Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Och så kom visst hösten

Från ena dagen till nästa (onsdag till torsdag) gick vi från härlig sensommar till höst. På onsdagen hade vi från min enhet en gemensam fika i en park och jag tog en långpromenad med Iggy efteråt. Det var superfint väder…

En semestervecka på Öland – del 2

Då har vi levt igenom söndag till och med tisdag. Dags för onsdagsturen. Vi håller oss i de nordligare delarna av Öland hela vår resa – det finns nog där för en hel vecka. Och ännu längre.   Bödakusten Västra…

En semestervecka på Öland – del 1

Japp, vi försvann en vecka till Öland igen. Och vi valde verkligen rätt vecka. Sol och drygt 20 grader varmt i princip varenda dag. Vi bodde där vi alltid brukar bo. Det var maken och jag och Iggy som åkte.…

Monster och sånt

Jag brukar ju möta snälla monster lite här och var. Oftast i skogen. Sist när Iggy och jag var på en riktig långpromenad träffade vi på den här figuren. Jag vet inte om jag skulle kalla det här ett monster…