Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Jag saknar mina vovvar

Som jag skrev igår är våra hundar hos makens föräldrar. Maken körde dit dem i fredags. Själv var jag på tjänsteresa onsdag till fredag så jag har faktiskt inte träffat hundarna sedan i tisdags. Om vi inte skulle tentaläsa i…

Att tentaläsa

Ja det är faktiskt sant. Jag sitter och tentaläser  (något som autocorrect vill korrigera till tentakler). Det gör maken också. Det var några år sedan sist och disciplinen har kanske inte varit på topp tidigare i vår. Men nästa vecka…

Äckelfaktorn förändras

Ja, det är faktiskt så. Att saker som är äckliga plötsligt slutar vara äckliga. Människor som har barn kan säkert berätta om massor av sådana saker. För min egen del handlar det just nu om gröna larver. Som äter upp…

Att vara förälskad i en dörr

Det är underligt, men det är faktiskt så att jag i princip kan säga att jag är förälskad i en dörr. Inte sådär passionerat kanske, men jag blir glad varje gång jag ser den. Och det är den där innerdörren…

Mitt fågelbad

Det här fågelbadet är jag så himla nöjd med. Stubben blev kvar efter ett träd som vi sågade ner och sedan hittade jag det här stenbadet på en plantskola. De är som gjorda för varandra tycker jag. Stubben kommer förmodligen…