Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Njutningar

  Varit på tjänsteresa idag. Kom hem strax efter åtta. Och det är fortfarande ljust. Visst är det härligt! OK – det har väl börjat skymma, men ändå. Och det doftar så gott! Var tvungen att ta lite bilder bara…

Mellan hägg och syren

Nu är den här även i vår trädgård. Tiden mellan hägg och syren. När vi kom hem från jobbet idag så hade den slagit ut och doften slog emot en med en gång. Jag älskar hägg – har alltid gjort…

Shoppingtur

Just nu är det väldigt roligt med trädgården. Går och väntar på att häggen, som jag hittade vid vedskjulet, skall börja blomma så att vi kommer in i perioden mellan hägg och syren. På vissa ställen har häggen redan börjat…

Långhelger tar också slut

När det är onsdag och man vet att nu är det fyra lediga dagar framför en känns det som en väldigt lång tid. Egentligen vet jag ju att fyra dagar inte är så länge, men på något sätt så känns…