Ljuset är här
Jag må vara lite trög, men inte förrän idag så slog det mig stenhårt att det är ljust ganska länge på kvällen. Jag har märkt det förut, men inte känt det eller vad man skall säga. Men idag så kände…
Asta
Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här.
Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror.
Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus.
Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan.
I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång.
Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen
Söndagspromenad i solen
På många ställen kunde vi verkligen se att solen påverkat. Det var massor av tussilago överallt. Jag tror knappt att jag har sett så många tussilago på en gång som jag sett idag. Det borde väl tyda på att platsen vi var på var extra bra för tussilagos. Men visst lyser de härligt gul och man blev så glad av att se dem där.
Herr eller fru Humla verkar inte heller alltför ledsen vare sig över solen eller över alla tussilagos. Humlan var så koncentrerad på sitt arbete att den brydde sig inte ett dugg om att vi smög närmare och tog en närbild av den.
På något sätt verkar det ganska sorglöst och härligt att vara humla. Som jag läste någon gång: "enligt alla vetenskapliga beräkningar så är humlans vingar för små för att den skall kunna flyga med en så stor kropp. Men det bryr sig inte humlan om." Eller något åt det hållet. Man skall alltså inte lyssna på vad alla andra säger utan tro på sig själv. Och vem vet, då kanske man kan göra det omöjliga möjligt.
Så småningom kom vi upp i bokskogen. Även om jag visste att den inte skulle vara grön, det är alldeles för tidigt, så hoppades jag ändå att den skulle ha börjat grönska. En bokskog om våren är något av det vackraste som finns. Men även om inte bladen börjat bli gröna så fick jag en "grön" känsla av skogen ändå. Jag tycker till och med jag fick in känslan i den här bilden, men det kan vara ett önsketänkande. Men så här fint var det i alla fall.
Vitsippor fanns det i massor. Först var jag lite orolig för först så såg vi bara vitsippeblad och outvecklade knoppar, men så kom vi över en backe och sedan bara fanns de där överallt. Jag tog flera bilder, men inte en enda blev bra. Men kanske man kan uppfatta dem ändå? I vart fall ser man den fantastiska grönskan. Det var så vackert att det nästan gjorde ont i en.
För att ni skall tro på att det faktiskt ÄR vitsippor som står i backen visar jag upp en liten närbild också. De är så vackra. Och bara massor av gröna blad. Jag vet egentligen inte vilket som är finast. Blåsippan som har nästan inga blad, men som lyser i vilken smuts som helst, eller vitsippan som både är grön och lyser. Eller så går de helt enkelt inte att jämföra.
På vissa ställen kunde man dock se lite grönt skymta fram även på träden. Den här bilden togs trist nog på ett liggande träd. Det fanns många träd som även här var offer för stormen. Kanske ser ni i bakgrunden hur skövlat det är.
Här är väl ett annat typiskt vårtecken. "Sov du lilla vide ung", men inte längre. Den här viden var egentligen ganska liten. Vi gick förbi andra videbuskar där de var helt utblommade. Måste finnas en hel del pollen i luften.
Avslutningsvis en bild bara för att visa vilka starka färger det kan vara en vacker, solig dag om våren. Trots att inte träden slagit ut.
Glad vår!
Oj vad vi varit duktiga!
Oj vad vi varit duktiga nu, sambon och jag. Igår städade vi större delen av lägenheten. Allting utom köket och hobbyrummet fixades igår. Vi hade tänkt städa allt idag lördag, men konstaterade att det vore ganska skönt att slippa göra så himla mycket på lördagen.
Något som vi sparade till idag var våra fönster. Och de var VÄLDIGT smutsiga - något som kanske framgår av bilden nedan Och det är väl så att man nästan skäms att säga det, men de fönster som vätter in mot gården har nog inte tvättats på närmare två år. Vilket jag förmodar inte är svårt att tro på när man ser bilden.
Men nu har vi alltså använt våra gemensamma krafter och putsat ALLA våra fönster. Och OJ vad de blev rena!
Detta är alltså samma fönster som det ovanför, men med rena fönster. Observera att till och med himlen blev blå när fönsterna blev rena. Nu är det inte så illa att fönsterna var så smutsiga från början att man inte kunde se att det var blå himmel, men kanske solen kände att NU var det lönt att skina lite även på våra fönster för nu kunde ljuset komma in.
Och nu är även köket fixat. Hobbyrummet är halvfixat, men det brukar inte komma längre. Det är rörans hemort. Men det känns så skönt att få det här gjort. Nu kan vi ge oss ut på långpromenad imorgon och veta att vi kommer hem till ett rent hem!
Nöjd!
Klar med vårsådden
Hemma hos oss gillar vi örtkryddor och vi äter mycket av det. Och varje vår planterar jag fröer med flera olika sorters örtkryddor i mitt lilla miniväxthus.
Och så även i år. Här ser ni resultatet så som det ser ut idag. Inte mycket att titta på, men är alltså min örtagård. I den finns det Salladslök, Gräslök, Rosmarin, Persilja, Dill, Timjan och Basilika. Nu kom jag på att där borde ha funnits Oregano också. Får kanske komplettera med detta.
I vart fall. Varje år sår jag som sagt en massa fröer. Tanken är att de skall växa till lagom stora plantor och sedan skall jag flytta över dem till min självvattnande "balkonglåda". Egentligen borde där inte vara några citationstecken om ordet balkonglåda för det ÄR en balkonglåda. Det är bara det att den hamnar inte på någon balkong (eftersom vi inte har någon) utan får stå i fönstret. Varje år gör jag också detta. Alltså flyttar mina små plantor till min fina balkonglåda. Om det blir några plantor. Ofta brukar jag ta död på flera av dem innan de kommit så långt.
Nästa steg är då att de skall växa till sig i min balkonglåda. Och det är här problemen brukar dyka upp. De växer uruselt dåligt. Vare sig de har bra jord eller inte. Jag brukar ta hand om dem noga, duscha dem med grönsåpa mot flugorna och till och med prata med dem lite ibland. Men de brukar ändå inte växa. Till sist brukar det bli som så att jag köper mig några krukor med färdiga örtkryddor i affären och planterar dem i min balkonglåda istället. Och det brukar fungera alldeles utmärkt. Men när nästa vår kommer är jag där och planterar igen. Det KAN ju kanske fungera just i år. Eller hur?
Så nu är vårsådden klar.
På tjänsteresa
Dagens funderingar m.m.
Väcks av en skrällande klockradio 05.40 vilket för mig är mitt i natten. Kanske därför jag senare under dagen märker att jag har blåa strumpor till de svarta byxorna och inte svarta strumpor som jag trodde i morse. Märk dessutom att det är strumpor i två olika blåa nyanser. Ljusare på vänster fot och mörkare på höger.
På vägen till stationen ser jag en pizzakartong och en påse med en vinflaska som ligger i kanten av gatan. Tänker först lite ilsket att folk är lata, bara slänger saker hur som helst. När jag tittar lite närmare ser jag att vinflaskan är full och oöppnad och att hela pizzan ligger i kartongen. Då kan jag inte låta bli att fundera över vad som kan ligga bakom det. En olycka? Kärlekstrubbel? Det kommer jag aldrig att få veta.
På tåget slås jag återigen av SJ's fantastiska sätt att placera resenärer. Jag åkte 1:a klass och vi är väldigt få personer i vagnen. Något vi dessutom är hela vägen till Stockholm. Ändå envisas SJ med att tränga ihop människor som inte känner varandra. Och alla är vi så snälla och säger inget fastän resten av vagnen är i princip tom.
Får hörlurar och halvslumrar till den klassiska "kanalen". På vägen upp hör jag samma musik åtminstone tre gånger. Är det verkligen för mycket begärt att de skulle kunna ha olika musik under en hel resa? De vet ju faktiskt precis från början hur lång tid resan kommer att ta.
Käkade lunch på "Muren" på Västerlånggatan. Fräsch mat! Fick äntligen den där kanelbullen jag längtat efter i över en vecka nu. Och jag fick den sista!! Var där förra måndagen också, men då var kanelbullarna slut. Hade en person före mig i kön idag och det fanns bara en bulle kvar. Var säker på att hon skulle ta den, men det gjorde hon alltså inte utan jag fick den! Jippi!
Gick in på Pocketshop och köpte fem böcker. Visserligen handlar jag inte lika ofta på Pocketshop nu när man på Bokia får fyra böcker till priset av tre. Men det är ändå en grym tillfredsställelse att gå därifrån med en påse böcker. Som en skatt man har kvar att upptäcka.
Läser tidningen Kupé. Finns en artikel om Lena Philipsson. Under kuriosa står det: "En ny undersökning, utförd av researrangören Apollo visar att svenska män helst skulle se Lena Philipsson som sitt resesällskap.". Bara en stilla undran. Varför gör man sådana undersökningar? Och är det bara jag som tänker tanken: "Skriv nåt mer som jag skiter i".
Också i Kupé. Där finns en artikel om barn som växt upp eller påstas ha växt upp bland djur. Som illustration finns bland annat framsidan på en gammal Tarzanbok. Kunde snabbt konstatera en sak. Han var välhängd den gamle Tarzan! Eller vad säger ni?
Slut på en vanlig, ganska händelselös dag i tjänsten.