Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Den här helgen skulle jag fixa en massa i trådgården. Skulle plantera nya blommor i lådorna på trappan och kanske börja fixa till mina nya planer på en förstorad kryddträdgård. Jag var en sväng på Plantagen i går förmiddags och köpte småpetunior till lådorna. Sedan bytte jag om till mina trädgårdskläder och tänkte köra igång efter att vi ätit lunch. Det var bara det att efter vi ätit lunch var jag så nedrans trött. Jag gick och la mig en liten stund i hammocken. Men det blev en längre och längre stund. Och jag blev bara tröttare och tröttare. Till sist gick jag in och tog febern. 38,5. OK, inte så konstigt att jag var trött. Så istället för att få bättre ordning på trädgården så har jag legat pall och sovit och lyssnat på min bok.
Och så har jag bråkat med grannen. Nästan varje gång jag är på toa bråkar jag nämligen med grannen. Utanför vår toalett på övervåningen finns det en balkong. På ena sidan av balkongen finns det en hål in i väggen. Som vi ska fixa till i sommar. I detta hål har det någon gång under våren flyttat ett pilfinkpar. Och nu är där ungar. Det har liksom bara varit gulligt, honan har flugit fram och tillbaka och vi har hört pipande från hålet. Nu har hannen morskat upp sig. Ordentligt. Får han syn på oss nere på verandan så skäller han ut oss. Går man på toa här uppe och ställer sig för att tvätta händerna sitter han utanför fönstret och skäller ut oss. Vi är alltså grundligt utskällda vid det här laget. Och han går inte in till ungarna så länge vi fnns där och måste skällas ut. Så vi flyttar på oss. Tänka sig att behöva styras så av griniga grannar! Tack och lov lär det inte dröja så länge tills de flyttar. Det kommer inte att vara en dag för tidigt!
Här sitter hannen och skäller på mig som står nere på verandan. Ungarna sitter inne i det lilla hålet som syns längst till höger.
Åsa säger
Hoppas du blir frisk snart.
Sådana grannar låter det nästan lite kul att bråka med. 🙂
Asta säger
Än så länge är det fortfarande ganska sjukt här, men det ska väl rätta till sig så småningom.
Jo, jag får ju allt erkänna att det är lite skoj också. Skulle velat se när ungarna lämnar hålet, men det lär jag missa. Hoppas de kommer ut genom hålet, det är inte stort.