Eller egentligen inte. Har just haft en diskussion med min bloddoktor om hemokromatosen. Och värdena var jättebra! Jag hade gått ner till 48 i ferritinhalt (=järnhalt) och till 47% när det gäller järnmättnad (något som jag fortfarande inte fattat vad det är, men det är viktigt i alla fall). Målet med blodtappningen var att hamna under 50 på båda värdena. Så nu skulle vi öka på tiden mellan blodtappningarna till två månader istället. För även om värdena är bra nu så kommer jag ju att samla på mig järn igen. Och kontentan av det är så klart att jag behöver regelbunden tappning hela livet. Nu gäller det bara att hitta rätt tidsintervall. Jag hoppas att vi skall landa på normal blodgivartid, tre-fyra månader, istället för varannan månad. Men vi får se hur det blir.
Jag tycker att livet är lite tråkigt just nu. Jag skulle behöva liva upp det lite, men vet inte riktigt hur. Har ju fått världens kvarskatt (beroende på att försäkringskassan tog för lite skatt förra året) som skall betalas i november så jag måste hålla i pengarna, vilket innebär att resor e dyl inte är någon lösning just nu. JAG VILL GÖRA NÅGOT ROLIGT! Och det trista är att det där roliga aldrig kommer och knackar på dörren utan man måste alltid fixa till det själv. Varför kan inte något vara lätt? Bara ibland?
Lämna ett svar