Yepp så är det. Mannen i mitt liv och jag har gått och gift oss. Vi gjorde det på vår tioårsdag. Vi blev tillsammans den 14 november 1998, vi förlovade oss den 14 november 2003 och nu har vi alltså gift oss den 14 november 2008. Tänk så enkelt det är att bara hålla ordning på ett enda datum.
Vi hade en väldigt liten, men trevlig vigsel. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Dublin (där vi alltså är just nu) den 14 november. Planet gick strax efter elva och vi funderade på hur vi skulle göra. Vigsel på morgonen kunde ju bli lite stressigt ändå. Men till sist bestämde vi oss för en bakvänd bröllopsfest. Vi bjöd vigselförättaren och två vittnen (alla tre gamla goda vänner) och oss själva på en middag den 13 november och sedan avslutades festen med en vigsel efter midnatt. Så då blev datum rätt och allting. Och middag och allt var väldigt trevligt!
Och nu är vi alltså i Dublin och har liksom lite bröllopsresa. Idag har vi varit på Jamesons destilleri och fått höra hur man gör whiskey. Vi blev dessutom uttagna till att vara specialprovare och efter turen fick vi prova skotsk, irländsk och amerikansk whisky. Därefter fick vi dessutom ytterligare en rejäl Jamesonrackabajsare. Vi var riktigt lulliga när vi gick därifrån.
Och jag lovar – det är skönt med semester!!!
Nämen GRATTIS!!!
Där tog ni oss läsare på sängkanten, slå till så där utan förvarning… ;o)
Säger ”bara” GRATTIS till er båda!
Eva
GRATTIS,
Vi har faktiskt funderat många gånger på att slå till att bli lagvida och med tanke på att vi har 25 år bakom oss så borde vi vara säkra på varandra men av någon anledning blir det inte av. En löjlig anledning är efternamnet, min gubbe är gammalmodig och tycker jag ska ta hans namn och jag vill behålla mitt som är lite ovanligt och det är på ren trots, jag blev så mobbad som liten för mitt efternamn och sedan förlikade jag mig med det och tänker för alltid behålla det.
Sedan var det här med kyrkbröllop, aldrig att jag går i kyrkgången med vit klänning när man är 45+. Det hör de unga till och jag menar nu inte oskuldsfull eller så. Jag tror du vet vad jag menar. Jag önskar ännu en gång grattis både till giftemål och husköp.
ps
Jag åker till Canarieholmarna på lördag. Allt för ljuset och jag har aldrig varit där så det kan ju vara kul att uppleva turistvimlet.
Zuzidus
Tack för grattis. Faktum är att vi har inte tagit bara er läsare på sängkanten – vi har tagit alla på sängkanten. De enda som visste var de som var med på festen.
Vad gäller efternamn har vi inte bestämt oss än. Eller jag har bestämt mig, den som funderar är sambon. Jag behåller mitt, sambon får bestämma sig också. Men det lutar nog åt att han behåller sitt – så vi har i så fall varsitt.
Och något kyrkbröllop var det alltså inte här. Utan en högst borgerlig vigsel. Jag hade aldrig velat ha något kyrkbröllop, inte ens när jag var i rätt ålder. Det är något jag aldrig velat ha. Så det går att göra både enkelt och snabbt Zusidus – hoppas ni får det härligt på Kanarieöarna!
Grattis grattis!! Vad kul!
Ett stort GRATTIS från mig också.:)