Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Provencalsk tomatlåda

Ett recept från en Jan Mårtenssondeckare. Tomater i ugnen i 45 minuter. Man kan ju tro att det skall bli en enda gägga av tomaterna när man har dem i ugnen så länge, men de blir hur fina som helst.…

Ett nytt halsband – äntligen

Det har varit så mycket med jobbet nu ett tag att inspirationen blir lidande och det har därför inte varit mycket arbete med smycken. Äntligen har jag dock fått ihop ett halsband. Det består av ett antal blåa glaspärlor med…

En brödbit– eller Kanadagåsens ilska

 Kanadagås Brödbiten var kvar när resten av brödet ätits upp av människan. Sedan låg den i en påse ett tag innan människan tog påsen med sig på en promenad och använde den för att mata fåglarna. Brödbiten var vid det laget ganska hård och människan hade inte lyckats bryta den i mindre bitar. När Brödbiten kastades ut bland fåglarna var det en Kanadagås som fick tag i den. Och här kommer jag in i historien som observatör. Brödbiten var för stor för gåsen att svälja och för hård för att bita sönder. Gåsen jobbade som en slav med brödbiten. Gick runt på platsen i flera minuter utstötandes ett lite underligt ljud och hela tiden bitandes på brödbiten som han liksom föste framför sig på marken. Gåsen höll inte så noga koll på var han gick och plötsligt var han framme vid vattenkanten. Där ramlade brödbiten ner i vattnet. En gräsand som befann sig i vattnet högg tag i brödbiten och simmade snabbt iväg.

Gåsen märkte inte det här utan letade febrilt efter brödbiten i vattnet. Plötsligt så stod det klart för honom att någon snott biten! Han blir då ursinnig och tänker ”någon skall ha för det här!” och vänder sig om. Han får syn på en gräsand och ger sig direkt på den. Som tur är hinner anden undan. Gåsen får då syn på en annan gås, som verkar ha en brödbit, och ger sig då på den andra gåsen istället. Inte för att ta brödet utan för att helt enkelt få utlopp för sin ilska.

Vi gick då vidare. När vi gått några meter så kommer Brödbiten åter in i mitt liv. Upp ur vattnet kommer en gräsandshona rusandes med Brödbiten i munnen. Efter henne springer ett helt gäng med änder. Gräsanden sprang förbi oss och bort mot platsen där Kanadagåsen befann sig i all sin ilska. Vår promenad gick dock vidare och jag kan inte uttala mig hur Brödbitens historia slutade. Men man kan ju fundera på om den åter hamnade hos Kanadagåsen eller om gräsanden lyckades komma undan och käka upp den.

Historien visar också att det inte bara är människor som straffar oskyldiga för att de helt enkelt är förbannade på ”någon”. Så kan även Kanadagäss göra.

Stockholmsbesök

Nu har vi varit en liten sväng i Stockholm och dels hälsat på en kompis, dels jobbat lite.
Lite besviken blev jag allt när jag kom upp. Hemma hade snön försvunnit och vårkänslorna börjat komma fram. Så mycket att jag glömde byta till vinterkängorna när jag gick från jobbet till tåget och anlände således till Stockholm iförd lågskor. Mitt i värsta snöslasket!
Men det bättrade sig. I lördags var det t.ex. superfint väder och vi tog oss en rejäl långpromenad. Med blandade intryck - mest dock av vinter.

Och så ändå mitt i alltihop så ser man hoppet om våren:

Det här med sommartid

Jag hatar sommartid!! Konstigt nog verkar jag glömma det varenda år för det kom som en överraskning i år igen. Jag vaknar ju knappt på hela dagen!! Som jag skrivit om tidigare så är jag en morgontrött individ. Så vad…