.
Och här dricker igelkotten lite vatten efter maten. Varefter den ger sig iväg till nästa ställe.
Visst är det fascinerande hur glad en sådan liten varelse kan göra en.
Trevligt att du visar upp den lille praveln! Det är så lätt att bli förtjust i igelkottar, dessa uråldriga djur. Mig sakas en!!!
Jo, det känns liksom som att en igelkott kompletterar trädgården på något sätt. Och den har verkligen hittat hit nu. Vet vilket ställe den ska gå till och väntar snällt tills jag hämtat nötter.