Vilket härligt väder!
Här har varit ljuvligt väder idag. Och som så ofta i det här hushållet så här års så betyder det att vi åker till skogen. Idag tänkte vi oss att åka runt på lite ställen vi inte varit förut för…
Asta
Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här.
Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror.
Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus.
Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan.
I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång.
Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen
Mera Manicker
Hepp. Nu har vi beställt oss en ny manick. Och som jag skrev igår så tycker jag att manicker är roligt. Men INTE den här. Vad vi har beställt är alltså en ny dammsugare. Sååå trist. Det är ju inte…
Vikten av finesser
Vi skall få nya telefoner på jobbet. Mobiltelefoner alltså. Ja, faktum är att vi skall få nya fasta telefoner också, men det är inte lika intressant.I alla fall. Idag har jag en gammal Nokia 8210 som jag är väldigt förtjust…
Skogen igen
Jaha, nu har vi varit i skogen igen. Vi tog en tripp dit efter det att vi kom hem från jobbet. Vi hade tänkt gå och träna, men det blev ett besök i skogen istället. OK, det kan bara bli…
Bjällerkor
Bjällerkor är något man inte kan undvika när man är i Österrike. Den som är rädd för kor skall INTE ge sig ut i Alperna och vandra. De finns nämligen överallt. Hela bergen är kohagar. Det finns elstängsel, färister, staket och grindar överallt
.
Först trodde jag inte att det fanns några kor. Att det var några mystiska väsen eller så. För i början så hörde vi bara dem. Pling-plong, pling-plong. Och så fanns det komockor på marken när man gick. Men inga kor. Men bjällerklang över en och under en. Funderade lite på den där sången av Norrlåtar "högt över älven där flyger en ko, man säger att den flyger på sin tro".
Men sen fick man syn på dem och då fanns de plötsligt överallt! Plötsligt så bara vimlade det av dem och man vandrade mitt ibland dem. De är ganska skygga varelser, när man kommer nära så sticker de flesta. Några är lite modigare och lite nyfikna, men de flesta springer när de ser en. Eller så är det när de känner doften av en. Kan tänka att man inte luktar så gott när man vandrat hela dagen.
Fast egentligen är det fel att kalla dem kor. Nästan alla vi såg var kvigor faktiskt. Undrar om det är mest köttdjur som går där eller om de, när de väl fått kalvar, inte längre får gå fritt. I vart fall så såg de ut att ha ett härligt liv där uppe bland bergen. Jättelika områden att gå runt på. Och det ser rätt kul ut, de där stora, tunga varelserna som hoppar runt i branta backar. Och jag skulle ljuga om jag sa att de ser smäckra ut när de tar sig upp i backarna. För det gör det INTE. Men de kravlar sig upp för backarna utan minsta problem och utan minsta rädsla. Ändå så ramlar det ibland stora sjok av jord runt dem när de travar runt där.
En dag åkte vi en lift upp till ett ställa som låg en bra bit över 2000 meter. När vi stod där och tittade på utsikten så vad såg vi? Kor!! Inte sjuttsingen var där så himla mycket gräs och inte så himla grönt, men av någon orsak så var det däruppe korna ville vara. Vem vet, de kanske gillade utsikten.