Det har varit så mycket med jobbet nu ett tag att inspirationen blir lidande och det har därför inte varit mycket arbete med smycken. Äntligen har jag dock fått ihop ett halsband. Det består av ett antal blåa glaspärlor med…
 |
Brödbiten var kvar när resten av brödet ätits upp av människan. Sedan låg den i en påse ett tag innan människan tog påsen med sig på en promenad och använde den för att mata fåglarna. Brödbiten var vid det laget ganska hård och människan hade inte lyckats bryta den i mindre bitar. När Brödbiten kastades ut bland fåglarna var det en Kanadagås som fick tag i den. Och här kommer jag in i historien som observatör. Brödbiten var för stor för gåsen att svälja och för hård för att bita sönder. Gåsen jobbade som en slav med brödbiten. Gick runt på platsen i flera minuter utstötandes ett lite underligt ljud och hela tiden bitandes på brödbiten som han liksom föste framför sig på marken. Gåsen höll inte så noga koll på var han gick och plötsligt var han framme vid vattenkanten. Där ramlade brödbiten ner i vattnet. En gräsand som befann sig i vattnet högg tag i brödbiten och simmade snabbt iväg.
Gåsen märkte inte det här utan letade febrilt efter brödbiten i vattnet. Plötsligt så stod det klart för honom att någon snott biten! Han blir då ursinnig och tänker ”någon skall ha för det här!” och vänder sig om. Han får syn på en gräsand och ger sig direkt på den. Som tur är hinner anden undan. Gåsen får då syn på en annan gås, som verkar ha en brödbit, och ger sig då på den andra gåsen istället. Inte för att ta brödet utan för att helt enkelt få utlopp för sin ilska. Vi gick då vidare. När vi gått några meter så kommer Brödbiten åter in i mitt liv. Upp ur vattnet kommer en gräsandshona rusandes med Brödbiten i munnen. Efter henne springer ett helt gäng med änder. Gräsanden sprang förbi oss och bort mot platsen där Kanadagåsen befann sig i all sin ilska. Vår promenad gick dock vidare och jag kan inte uttala mig hur Brödbitens historia slutade. Men man kan ju fundera på om den åter hamnade hos Kanadagåsen eller om gräsanden lyckades komma undan och käka upp den. Historien visar också att det inte bara är människor som straffar oskyldiga för att de helt enkelt är förbannade på ”någon”. Så kan även Kanadagäss göra. |
Nu har vi varit en liten sväng i Stockholm och dels hälsat på en kompis, dels jobbat lite.
Lite besviken blev jag allt när jag kom upp. Hemma hade snön försvunnit och vårkänslorna börjat komma fram. Så mycket att jag glömde byta till vinterkängorna när jag gick från jobbet till tåget och anlände således till Stockholm iförd lågskor. Mitt i värsta snöslasket!
Men det bättrade sig. I lördags var det t.ex. superfint väder och vi tog oss en rejäl långpromenad. Med blandade intryck - mest dock av vinter.
Och så ändå mitt i alltihop så ser man hoppet om våren:
Jag hatar sommartid!! Konstigt nog verkar jag glömma det varenda år för det kom som en överraskning i år igen. Jag vaknar ju knappt på hela dagen!! Som jag skrivit om tidigare så är jag en morgontrött individ. Så vad…
Sambon läste en artikel i DN som han uppmärksammade mig på. ”Sverige har världens mest avvikande folk”. Integrationsverket har tydligen gjort en undersökning och har då kommit fram till att svenskarnas åsikter ligger längst bort från de genomsnittliga värderingarna i…
