Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

ONT igen.

Alltså nu börjar jag undra vad jag håller på med. Häromveckan hade jag ont i en muskel på ryggen så att det var riktigt grymt. Sedan fick jag benhinneinflammation. Och igår kväll fick jag ont i höften. Hade nog haft…

Igår var det party

Igår hade vi fest på jobbet. Något som jag inte sett fram emot ett dugg. Men det var jättetrevligt! Kanske just därför. För att jag inte sett fram emot det alltså. Men det blir ingen träning idag - blev lite för mycket alkohol igår för det. Å andra sidan dansade jag en del igår så vi kan väl säga att det var träningen.

 

Men kan ni fatta vad jag lyckades med? Vid matbordet så tappade jag ett örhänge. Rakt ner i urringningen! Hur lyckas man med det? Hur stor chans kan det vara att örhänget skall ramla ner där, när det är så mycket plats runt om. Nåja, det fick ligga där tills jag kunde gå på toa för jag hade ingen lust att börja rota i BH'n vid matbordet.

 

Jag vill ha en sån här:

imageDet är en mp3-spelare och jag har förälskat mig i den här modellen. Och den rosa varianten (finns även andra färger). Jag vill inte köpa en Ipod. Jag är lite anti Ipod bara för att folk som har Mac och Ipod blir så löjligt fanatiska. Herregud det är ju bara en pryl! Jag har svårt att förstå fanatism i prylar och märken. Men jag har i alla fall fastnat för den här rosa färgen. Det som stoppat mig är dels priset och dels att jag faktiskt har en MD-spelare. I söndags på gymmet upptäckte jag dock (igen) varför den är jobbig. Mitt i träningen så tog skivan slut! Mitt i boken. Och jag har ingen extraskiva med mig när jag tränar för det tar ju liksom plats. MD-spelaren är ju inte så pyttig den heller. Men den funkar! Jag har så svårt för att byta ut prylar när de fortfarande fungerar. Men på en sån där liten mp3-spelare kan jag lägga in flera böcker PLUS hela vår skivsamling om jag vill. Vad har egentligen hänt med utrymme på datorer. En sån där liten manick rymmer 20 Gb, mer än jag kan fixa att fylla. Nu kommer det sådana med 40 eller 60 Gb. Vad skall man ha på dem? Visst vissa av dem kan man ha filmer i, men jag är inte intresserad av att titta på film på en pluttig liten skärm. Jag är väl lite dum antagligen. Men en rosa mp3-spelare skulle jag vilja ha. Vi får se vad som händer. Håller lite koll på marknaden och hoppas på att priset skall gå ner.

 

Idag har jag en ledig dag. Praktiskt efter festen. Fast det är inte därför jag är ledig. Onsdagar är min lediga dag.

Inte riktigt tillfreds

I lördags sken solen. Fast det var kallt ute ändå. Åtminstone här. Vi hade diskuterat att vi skulle ut och gå. Efter en stund visade det sig att sambon hade tanken att vi skulle ut och gå en långpromenad och jag hade tanken att vi skulle gå lite på stan. När jag började tänka efter så sa jag:

"Eller jag vet inte. Jag vet att vi bör ut och gå, men jag vet egentligen inte vad jag vill för jag känner mig..."

och så kunde jag inte riktigt få till hur det var jag kände mig. Då sa sambon:

"Känner du dig inte riktigt tillfreds?"

Och det var precis så jag kände mig. Jag kände mig inte riktigt tillfreds. Så känner jag mig fortfarande. Jag vet att jag borde ta tag i mig själv lite och se till att bli tillfreds, men det är inte alltid så lätt. Målet är lätt att rita upp, men inte vägen dit. Ungefär som den här bilden.

image

Som chef vill man så gärna att ens anställda skall trivas och må bra. Men det är inte alltid man kan fixa till det. Ibland för att omständigheterna inte tillåter det. Ibland för att man kanske saknar någon förmåga själv och ibland, faktiskt, för att den anställde bestämt sig för att inte trivas.

Så kan det ju vara med mig själv också. Jag vill så gärna vara tillfreds, men jag vet inte riktigt hur jag skall åstadkomma det. Varför är jag inte tillfreds? Beror det på omständigheterna, beror det på att jag saknar någon förmåga eller beror det på att jag inte vill vara tillfreds?

Jobbigt är det i alla fall.

PS. det blev en promenad på stan...

The Clearing

 The Clearing  THE CLEARING (2004)

Paul Newman spelar Wayne Hayes, en rik affärsman som en dag blir kidnappad på väg till jobbet. Kidnapparen heter Arnold, och är en man som misslyckats med det mesta i livet. Åtminstone tycker han så själv.

Filmen har två parallella historier. Dels följer vi familjen i deras oro och väntan på kidnapparnas krav. Den handlingen är för det mesta ganska händelselös.

Den andra historien handlar om Wayne och Arnold. Arnold som under pistolhot skall leda Wayne genom skogen till en stuga där hans medbrottslingar väntar. Det är en lång vandring som ger möjlighet till en hel del prat.

Jag hade inte hört talas om den här filmen innan vi hyrde den, men den var faktiskt riktigt bra. Lagom gåtfull, man undrar över vissa saker. Bra dialog. Ingen actionfilm, men spännande ändå.

Tillbaka på löpbandet

Idag var vi på gymmet sambon och jag. Testade löpbandet igen efter att ha haft ett uppehåll p.g.a. benhinnorna. Gick jättebra! Orken fanns där och jag körde löpning 3×4 minuter. Hade orkat mera, men började känna av benhinnorna så jag…