Hm – liksom ett antal hundra människor till har jag tänkt utmana mig själv med att testa att skriva ett blogginlägg varje dag, 100 dagar i sträck. Vi får väl se hur det kan utfalla. En utmaning inte bara för att få ihop 100 blogginlägg, utan för att utmana mitt eget sinne. Sinnen behöver en utmaning ibland. För att utvecklas och för att behålla (?) skärpan. Att tvinga lite ord ut ur hjärnan ner i fingrarna hundra dagar i sträck – lite drygt tre månader – kan nog vara en rolig utmaning.
En gång i tiden tyckte jag om att skriva, skrev långa och fantasirika uppsatser. Brukade få klagomål om att mina uppsatser var för långa. Det blev tydligen jobbigt att rätta. Klagomålen hjälpte dock inte. Jag menar, hur stoppar man saker som bara kommer? Händer det saker i ens historia så gör det ju det. Jag tycker fortfarande om att skriva, men den där rika fantasin har liksom runnit bort. Är det åren som gör det? Eller är det overksamheten? Ändå använder jag hjärnan mycket i mitt jobb och jag använder den hemma. Tänker jag efter så hanterar den mest konkreta saker dock. Att ta fram lösningar på olika problem. Det kräver väl i och för sig lite fantasi, men det är begränsande avseende vilken typ av fantasi som krävs. Jag har alltid varit en kreativ person och behöver också alltid utlopp för denna kreativitet. Idag blir det mest renoveringslösningar eller konsthantverk av olika slag som fyller detta behov. Kanske är det därför fantasin att skriva har försvunnit. Just det facket har fått fyllas ut med annan fantasi. Vem vet.
#1
Aha! En till med skrivotin i blodet! 😉
Jag gillar att skriva men har oftast inget att skriva om – men jag gör det ändå.
Ert hus blir ju jättefint! Snyggt jobbat!
Ja – det är just det är som är problemet. Brist på fantasi!!